»Elfriede Jelinek skriver så att man hör smärtan som ett dunkande hjärta under den kallhamrade texten.«  | Synnöve Clason, SvD 

Erika Kohut är 36 år men bor ännu med sin mor - som övervakar varje steg dottern tar. Det har hon gjort sedan Erika var barn och offrades på konstens altare i musikstaden Wien. Hela sin ungdomstid har Erika tränat för att bli konsertpianist. Talangen räckte inte hela vägen. I stället försörjer hon sig som pianolärarinna. Den tortyrartade, lustfientliga disciplinen lever kvar i henne och förs vidare till hennes pianoelever. Sina undanträngda begär lever Erika ut i hemlighet, söker tillfredsställelse för dem på de mest obskyra ställen i staden. Pianolärarinnan [Die Klavierspielerin, 1983] är Nobelpristagaren Elfriede Jelineks stora mästerverk. Med ursinnig kraft och språklig virtuositet skildras en kvinnas ensamhet och det samhälle hon lever i som en fånge. Romanen filmatiserades av Michael Haneke 2001 med Isabelle Huppert i huvudrollen.I svensk översättning av Margaretha Holmqvist.

ELFRIEDE JELINEK [f.1946] är en österrikisk författare och dramatiker. Fadern var tjeckisk jude, modern wienska med rumänskt påbrå. Hennes litterära verk är på olika sätt svar på uppväxten i Wien och Österrikes arv efter nazismen, men bär också spår av Jelineks musikaliska bakgrund (som klassiskt skolad organist). 2004 tilldelades Elfriede Jelinek Nobelpriset i litteratur.

»Vi har här en Nobelpristagare som inte är älskansvärd, men hon är ett grundförsvar mot den tilltagande bekvämligheten i världen.« | Sigrid Combüchen, DN 

»Michael Hanekes film baserad på Pianolärarinnan är inget jämfört med romanen.« | The Guardian 

Fyra ungdomar, ett syskonpar och deras vänner. Rotlösa, känslokalla. Hungern efter värme, närhet och kärlek är så stor att den inte kan uttryckas med ord. Och den driver ut dem i det meningslösa: till våldet. Närmast som tidsfördriv slår de ner en man i en park i Wien.Tiden är sent femtiotal. Sophie är adelsflickan som kommit att avsky sina föräldrar. Det är människor som aldrig borde haft barn eftersom de inte kan hantera sina egna liv - än mindre ta hand om sårbara, själsligt skadade unga. Tvillingarna Anna och Rainer kommer från ett medelklasshem, med en SS-far, som våldtar och slår. Hans är arbetarpojken med en far som dog i koncentrationsläger och en mor som tror på en frälsning genom partiet. Var och en lever de, på sitt eget sätt, ut upplevelsen att det inte finns någon framtid.Romanen De utestängda [Die Ausgesperrten, 1980] har Jelineks totala spänst i språket - och är nästintill outhärdligt spännande.I svensk översättning av Eva Liljegren.Utgivningen av Vinterresa och De utestängda ger en bild av den dubbla ambitionen med Modernistas stora nysatsning på Elfriede Jelineks hela författarskap: Inom kort följs de upp med både verk som aldrig tidigare getts ut på svenska och nyutgåvor av de mest kända böckerna, till exempel romanerna Pianolärarinnan och Lust.ELFRIEDE JELINEK [f. 1946] är en österrikisk författare, dramatiker och poet. Fadern var tjeckisk jude, modern wienska med rumänskt påbrå. Hennes litterära verk är på olika sätt svar på uppväxten i Wien och Österrikes arv efter nazismen, men bär också spår av Jelineks musikaliska bakgrund (som klassiskt skolad organist). 2004 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur.

»Att mätas mot en så vidunderlig roman som De utestängda är hopplöst, när jag har läst om den vill jag hellre läsa om den igen än gå vidare till nästa.« | Victor Malm, Expressen Kultur

En skatteutredning, som visserligen numera är avslutad, men som utvärderade även den mest intima e-post, blir för Elfriede Jelinek en anledning att se tillbaka på sin livsbana. För första gången berättar hon historien om den judiska delen av sin familj. I de officiella uppgifterna finns rapporter om ödet för släktingar som tvingades fly från Österrike under nazitiden, som deporterades och mördades. Samtidigt leder den privata skattefrågan också till reflektioner över globala kapitalflöden. Hur mycket tjänar staterna än idag på exproprierade judiska tillgångar? Hur många nazistiska storheter fick tvärtom utan vidare ersättning efter 1945?

