Eva Öhrström – författare

I denna essäbok presenteras tre olika aspekter av den mytomspunna 1800-talsförfattaren Victoria ­Benedictsson. Maria Hansson utgår från det internationella genombrottet i 1880-talets skandinaviska litteratur där författare som Ibsen och  Strindberg belyste äktenskapliga problem i dramatik och ­romaner, medan Benedictsson i stället använde folktron i myter och sagor för att hävda sig som kvinnlig författare. Eva Öhrström tar upp salongskulturens historia för att visa vad som hände när Benedictsson lämnade lilla Hörby för att besöka Stockholms kulturkretsar. Litteraturprofessor Yvonne Leffler visar i en tredje litteratursociologisk studie på det stora internationella intresset för Victoria Benedictsson.  

Det finns ett bostadsrum som betytt mer för historien än något annat, och det är salongen. Politiken har inte bara stakats ut i parlament eller kungliga slott, lika lite som all litteratur offentliggjorts i bokhandel eller press. Nej, i mer än tre hundra år fungerade salongen som en mötesplats mellan privat och offentligt, där människor från olika samhällsskikt kunde mötas för att diskutera samhället, lyssna till högläsning och musik, se teaterstycken eller bara knyta kontakter, ta samtiden på pulsen, se och synas. Molière, Rousseau, Schubert och Goethe hade kanske aldrig gått till historien ifall inte salongerna burit fram dem.

Kvinnor har gjort en historisk bragd genom att ofta stå som värdinnor för sammankomsterna, såsom madame de Staël, Bettina von Arnim och Malla Silfverstolpe.

Hos dem samlades alla som var något – ”alla fredagsaftnar” som hos Malla, eller vid annan återkommande tid. I den här boken berättas salongskulturens hela historia i Europa. Den söker rötterna i det antika Grekland, tar vägen förbi renässansens Italien för att hamna i framför allt Frankrikes 1700-tal och Tysklands 1800-tal. Men även vårt eget land har sin del i kulturen