Elsie Johansson – författare

/LÄTTLÄST/

När Vera blir sjukskriven blir hon helt ensam. Nu är hon ingen alls, ingen människa behöver henne. Men ute på promenad träffar hon ett ungt par och deras hund Makken. Vera blir förtjust i Makken och tackar ja till att bli hundvakt över en helg. Då plötsligt rasar allt men ingen anar vad som håller på att hända.

Elsie Johansson är en av våra mest älskade författare, med böcker som Glasfåglarna, Mosippan och Nancy. Här är hennes Kvinnan som mötte en hund bearbetad till lättläst av Cecilia Davidsson.

Lättlästnivå: 6 (1 är lättast och 6 svårast)

"- Han är ända nere nu, viskade hon. Nu kliver han ut genom fönstret och kommer hit. Det är mig han vill ha tag på, fattar du inte?"

Mirran har skickats till mormor på landet över sommaren. Den stillsamma sommaridyllen ruvar på hemligheter och Mirran och hennes sommarvän Myran försöker att hitta skatten som påstås ligga gömd på Ängagården. Men någon verkar känna till deras avsikter ...

Mormorsmysteriet av Elsie Johansson ingår nu Bästa Bokvalet.

Bästa Bokvalet, ett urval av de bästa böckerna som utkommit under senare delen av 1900-talet. Moderna klassiker som har varit starka läsupplevelser för en ung läsargeneration. Böcker som genom kvalitet och tidlöshet har alla möjligheter att leva länge till - det är Bästa Bokvalet.

/LÄTTLÄST/

TåPelles Nancy. Det är så de kallar henne i byn. TåPelle, det är Nancys pappa. Egentligen heter han Viktor Pettersson. Men efter att ha råkat hugga av sig stortån i skogen får han heta TåPelle, kort och gott. Det bästa Nancy vet är att få brev från sin syster Dora som bor i Stockholm. Vackra, snälla Dora! En dag kommer Dora på besök. Men hon har en man med sig, Charlie. Nancy tycker inte om honom, hon känner på sig att allt inte står rätt till. Och vad är det Dora gömmer i sin resväska under trappen? Snart upptäcker hon den fruktansvärda hemligheten...

Lättlästnivå: 5(1 är lättast och 6 svårast)

Trilogin om TåPelles Nancy – Glasfåglarna (1996), Mosippan (1998) och Nancy (2001) – hör till de senaste årens mest uppmärksammade och älskade romaner, både av kritiker och läsare. I Berättelsen on Nancy samlas alla tre böckerna i en utgåva. Tå-Pelles är en utkantsfamilj i 30-talets Sverige. Dottern Nancy berättar i Glasfåglarna familjens historia. Hon ser deras utsatthet, mammans kamp och pappans sorg. Den långa kalla vintern 1940-41 kan äntligen vrängas av och lämnas bakom som ett ömsat ormskinn, lika segt och trångt och med samma unkna lukt. Världskriget rasar runtom Sveriges gränser. Mosippan är den Augustnominerade fristående fortsättningen på Glasfåglarna. TåPelles Nancy har blivit lite äldre, och livets mysterier börjar avtäckas. Nancy, trilogins avslutande del, utspelar sig från 1941 och några år framåt. Nancy och mamma Frida kämpar för värdighet och överlevnad, i den välbekanta miljön nedanför åsen i Lunda tills den dagen kommer då stugnyckeln hängs på en spik för sista gången. En ny tillvaro i en ny stad tar sin början. Vi får följa den unga flickan Nancys mognad till kvinna. Det är en utvecklingsroman av det ovanliga slaget. Här berättas rakt och osentimentalt, tankar och drömmar varvas med mustiga arbetslivsskildringar och möten med människor. Genom hela skildringen vibrerar kärleken med sin ofattbara mångsidighet.

