Dominik Terstriep S.J. – författare

Att öva sig är en livslång uppgift för alla dem som tror och hoppas på att förändring till det bättre är möjligt. Många ting i livet kan vi bara uppnå genom övning: ett språk, ett visst beteende, en dygd, pianospel, hantering av en dator, en vetenskaplig disciplin eller idrott. Beroende på vår ålder skiftar övningarnas innehåll och karaktär, men faktum kvarstår att vi kan öva oss ända till slutet, tills den sista övningen kvarstår: att acceptera den oundvikliga döden. Det som gäller livet över lag gäller också för det andliga livet. Att öva sig betyder här att genom konkreta handlingar allt djupare växa in i förståelsen av och gemenskapen med den treenige Guden, och att leva ett liv som står i samklang med tron på Jesus Kristus. Ignatius av Loyola (d. 1556), jesuitordens grundare, skrev en bok som har den enkla titeln Andliga övningar. Dessa övningar är en sorts systematisering av de andliga erfarenheter han framför allt gjorde under en tid av omvändelse. Den här boken följer Andliga övningars inre dynamik och försöker förmedla den på ett jordnära sätt, med hjälp av Bibeln och kyrkans andliga och teologiska tradition.

Hur lär man bäst känna havet? Genom att betrakta det, genom att kemiskt analysera vattnet eller genom att simma i det? En liknande fråga skulle kunna ställas till en teolog. Lär vi bäst känna Gud och hans uppenbarelse genom kontemplation, rationell analys eller praxis? Om man hade frågat cisterciensmunken Bernhard av Clairvaux (1090 1153) skulle han förmodligen ha svarat: Helst genom alla tre ingångarna tillsammans. Teologi var för Bernhard först och främst en »levnadsform« och därför inte begränsad till rationell och begreppslig kunskap, utan en beståndsdel av en omfattande kunskapsprocess. Hela människan, hennes liv och leverne, tradition och historiska sammanhang, sinnen, erfarenheter, affekter och förnuft, hennes handlande allt behöver ingå i den teologiska reflektionen som åsyftar trons praxis. Med denna metod står Bernhard i en idéhistorisk ström som kallas vishet. Han har också gjort sina avtryck i Sverige. Det år han skickade munkar från Clairvaux till Norden, 1143, kan anses som upptakten till en häpnadsväckande obruten verkningshistoria. Från medeltiden över reformationstiden ända till i dag har människor låtit sig inspireras, eller irriteras, av hans tänkande och handlande. Läsaren får här lära känna Bernhards andliga och teologiska profil mot bakgrund av den historiska kontexten.