Lika självbiografiskt som allmängiltigt, lika sarkastiskt som argt – Jelinek gör i Personangivelse inte bara upp med sig själv, utan också med ett samhälle som är mer intresserat av förövarna än offren – och spårar pengarnas förgreningar, en av de största hemligheterna i den moderna ekonomin.

I översättning av Aimée Delblanc.

Elfriede Jelineks Älskarinnorna utspelar sig i en idyllisk österrikisk alpmiljö, men romanens känsloliv är allt annat än idylliskt. Två unga kvinnor, Brigitte och Paula, drömmer båda om ett annat liv än att vara fabrikssömmerska eller butiksbiträde. Alternativet tycks vara att bli hemmafru. Motspelarna är Heinz, elektrikerlärling, och skogshuggaren Erich. De liknar huvudpersoner i en våldsamt ironisk skildring av drömmar om lycka och kärlek. Men så finns ännu en gestalt, berättarröstens »vi«, personifieringen av beskrivningarnas maskineri, den röst som med kraftfull tydlighet framkallar känslan att det verkliga fängelset finns utanför boken. Älskarinnorna [Die Liebhaberinnen] blev Elfriede Jelineks publika genombrott när den kom ut 1975. I svensk översättning av Aimée Delblanc. Älskarinnorna ingår i serien Nobelkvinnor, där åtta svenska förlag gått samman för att tillgängliggöra och hylla samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur. Böckerna släpps samma dag, den 14:e november 2018. 

ELFRIEDE JELINEK [f. 1946] är en österrikisk författare, dramatiker och poet. Fadern var tjeckisk jude, modern wienska med rumänskt påbrå. Hennes litterära verk är på olika sätt svar på uppväxten i Wien och på Österrikes arv efter nazismen, men bär också spår av Jelineks bakgrund som klassiskt skolad organist. 2004 tilldelades Elfriede Jelinek Nobelpriset i litteratur, enligt Akademiens motivering för sitt »musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt.« 

»Elfriede Jelinek skriver så att man hör smärtan som ett dunkande hjärta under den kallhamrade texten.«  | Synnöve Clason, SvD 

Erika Kohut är 36 år men bor ännu med sin mor - som övervakar varje steg dottern tar. Det har hon gjort sedan Erika var barn och offrades på konstens altare i musikstaden Wien. Hela sin ungdomstid har Erika tränat för att bli konsertpianist. Talangen räckte inte hela vägen. I stället försörjer hon sig som pianolärarinna. Den tortyrartade, lustfientliga disciplinen lever kvar i henne och förs vidare till hennes pianoelever. Sina undanträngda begär lever Erika ut i hemlighet, söker tillfredsställelse för dem på de mest obskyra ställen i staden. Pianolärarinnan [Die Klavierspielerin, 1983] är Nobelpristagaren Elfriede Jelineks stora mästerverk. Med ursinnig kraft och språklig virtuositet skildras en kvinnas ensamhet och det samhälle hon lever i som en fånge. Romanen filmatiserades av Michael Haneke 2001 med Isabelle Huppert i huvudrollen.I svensk översättning av Margaretha Holmqvist.

ELFRIEDE JELINEK [f.1946] är en österrikisk författare och dramatiker. Fadern var tjeckisk jude, modern wienska med rumänskt påbrå. Hennes litterära verk är på olika sätt svar på uppväxten i Wien och Österrikes arv efter nazismen, men bär också spår av Jelineks musikaliska bakgrund (som klassiskt skolad organist). 2004 tilldelades Elfriede Jelinek Nobelpriset i litteratur.