Marie-Louise Parre, eller Maliss som hon vanligen kallas, är änka efter en framgångsrik företagare och mycket välbeställd. Hon har nått en ålder där de flesta förväntas slå sig till ro men Maliss vill inte hålla till godo med den vegetativa tillvaro som pensionär som omgivningen kanske förväntar sig av henne. Tvärtom är hon nyförälskad och ser framtiden an med stor tillförsikt all form av tanteri är henne främmande.     Men i sin bakgrund har hon en hemlighet som hon dolt väl för omgivningen. Hon har hållit en hård fasad utåt som gjort henne till en ensam människa. Bakom skalet finns en kvinna som desperat törstar efter värme och närhet. Nu är tiden inne att avbörda sig det som varit och göra sig fri från skuldkänslor och det förflutnas spöken.     Sin ensamma kropp är en stark och övertygande roman om en kvinna som sent i livet upptäcker att det går att börja om.

Himlen har sänkt sig och omfångat oss i en andlöshetens kupa, förrädiskt genomskinlig men stark som ett fisknät. Vi kommer inte ut. Ska aldrig komma ut. Men det vet vi inte än. HildurIvan och IvanHildur, som sammanväxta är de trots sina olikheter. Utåt ger Ivan en bild av manlighet och charm, men under ytan ruvar ångesten som skrämmer och försvagar. Hildur med sin okuvliga styrka och lojalitet får om och om igen dämpa och försvara och baxa upp ur gropen. Men beroendet kväver och kärleken gör ont. I återblickar berättar Hilde, som hon senare väljer att kalla sig, om livet som det blev; om sin egen barndom som fosterflicka, om Ivans tvångsmässiga svek och om omvärldens kallsinne inför psykisk svaghet. Näckrosträdet är ett porträtt av en kvinna som trots besvikelser och ensamhet hela tiden växer och envist vågar tro på nya möjligheter.

Efter sin uppmärksammade trilogi om Nancy återkom Elsie Johansson med romanen Näckrosträdet, en starkt drabbande berättelse om försoning och frihet, och om de svåra val en människa kan tvingas göra i kärlekens tecken.

Jag måste gå och gå – bara gå. Att kasta mig på golvet och riva och sparka, vad tjänade det till? Ingen skulle komma och hjälpa mig upp. Trädet måste bära sin egen krona.

Den upprivande dagen är den 27 september 1971, i berättelsen kallad Bodelningsdagen. Det är då processen sätts igång, den som för Sagas del kommer att resultera i en invärtes och utvärtes forskningsresa, som längs snåriga stigar och rostiga stickspår småningom ska leda till mycket som aldrig varit väntat.Hennes avlidna mammas fattiga bohag ska den här dagen mätas och vägas och fördelas mellan sju. Saga är den sjunde. Hon är sladdungen, den udda, en främmande fågel som antingen hör till – eller som inte har något där att göra! Innan hon var fjorton fyllda hade hon av outredd anledning blivit flyttad från sin torftiga hemmiljö för att hamna i en överklassfamilj på Östermalm. Där fick hon sin fostran och där kom hon att stanna. Numera är Saga Modig 38 år och framgångsrik journalist på ett veckomagasin. Hennes specialområden är mode och design. Medan delningen i köket har sina turer tar Saga sin tillflykt till kammaren bakom, och det är där som hon plötsligt i en blixtsnabb vision kommer att möta sina egna åldrar. I en gammal avlång spegel i falsk mahognyram och med brunfläckat glas ser hon sig själv som den hon har blivit. Hon ser också den lilla undrande flickungen som hon en gång var, och slutligen, med ömkan, tar hon till hjärtat sitt redan låsta, förskrämda tonårsjag. De tre ögonparen är fyllda av frågor. Gåtorna är många. I familjen Tyst talar man helst om väder och vind, det övriga sopar man som fluglik under mattan. Sagas bok är en vindlande resa. Spännande, rå, lyrisk och tankeväckande. Dess mål är att finna försoning i gåtornas svar.

