Chrys. C Caragounis – författare

Detta är den fjärde och sista volymen i författarens tetralogi om stora teman i Nya testamentet. Böckerna har skrivits för att presentera en tolkning av Nya testamentet som håller jämna steg med seriös vetenskaplig forskning samtidigt som den konfronterar den troende med det nytestamentliga budskapets rikedom. Syftet är också att uppmuntra läsaren att inte bara vara en Ordets hörare; Nya testamentets budskap kräver en respons. Volymen koncentrerar sig på den undervisning som finns i det fjärde evangeliet och första Johannesbrevet: evangeliets grandiosa upptakt, alltså presentationen av den eviga person som kallas Ordet och inkarnerades i Jesus, för att föra Guds kärleksbudskap till oss människor. Vidare nödvändigheten att bli pånyttfödda för att kunna komma in i det eviga livet. Presentationen av Jesus genom de olika ‘Jag är’-utsagorna, enligt vilka Jesus kan uppfylla alla människornas behov. Jesu undervisning som framställs genom ett antal metaforer för att ge ett större eftertryck på sina åhörare. Här behandlas Jesu konfrontation med sin ‘stund’ – korsets stund – och hur hans upplyftande på korset samtidigt blir vägen till Fadern och härligheten. Vidare diskuteras här hur Jesus visar sina lärjungar, hur man kan förbli i honom genom bilden av vingården och vinträden. Två kapitel ägnas åt Första Johannesbrevet: Det första handlar om problemet med synden, där Johannes gör två till synes motsägelsefulla uttalanden: å ena sidan medger han att sanna troende människor syndar och å andra sidan säger han att de som är födda av Gud inte syndar och inte ens kan synda. Grundtexten ger svaret till detta problem. Det andra kapitlet handlar om Johannes två kriterier för att skilja mellan sann och falsk lära, en mycket viktig fråga i våra dagar.

Den här boken handlar om aposteln Paulus undervisning. Trots att denna ryms i ett fåtal ganska korta traktater/brev, är innehållet så rikt, så nyanserat och så iögonenfallande. I de här breven behandlar han Guds hela rådslut, så som han gjorde vid sitt möte med de äldste i Efesos (Apg 20:27). Han talar till oss om Guds eviga plan, en plan med Kristus i centrum. Han talar om hur Gud visade sin kärlek och nåd, när han i Kristus trädde in i vår nödlidande värld; vidare talar han om Kristi yttersta offer för att rädda oss undan våra synder. Han talar om den Helige Ande som rättfärdiggör var och en som tror på Kristus; han talar om ett liv i hopp och seger, om det eviga livet när allt ont en gång för alla har svepts bort, och om framtidsutsikterna med evig härlighet i Hans rike. "I den här boken har jag försökt att ge läsaren en smak av Paulus. Jag hoppas, att jag i någon mån har lyckats med detta. Det är min bön, att läsarna skall bli uppmuntrade och utmanade, så att de själva läser Paulus och finner de skatter som ligger gömda i hans skrifter." /Chrys C. Caragounis Chrys C. Caragounis bokserie: 1. Förstår du vad du läser 2. Huvudpunkter i Jesu Undervisning 3. Huvudpunkter i Paulus Undervisning 4. Huvudpunkter i Johannes undervisning (ej utkommen än) Chrys C. Caragounis, B.D. (Honours) (London Univ), Sacrae Theologiae Doctor (Uppsala Univ), är Professor emeritus vid Lunds universitet. Han har utforskat antiken och Nya testamentets grundtext i över 45 år. Hans forskning finns publicerad i många fackböcker och artiklar. Under 13 år har han varit ordförande i seminariet om Nya testamentets språk i de nytestamentliga forskarnas internationella sällskap Studiorum Novi Testamenti Societas. Fler upplysningar kan erhållas från hans webbsida: www.chrys-caragounis.com

No detailed description available for "Peter and the Rock".

Die Einführung der erasmischen Aussprache des Griechischen 1528 hatte zwei Konsequenzen: zum einen wurde die griechische Sprache in Alt- und Neugriechisch getrennt - eine Trennung, die zur Vernachlässigung der späteren Phasen der Sprache führte -, zum anderen führte die Änderung der Aussprache dazu, daß viele kommunikative Aspekte, wie etwa Wortspiele, nicht mehr erkannt wurden und die text-kritische Arbeit am Neuen Testament erschwert wurde. Chrys C. Caragounis argumentiert für die Einheit der griechischen Sprache und verweist auf die große Bedeutung des späteren Griechisch für die Auslegung des Neuen Testaments und für die Lösung von vielen text-kritischen Problemen.

In diesem Band, der zugleich Fortsetzung und Fortschritt gegenüber der der 2004 vom Autor veröffentlichten Studie The Development of Greek and the New Testament (WUNT 167) ist, wendet Chrys C. Caragounis den diachronen und holistischen Ansatz zur Exegese des Neuen Testaments an. Er greift einige grammatisch-syntaktische Gebiete des Neuen Testaments heraus und zeigt, dass die frühere Exegese von einer kurzsichtigen Perspektive auf und Annäherung an die griechische Sprache fehlgeleitet wurde, die dadurch nicht selten die Bedeutung und Auslegung des Textes störte. Er untersucht die Sprache des Neuen Testaments unter dem Aspekt der historischen Entwicklung, in der sich das klassische Griechisch zum "hellenistischen", dann zum byzantinischen und zuletzt neohellenischen wandelte. Das erklärt die Eigenheiten und Auffälligkeiten des neutestamentlichen Griechisch und zeigt, dass diese Teil eines weit größeren Prozesses der Modernisierung der Sprache waren. Indem der Autor alle verfügbaren linguistischen Belege hinzuzieht, bietet er dem Leser ein authentischeres, korrekteres Verständnis des Textes des Neuen Testaments.

Chrys C. Caragounis erörtert eine Reihe zentraler Fragen des Neuen Testaments. Er behandelt die hellenische Sprache als eine Einheit und verwendet relevante linguistische und philologische Belege aus ihrer gesamten Literaturgeschichte.

Chrys C. Caragounis considers that the key to a correct interpretation of Revelation is what he calls the supra-historical approach. So far, in the scholarly world, Revelation has been approached as a purely historical document, but this approach has led to the failure to make full sense of the contents of the book. The case is rather that the author of Revelation writes within the historical framework in which he lives but that his point of reference is not history but supra-history. He does not describe the events taking place around him in ordinary historical terms, but looks beyond history to the ultimate causes behind these events, causes that determine history. In this he shares fully in the standpoint of the Jewish apocalyptists, although in difference to them, his work is not pseudepigraphic and it is Christian in orientation.This perspective has been influencial in apocalyptic writing and it is in this tradition that the author of Revelation stands. Consequently, Caragounis’ approach ought to be considered as a fresh and independent contribution to the exegesis of Revelation.