»Vi har här en Nobelpristagare som inte är älskansvärd, men hon är ett grundförsvar mot den tilltagande bekvämligheten i världen.« | Sigrid Combüchen, DN 

»Michael Hanekes film baserad på Pianolärarinnan är inget jämfört med romanen.« | The Guardian 

Fyra ungdomar, ett syskonpar och deras vänner. Rotlösa, känslokalla. Hungern efter värme, närhet och kärlek är så stor att den inte kan uttryckas med ord. Och den driver ut dem i det meningslösa: till våldet. Närmast som tidsfördriv slår de ner en man i en park i Wien.Tiden är sent femtiotal. Sophie är adelsflickan som kommit att avsky sina föräldrar. Det är människor som aldrig borde haft barn eftersom de inte kan hantera sina egna liv - än mindre ta hand om sårbara, själsligt skadade unga. Tvillingarna Anna och Rainer kommer från ett medelklasshem, med en SS-far, som våldtar och slår. Hans är arbetarpojken med en far som dog i koncentrationsläger och en mor som tror på en frälsning genom partiet. Var och en lever de, på sitt eget sätt, ut upplevelsen att det inte finns någon framtid.Romanen De utestängda [Die Ausgesperrten, 1980] har Jelineks totala spänst i språket - och är nästintill outhärdligt spännande.I svensk översättning av Eva Liljegren.Utgivningen av Vinterresa och De utestängda ger en bild av den dubbla ambitionen med Modernistas stora nysatsning på Elfriede Jelineks hela författarskap: Inom kort följs de upp med både verk som aldrig tidigare getts ut på svenska och nyutgåvor av de mest kända böckerna, till exempel romanerna Pianolärarinnan och Lust.ELFRIEDE JELINEK [f. 1946] är en österrikisk författare, dramatiker och poet. Fadern var tjeckisk jude, modern wienska med rumänskt påbrå. Hennes litterära verk är på olika sätt svar på uppväxten i Wien och Österrikes arv efter nazismen, men bär också spår av Jelineks musikaliska bakgrund (som klassiskt skolad organist). 2004 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur.

»Att mätas mot en så vidunderlig roman som De utestängda är hopplöst, när jag har läst om den vill jag hellre läsa om den igen än gå vidare till nästa.« | Victor Malm, Expressen Kultur

En skatteutredning, som visserligen numera är avslutad, men som utvärderade även den mest intima e-post, blir för Elfriede Jelinek en anledning att se tillbaka på sin livsbana. För första gången berättar hon historien om den judiska delen av sin familj. I de officiella uppgifterna finns rapporter om ödet för släktingar som tvingades fly från Österrike under nazitiden, som deporterades och mördades. Samtidigt leder den privata skattefrågan också till reflektioner över globala kapitalflöden. Hur mycket tjänar staterna än idag på exproprierade judiska tillgångar? Hur många nazistiska storheter fick tvärtom utan vidare ersättning efter 1945?

Lika självbiografiskt som allmängiltigt, lika sarkastiskt som argt – Jelinek gör i Personangivelse inte bara upp med sig själv, utan också med ett samhälle som är mer intresserat av förövarna än offren – och spårar pengarnas förgreningar, en av de största hemligheterna i den moderna ekonomin.

I översättning av Aimée Delblanc.

Elfriede Jelineks Älskarinnorna utspelar sig i en idyllisk österrikisk alpmiljö, men romanens känsloliv är allt annat än idylliskt. Två unga kvinnor, Brigitte och Paula, drömmer båda om ett annat liv än att vara fabrikssömmerska eller butiksbiträde. Alternativet tycks vara att bli hemmafru. Motspelarna är Heinz, elektrikerlärling, och skogshuggaren Erich. De liknar huvudpersoner i en våldsamt ironisk skildring av drömmar om lycka och kärlek. Men så finns ännu en gestalt, berättarröstens »vi«, personifieringen av beskrivningarnas maskineri, den röst som med kraftfull tydlighet framkallar känslan att det verkliga fängelset finns utanför boken. Älskarinnorna [Die Liebhaberinnen] blev Elfriede Jelineks publika genombrott när den kom ut 1975. I svensk översättning av Aimée Delblanc. Älskarinnorna ingår i serien Nobelkvinnor, där åtta svenska förlag gått samman för att tillgängliggöra och hylla samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur. Böckerna släpps samma dag, den 14:e november 2018. 

ELFRIEDE JELINEK [f. 1946] är en österrikisk författare, dramatiker och poet. Fadern var tjeckisk jude, modern wienska med rumänskt påbrå. Hennes litterära verk är på olika sätt svar på uppväxten i Wien och på Österrikes arv efter nazismen, men bär också spår av Jelineks bakgrund som klassiskt skolad organist. 2004 tilldelades Elfriede Jelinek Nobelpriset i litteratur, enligt Akademiens motivering för sitt »musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt.«