I den självbiografiska berättelsen Riktiga Elsie berättar författaren naket – ibland smärtsamt och brutalt men aldrig kärlekslöst – för läsaren om sitt liv. Om sin vandring från stugan på åsen i gamla Fattigsverige fram till en position som hyllad och prisbelönt författare. Resultatet är ett uppriktigt och djupt mänskligt tidsdokument.

Glasfåglarna är, genom sitt levande och djupt personliga språk, en stark och känsloladdad roman. Den berättar om TåPelles familj och i fokus står den trettonåriga Nancy.

En dag upptäcks en okänd väska gömd under vindstrappan. Nancy betraktar den med olust och skräck. Kan den ha någonting med inbrottet hos handlarn att göra? Är det möjligt att hennes älskade storasyster, Dora, är inblandad. Det var så allting började. Det var så hennes liv tog en ny riktning.

Nancy växer upp som yngst bland fem syskon i ett arbetarhem under trettiotalet. Hon är familjens iakttagare. Hon anar de skuggor i Doras liv som till sist blir tydliga, hon ser mammans kamp och pappans stora inåtvända sorg.

Glasfåglarna blev när den utkom 1996 Elsie Johanssons stora genombrott och älskades både av kritiker och läsare. Den följdes av Mosippan 1998, som nomierades till Augustpriset, och 2001 kom den tredje och avslutande delen om TåPellefamiljen, Nancy.

Egentligen var det inte särskilt länge sedan TåPelles Nancy var barn. Inte mer än sju-åtta år, men det kunde lika gärna varit hundra. Så avlägsen känns hennes barndom. Nu, mitt i tonåren, börjar livets mysterier avtäckas: hon känner kroppens påtaglighet, dess pockande uppvaknande; hon känner sin egen längtan. Runt omkring henne finns en värld som också den är i förändring. Andra världskriget pågår, det är en tid av ransoneringar och penningbekymmer; inkallelseorder och beredskapsänkor. Men för Nancy är det också kärlekens tid. Det är nu hon möter Lars, en upplevelse som sätter djupa spår i henne.

Elsie Johanssons Mosippan är en skimrande skildring av en flicka vars stillsamt iakttagande blick på omvärlden och sig själv lämnar starka avtryck hos läsaren. Mosippan är en fristående fortsättning på den lovordade och prisbelönta romanen Glasfåglarna.

Tur att jag har dig! Så säger mamma till Nancy den grå novembermorgon då pappa bärs bort på den våta granrisgången. Och armen kring skuldrorna blir ett kärleksok. För inte kan väl Nancy lämna mamma nu? Flyttningen och friheten får vänta så länge. Så slutar Mosippan, andra boken i berättelsen om TåPellefamiljen, den som inleddes med Glasfåglarna. Nu har Elsie Johansson kommit fram till den tredje och avslutande delen i sin trilogi.

Nancy utspelar sig från 1941 och några år framåt. Vi får följa Nancys och mamma Fridas kamp för värdighet och överlevnad, till att börja med i den välbekanta miljön nedanför åsen i Lunda tills den dagen kommer då stugnyckeln hängs på en spik för sista gången och det är dags för flytten till Uppsala. Tillsammans skapar de en ny tillvaro i en liten lägenhet med dass på gården och grannar att dricka kaffe med. Både Nancy och hennes mamma flyger på sätt och vis ur boet och skapar sig en friare existens. De är fortfarande en orubblig enhet och pappa Viktors död har svetsat dem ännu mer samman, men nu kommer också omvärlden tydligare in i deras liv. Tyngden från kärleksoket lättar ytterligare då mamman inleder en ny relation med Birger, något Nancy åser med mycket kluvna känslor. När mamman beslutar sig för att flytta till Birger får Nancy för första gången leva helt ensam. Men nu har hon ju vänner i sitt liv, framförallt har hon bästisen Solan med sin snåriga bakgrund. Med kärleken är det dock värre och när den så plötsligt flammar upp kan man nog inte föreställa sig ett känsligare scenario.

