Eva Ermenz – författare

"Igår slog blixten ner i min vänstra hjärnhalva." I sina utlämnande och personliga kåserier skildrar Eva Ermenz tillvaron för en "migräniker". Hur gör man för att leva med smärtan? Hur har man migrän och jobbar som frilansande journalist, hur har man migrän och är chef, och hur är man mamman som alltid har ont i huvudet? Prosan och poesin smälter sömlöst in i varandra och med en humoristisk ton berättar Ermenz om tillvaron i skuggan av värken. Omgivningen har ingen aning om vad migränen innebär, men man ska inte tappa modet. Skrivandet har en läkande kraft och hjälp kan finnas där man minst av allt anar det. Hon vill för allt i världen inte tappa masken, men när hon väl släpper taget, blottar sig, blir följderna oväntade och lindrande.Eva Ermenz, född 1948, är en svensk poet, författare och skådespelare. Sedan debuten med diktsamlingen Den morgonen och alla andra morgnar år 1999 har hon publicerat ett tiotal böcker. Hon är även manusförfattare till teatergruppen Duo Nostalgica och har medverkat i filmen Dogville och teveserierna Kommissionen och Inga Lindström. Hon har också varit ordförande för Svenska Migränsällskapet.

Midori är en reseskildring i dagboksform med insprängda haikudikter – en så kallad haibun. Författaren Eva Ermenz fick inspiration till att skriva boken under en resa till Japan. I boken får läsaren följa hennes vandring i samurajernas spår runt staden Kamakura – Kyoto, där hon även möter sina favoritpoeter Issa och Basho. Genom Evas blick och hennes ord tillåts läsaren komma nära Japan.Eva Ermenz, född 1948, är en svensk poet, författare och skådespelare. Sedan debuten med diktsamlingen Den morgonen och alla andra morgnar år 1999 har hon publicerat ett tiotal böcker. Hon är även manusförfattare till teatergruppen Duo Nostalgica och har medverkat i filmen Dogville och teveserierna Kommissionen och Inga Lindström. Hon har också varit ordförande för Svenska Migränsällskapet.

"Vitt är alla färger. Vitt ljus och vitt brus. Den självklara nyans som är alltings början, alltings slut."I SHIRO, japanska drömmar leder Eva Ermenz läsaren genom Japans årstider, traditioner, drömmar, artigheter, vänner. Hon förklarar betydelsen av det vita, det vita riset, den vita snön, det vita ljuset, den vita saknaden efter ett land som hon snart ska lämna. Med hjälp av sina egna reflektioner, haikudikter och illustrationer belyser Ermenz det ofantligt stora som existerar i det allra minsta.Eva Ermenz (1948) är en svensk poet, författare och skådespelare.

" Slöjor i immig dans gardiner i trans vita trådspets spindelmönster skuggar insidans oskuld och förgör Tar danssteg in i slottets salar Château la Bonnelle och nakna ben Rubinröd klänning och rondör Vilken kvinna! säger han som förför och ler med romarläppar Min kvinna har vita gardiner har blod som blandar sig med mitt och trädgårdar citronträd och stinna amforor..."

"Eva Ermenz väver skickligt ihop de spridda bilderna, tystnaden, kylan. Åren som flytt blir till kristaller. Fragmenten sammanfogas, det existensiella nyttjas som en helande kraft i stånd att läka varje sår.Men är det verkligen möjligt att avslöja det dagliga mysteriet, varats återkommande bedrägeri? Jag tror inte att vi kan få hjälp av en japansk trädgårds matematiska mitt. Eller kanske får vi det?" -Massimo Barile, Milano om Rosso profondo, den italienska översättningen "Smärtsamt medveten om människans litenhet ser och upplever poeten varje nyans i spelet, det ständiga spel som pågår i naturen och människor emellan. Röda djupet är en kontinental diktsamling. Denna poet sitter inte i en stuga i Sverige och minns. Nej, hon befinner sig i Zürich klockan fyra, dricker kaffe omvälvd av Giacometti, äter lunch på rue Gérando eller promenerar i Hudson Park. Med iakttagandets skärpa flätar hon samman dagens intryck med världens händelser." -Irene Reenberg i Borlänge Tidning

UNDERVATTEN är andra delen i en planerad naturtrilogi. Första delen, SKÄRGÅRDSVINGE, utkom 2002. Eva Ermenz, poet, författare och skådespelare med sinne för nyanser, det outgrundliga, förtrollande vackra under ytan. Hennes språk är sparsmakat och framkallar starka bilder. Haikudiktens formspråk tilltalar författaren som inspireras av japansk kultur Kjell Ahlén, fotograf och företagsledare inom bokproduktion. De yttersta skären i Bohusläns skärgård tillhör hans favoritmotiv.