Det här är en utvecklingsroman av det ovanliga slaget. Här berättas rakt och osentimentalt, tankar och drömmar varvas med mustiga arbetslivsskildringar och möten med människor. Elsie Johansson skildrar Nancys mognad till självständig ung kvinna och hennes starka men inte okomplicerade kärlek till mamman med en sådan närvaro att man som läsare känner sig involverad i ett engagerande samtal. Genom hela skildringen vibrerar kärleken med sin ofattbara mångsidighet. Det är en storartad avslutning på en enastående trilogi!

Ta bladet från munnen och våga sjunga ut, är vad den här berättelse- och samtalsboken handlar om. Vid 90 års ålder ansåg författaren det vara på tiden att lämna alla konventionella, artigt undvikande och anpassade attityder och gå rakt på sak ifråga om för henne, med sin bakgrund och ålder, så känsliga ämnen som bland annat religion och sexualitet.

I föreliggande berättelser ger hon med friskt mod, och inte sällan en befriande humor, läsaren inblick i ett antal nutida, djupt berörande och diskutabla levnadsöden.

Bladet från munnen är en annorlunda bok där författaren själv är närvarande hela tiden, inte minst som samtalspartner.

Ta bladet från munnen och våga sjunga ut, är vad den här berättelse- och samtalsboken handlar om. Vid 90 års ålder ansåg författaren det vara på tiden att lämna alla konventionella, artigt undvikande och anpassade attityder och gå rakt på sak ifråga om för henne, med sin bakgrund och ålder, så känsliga ämnen som bland annat religion och sexualitet.

I föreliggande berättelser ger hon med friskt mod, och inte sällan en befriande humor, läsaren inblick i ett antal nutida, djupt berörande och diskutabla levnadsöden.

Bladet från munnen är en annorlunda bok där författaren själv är närvarande hela tiden, inte minst som samtalspartner.

Kvinnan som mötte en hund är en starkt drabbande och mycket gripande roman om en kvinna i djup kris och man läser den som en deckare, det handlar verkligen om liv eller död. Elsie Johansson har en osviklig förmåga att engagerande skildra människor som är lite vid sidan om.

Elsie Johanssons debutroman från 1984 handlar om Vera Backman, en medelålders kvinna som arbetar på ett statligt verk. Hon har alltid skött sitt arbete minutiöst och arbetet har blivit ett med henne själv. Hon har aldrig varit gift, hon har en syster som hon har sporadisk och inte speciellt nära kontakt med. Besöken inskränker sig till jularna. Hon har ingen nära väninna och hennes arbetskamrater känner henne som en stillsam och tystlåten kvinna som inte gärna anförtror sig åt någon. Så händer då det som definitivt omkullkastar hennes liv. Hon blir sjukskriven på grund av en dålig axel. Från en inrutad och ordnad tillvaro tvingas hon in i en vardag utan krav och tider, till en tillvaro där ingen längre frågar efter henne eller behöver henne. Hon hör till dem man inte ser, en av dem som man bor granne med utan att veta vem hon är.Vera Backman försöker upprätthålla sina vanor men ödsligheten ekar i hennes lägenhet. Hon går sin morgonpromenad vid exakt samma tid och exakt samma sträcka. Det är under en av dessa promenader hon möter hunden Makken och hans ägare. Morgonpromenaderna får plötsligt en ny innebörd, hon växlar några ord med ägarna, ett yngre nyinflyttat par, och blir mycket fäst vid Makken. Hon erbjuder sig efter en tid att vara hundvakt då paret ska åka på en kort resa. Under denna hundvaktande helg påbörjas det fullständiga psykiska sönderfall som stått för dörren. Veras kärlek till hunden tar sig nästan fysiska uttryck och hon skräms av sina känslor så till den grad att hon stöter hunden och dennes ägare ifrån sig, och så är hon helt ensam igen. Den nedåtgående spiralen suger henne allt djupare ner i depressionen och hon avskärmar sig helt från den lilla kontakt hon har med yttervärlden. Till sist isolerar hon sig i sin lägenhet, som enda sällskap har hon det förflutnas röster och fantasins utmarker. Ingen anar det förtvivlade livsdrama som pågår bakom lägenhetsdörren.

Den här romanen har en mörkare ton än till exempel Glasfåglarna och Mosippan men den kraftfulla och klockrena prosan är som vanligt en fröjd att läsa. Liksom i hennes senare romaner finns i Kvinnan som mötte en hund också den känslomässiga inlevelsen som gör hennes romankaraktärer så lätta att identifiera sig med, alldeles oavsett om det handlar om en uppväxande flicka i trettiotalets Sverige eller om en medelålders kvinna instängd i sin egen djupa tragik.

"- Han är ända nere nu, viskade hon. Nu kliver han ut genom fönstret och kommer hit. Det är mig han vill ha tag på, fattar du inte?"

Mirran har skickats till mormor på landet över sommaren. Den stillsamma sommaridyllen ruvar på hemligheter och Mirran och hennes sommarvän Myran försöker att hitta skatten som påstås ligga gömd på Ängagården. Men någon verkar känna till deras avsikter ...

Annika, 11 år, och hennes mamma och pappa har hyrt en sommarstuga på semestern. Och Annika har äntligen fått en katt en sommarkatt, som heter Mitzi. Men när det är dags att åka hem så lämnar de kvar katten. Mamma och pappa tycker att det är hemskare att ha en katt instängd i en lägenhet än att lämna den kvar. Visst kommer hon att överleva, någon kommer att ta hand om henne, säger de. Och hem åker de. Men Annika sörjer och hatar och hur ska hon någonsin kunna förlåta. Föräldrarna tror att Annika kommer att glömma med tiden, men Annika glömmer inte. En dag skriver hon ett brev till Mitzi det första kattbrevet. Det blir tre stycken innan Annika har accepterat att Mitzi nog är död. Men Annika vet inte att Sofi, en tjej som just har flyttat till den lilla byn, har hittat breven och Mitzi. Men hur ska Sofi få tag på Annika?

Elsie Johansson är född 1931 och har skrivit älskade romaner både för vuxna och unga.

Patrik är nio år. En solig sommardag råkar han ut för något som framkallar en djup moralisk kris inom honom. Farbror Bolek har fallit ner från balkongen och slagit ihjäl sig. Patrik har sett hur det har gått till och han är delvis skyldig till det inträffade. Patrik bor med mamma Berit och syster Bella på fjärde våningen i ett hyreshus. Som närmsta granne har de Bolek, hans fru och son Jerri. Familjerna har balkongerna bredvid varandra. För alla är farbror Boleks död en gåta. Var det självmord, var han full eller var det rentav mord? Det skvallras flitigt i kvarteret. Naturligtvis pga det olyckliga fallet men också för att Bolek är invandrare. Patrik rymmer från alltsammans. Bella är egentligen helt upptagen av sin nya förälskelse i Jerri, men hon känner att hon måste ge sig iväg och leta efter sin bror. Han måste veta mera om Boleks död än vad han har sagt. Bella vill hitta honom före alla andra. Det gör hon så småningom - gåendes på taknocken på ett nybygge. Är Patrik skyldig till Boleks död? En mycket stark berättelse om individens ansvar, om främlingsrädsla och om försoning. Elsie Johansson har ett härligt, levande och eget språk och hon litar fullständigt på sina läsare. Berättelsen har en enorm styrka och vitalitet samt en tro på människan.

Lättlästnivå: 5 (1 är lättast och 6 svårast)

Nu finns hela Elsie Johanssons älskade trilogi om Nancy på lättläst! I den avslutande boken får vi följa Nancy från 1941 och några år framåt.Till en början lever hon och mamma Frida ett slitsamt liv i den lilla stugan utanför Lunda. Sedan flyttar de in till Uppsala och försöker vänja sig vid livet i stan. Men det visar sig vara svårt att bryta sig loss från det gamla.Missa inte de båda andra böckerna om Nancy: Glasfåglarna ochMosippan. Nu finns de alla på lättläst svenska!Boken Nancy av Elsie Johansson har bearbetats till lättläst av Johan Werkmäster.