Det ligger en lockelse i att vara maskerad och i att gå på maskerad. Viljan att sätta på sin mask och dölja ansiktet för världen står i centrum i Eva Ermenz bok Maskerad - migränfri på Piazza Navona. Boken bjuder på humoristiska, träffande och personliga kåserier om vad som kan hända en aktiv “migräniker”. Prosa och poesi smälter här samman på ett nytt, spännande och annorlunda sätt och en vanlig migränikertillvaros alla eventualiteter ventileras. Hur tacklar man sin migrän som frilansande journalist, chef och bara människa i största allmänhet? Eva Ermenz är poet, författare, skådespelare och ambassadör för Svenska Migränförbundet. Hon har tidigare givit ut ett antal lyriksamlingar.

Midori - japanska bilder är en reseberättelse med insprängda haikudikter, en så kallad haibun. Inspirationen till denna bok kom från en stipendieresa till Japan med stöd från Sveriges författarfond. Författaren vandrar i samurajernas spår runt staden Kamakura - Kyoto och möter sina älsklingspoeter Issa och Basho med flera. Vi får följa resan i dagboksform.

Haikumagasinet heter den nya satsningen från energiska förlaget Fri Press. Det bästa av två världar kommer många att tycka: manga och haiku! Och priset är inget att klaga på: 40 kronor. Jag vågar påstå att det ges valuta för vartenda öre. Tanken är att bli en återkommande tidskrift, med en haiku per sida illustrerad i serieform. Olika bildkonstnärer utlovas framöver, i premiärnumret dock enbart Sara Lundstedt. Det är alltså fråga om haiga; en svår konst då, som det heter ”en bild säger mer än tusen ord”, och bilden ju inte bör överrösta texten. Lundstedt klarar uppgiften med den äran, lyhörd mot dikterna samtidigt som de tillförs nya dimensioner. Kaj Falkman, som så ofta betonade ”bildens förvandling” i sin haikupoetik, hade blivit förtjust! Lundstedts serierutor bygger upp det gradvisa framskridande som är så viktigt för att läsa haiku med behållning; det meditativa: att stanna upp, att ta in. Det finns ett lugn och fokus i seriernas mjuka gråskalor som har sin motsvarighet i det japanska tuschmåleriets wabi/sabi-estetik, med dess sparsmakade och väderbitna vemod. Dikterna är hälften svenska och hälften japanska. Tolkningarna är utmärkta. Lundstedts seriekonst blandar abstrakta och figurativa element, så att Sten Sture Skaldemans vinbergssnäckor i ett salladsland närmast blir totalt psykedeliska, medan det i Bashos ”kråka på höstgren” endast är själva fågeln som lösgör sig ur formen. Lundstedt gör här en både genial och kongenial nytolkning av en annars något sliten klassiker. Jag kan ibland tycka att svenska och internationella haikupoeter blir lite för beroende och hämmade av japonismer och orientalism. Men Sara Lundstedt lyckas väva ihop det svenska och japanska i en väl sammanhållen och samtidigt genuin bildvärld. En syntes som även skymtar förbi i flera av dikterna, som i Dag Perssons charmiga och konstlösa: Skvaller om värme bryggor båtar och måsar från en kopp Lapsang Sten Svensson

Detta är Eva Ermenz andra haibun. Åter tar hon oss med till Japan och vi får följa henne från vinter till höst. “Shiro” betyder vitt och för betydelse i en snöflinga, en blixt över himlen eller en kvinnas vita armar. Ermenz rör sig så försiktigt hon kan bland människorna även om hon sticker ut med sitt västerländska utseende och ovanan med hur man ska föra sig. Traditionen bjuder att man ska lägga band på sig, men det är ärliga människor hon möter, och där uppstår en slags omtanke. Besöket i det lokala badhuset, “onsen”, blir lika lärorik som det hos skolklassen. mellan tvagningarna nakna kroppar rör sig i ultrarapid