Lättlästnivå: 5 (1 är lättast och 6 svårast)

Marie-Louise Parre, eller Maliss som hon vanligen kallas, är änka efter en framgångsrik företagare och mycket välbeställd. Hon har nått en ålder där de flesta förväntas slå sig till ro men Maliss vill inte hålla till godo med den vegetativa tillvaro som pensionär som omgivningen kanske förväntar sig av henne. Tvärtom är hon nyförälskad och ser framtiden an med stor tillförsikt – all form av ”tanteri” är henne främmande.

Men i sin bakgrund har hon en hemlighet som hon dolt väl för omgivningen. Hon har hållit en hård fasad utåt som gjort henne till en ensam människa. Bakom skalet finns en kvinna som desperat törstar efter värme och närhet. Nu är tiden inne att avbörda sig det som varit och göra sig fri från skuldkänslor och det förflutnas spöken. "Sin ensamma kropp" är en stark och övertygande roman om en kvinna som sent i livet upptäcker att det går att börja om.

Den upprivande dagen är den 27 september 1971, i berättelsen kallad Bodelningsdagen. Det är då processen sätts igång, den som för Sagas del kommer att resultera i en invärtes och utvärtes forskningsresa, som längs snåriga stigar och rostiga stickspår småningom ska leda till mycket som aldrig varit väntat.Hennes avlidna mammas fattiga bohag ska den här dagen mätas och vägas och fördelas mellan sju. Saga är den sjunde. Hon är sladdungen, den udda, en främmande fågel som antingen hör till – eller som inte har något där att göra! Innan hon var fjorton fyllda hade hon av outredd anledning blivit flyttad från sin torftiga hemmiljö för att hamna i en överklassfamilj på Östermalm. Där fick hon sin fostran och där kom hon att stanna. Numera är Saga Modig 38 år och framgångsrik journalist på ett veckomagasin. Hennes specialområden är mode och design. Medan delningen i köket har sina turer tar Saga sin tillflykt till kammaren bakom, och det är där som hon plötsligt i en blixtsnabb vision kommer att möta sina egna åldrar. I en gammal avlång spegel i falsk mahognyram och med brunfläckat glas ser hon sig själv som den hon har blivit. Hon ser också den lilla undrande flickungen som hon en gång var, och slutligen, med ömkan, tar hon till hjärtat sitt redan låsta, förskrämda tonårsjag. De tre ögonparen är fyllda av frågor. Gåtorna är många. I familjen Tyst talar man helst om väder och vind, det övriga sopar man som fluglik under mattan. Sagas bok är en vindlande resa. Spännande, rå, lyrisk och tankeväckande. Dess mål är att finna försoning i gåtornas svar.

Tur att jag har dig! Så säger mamma till Nancy den grå novembermorgon då pappa bärs bort på den våta granrisgången. Och armen kring skuldrorna blir ett kärleksok. För inte kan väl Nancy lämna mamma nu? Flyttningen och friheten får vänta så länge. Så slutar Mosippan, andra boken i berättelsen om TåPellefamiljen, den som inleddes med Glasfåglarna. Nu har Elsie Johansson kommit fram till den tredje och avslutande delen i sin trilogi.

Nancy utspelar sig från 1941 och några år framåt. Vi får följa Nancys och mamma Fridas kamp för värdighet och överlevnad, till att börja med i den välbekanta miljön nedanför åsen i Lunda tills den dagen kommer då stugnyckeln hängs på en spik för sista gången och det är dags för flytten till Uppsala. Tillsammans skapar de en ny tillvaro i en liten lägenhet med dass på gården och grannar att dricka kaffe med. Både Nancy och hennes mamma flyger på sätt och vis ur boet och skapar sig en friare existens. De är fortfarande en orubblig enhet och pappa Viktors död har svetsat dem ännu mer samman, men nu kommer också omvärlden tydligare in i deras liv. Tyngden från kärleksoket lättar ytterligare då mamman inleder en ny relation med Birger, något Nancy åser med mycket kluvna känslor men så sakteliga accepterar. När mamman beslutar sig för att flytta till Birger får Nancy för första gången leva helt ensam. Men nu har hon ju vänner i sitt liv, framförallt har hon bästisen Solan med sin snåriga bakgrund. Med kärleken är det dock värre och när den så plötsligt flammar upp kan man nog inte föreställa sig ett känsligare scenario. Brådstörtat bryter Nancy upp igen och far till Solan i Stockholm, för att där möta krigsslutet på Kungsgatan, och för att äntligen se sina möjligheter utkristalliseras.

Det här är en utvecklingsroman av det ovanliga slaget. Här berättas rakt och osentimentalt, tankar och drömmar varvas med mustiga arbetslivsskildringar och möten med människor. Elsie Johansson skildrar Nancys mognad till självständig ung kvinna och hennes starka men inte okomplicerade kärlek till mamman med en sådan närvaro att man som läsare känner sig involverad i ett engagerande samtal. Genom hela skildringen vibrerar kärleken med sin ofattbara mångsidighet. Det är en storartad avslutning på en enastående trilogi!

"Glasfåglarna" är, genom sitt levande och djupt personliga språk, en stark och känsloladdad roman. Den berättar om TåPelles familj och i fokus står den trettonåriga Nancy.

En dag upptäcks en okänd väska gömd under vindstrappan. Nancy betraktar den med olust och skräck. Kan den ha någonting med inbrottet hos handlarn att göra? Är det möjligt att hennes älskade storasyster, Dora, är inblandad. Det var så allting började. Det var så hennes liv tog en ny riktning.

Nancy växer upp som yngst bland fem syskon i ett arbetarhem under trettiotalet. Hon är familjens iakttagare. Hon anar de skuggor i Doras liv som till sist blir tydliga, hon ser mammans kamp och pappans stora inåtvända sorg.

"Glasfåglarna" blev när den utkom 1996 Elsie Johanssons stora genombrott och älskades både av kritiker och läsare. Den följdes av "Mosippan" 1998, som nomierades till Augustpriset, och 2001 kom den tredje och avslutande delen om TåPellefamiljen, "Nancy".

Egentligen var det inte särskilt länge sedan TåPelles Nancy var barn. Inte mer än sju-åtta år, men det kunde lika gärna varit hundra. Så avlägsen känns hennes barndom. Nu, mitt i tonåren, börjar livets mysterier avtäckas: hon känner kroppens påtaglighet, dess pockande uppvaknande; hon känner sin egen längtan. Runt omkring henne finns en värld som också den är i förändring. Andra världskriget pågår, det är en tid av ransoneringar och penningbekymmer; inkallelseorder och beredskapsänkor. Men för Nancy är det också kärlekens tid. Det är nu hon möter Lars, en upplevelse som sätter djupa spår i henne.   Elsie Johanssons Mosippan är en skimrande skildring av en flicka vars stillsamt iakttagande blick på omvärlden och sig själv lämnar starka avtryck hos läsaren. Mosippan är en fristående fortsättning på den lovordade och prisbelönta romanen Glasfåglarna.

HildurIvan och IvanHildur, som sammanväxta är de trots sina olikheter. Utåt ger Ivan en bild av manlighet och charm, men under ytan ruvar ångesten som skrämmer och försvagar. Hildur med sin okuvliga styrka och lojalitet får om och om igen dämpa och försvara och baxa upp ur gropen. Men beroendet kväver och kärleken gör ont. I återblickar berättar Hilde, som hon senare väljer att kalla sig, om livet som det blev.     Efter moderns för tidiga död växer hon upp som fosterflicka hos Greta Överbäck, en lärarinna som får stor betydelse för Hildur. Vid sidan om finns Pappa Mjölken som aldrig släpper på sin tysta men kärleksfulla omsorg om sin dotter. När livet sedermera tar vägar som är betydligt krokigare än vad Hildur kunnat föreställa sig finns de båda ovillkorligen där.     Ivan blir Hildurs stora kärlek och att någonsin svika honom är en omöjlighet. Hon avslutar sin utbildning i förtid och de gifter sig. Ivan är kärleksfull och älskad av alla men uppvisar allt tydligare tecken på svårmod och rastlöshet som tidigare bara har anats. När sammanbrottet kommer inleds en smärtsam spiral av uppbrott, sjukhusvistelser och apati.     Deras gemensamma liv blir långt och ofta turbulent. Trots svårigheterna får de två döttrar och Ivan blir framgångsrik i sitt yrkesliv. Men han är återkommande otrogen och Hildur försöker långsamt bygga upp ett eget liv. Hon börjar plugga igen och tack vare ett arv efter Greta blir hon ekonomiskt oberoende. Tillvaron präglas av Ivans tvångsmässiga svek som Hildur gång på gång lappar över, men när skilsmässan slutligen är ett faktum rasar hennes fundament av tillit. Hennes egen plattform är däremot stabil: hon byter namn till Hilde Överbäck och debuterar som författare. Näckrosträdet är ett porträtt av en kvinna som trots besvikelser och ensamhet hela tiden växer och envist vågar tro på nya möjligheter. Det har blivit en drabbande berättelse om försoning och frihet, och om de svåra val en människa kan tvingas göra i kärlekens tecken.

I den självbiografiska berättelsen Riktiga Elsie berättar författaren naket – ibland smärtsamt och brutalt men aldrig kärlekslöst – för läsaren om sitt liv. Om sin vandring från stugan på åsen i gamla Fattigsverige fram till en position som hyllad och prisbelönt författare. Resultatet är ett uppriktigt och djupt mänskligt tidsdokument.

Itta är en framgångsrik jurist. Hon flyttar in i en ny lägenhet som ligger i ett hus kallat Utsikten. Med sig har hon tavlor, ett allmogeskåp, en säng och flera kartonger fyllda med  stenar. För ofta tänker Itta på den helt runda stenen med det märkliga hålet som hennes mormor hittat på leråkern utanför sitt torp, och vad hennes mormor hade att berätta om den.

Här skriver Elsie Johansson finstämt om grannar som finns och som inte finns, om att söka efter det som betyder något och om hur tro och minnen kan erbjuda tröst när känslan av ensamhet blir för stark.

“Elsie JohanssonsHöra stenarna sjunganärmar sig det magiska och förbinder den gamla folktrons torparsverige med en kvinnas moderna storstadsliv. De kvinnliga relationerna är präglade av öm kärlek och frånvaron av densamma, liksom av utsatthet och ensamhet.” Sydsvenskan

Itta är en framgångsrik jurist. Hon flyttar in i en ny lägenhet som ligger i ett hus kallat Utsikten. Med sig har hon tavlor, ett allmogeskåp, en säng och flera kartonger fyllda med  stenar. För ofta tänker Itta på den helt runda stenen med det märkliga hålet som hennes mormor hittat på leråkern utanför sitt torp, och vad hennes mormor hade att berätta om den.

Här skriver Elsie Johansson finstämt om grannar som finns och som inte finns, om att söka efter det som betyder något och om hur tro och minnen kan erbjuda tröst när känslan av ensamhet blir för stark.

“Elsie Johanssons Höra stenarna sjunga närmar sig det magiska och förbinder den gamla folktrons torparsverige med en kvinnas moderna storstadsliv. De kvinnliga relationerna är präglade av öm kärlek och frånvaron av densamma, liksom av utsatthet och ensamhet.” Sydsvenskan

I den självbiografiska berättelsen Riktiga Elsie berättar författaren naket – ibland smärtsamt och brutalt men aldrig kärlekslöst – för läsaren om sitt liv. Om sin vandring från stugan på åsen i gamla Fattigsverige fram till en position som hyllad och prisbelönt författare. Resultatet är ett uppriktigt och djupt mänskligt tidsdokument.