Frida Stéenhoff – författare

Den vita duvans samfund kom ut första gången 1908 och är ett skådespel i tre akter som utspelar sig i en villa strax utanför Stockholm.

Frida Stéenhoff (1865-1945) hade debuterat unedr pseudonymen Harold Gote. Hon var en kontroversiell författare och debattör, deltog aktivt i den kvinnliga rösträttsrörelsen, i ett flertal humanitära rörelser samt arbetade för att reformera dåtidens fattigvård. I skriften Feminismens moral (1903) introducerades begreppet feminism i Sverige i sin nuvarande betydelse.

Berättelsen skrevs ursprungligen i dramatisk form och uppfördes första gången i Sundsvall den 3 december 1902 och publicerades först under pseudonymen Harold Gote.

Frida Stéenhoff var en kontroversiell författare och debattör. Hon debuterade 1896 under pseudonymen Harold Gote med dramat "Lejonets unge". Pjäsen väckte mycket uppmärksamhet, då den förespråkade kärlek utanför äktenskapet och betraktar preventivmedel som en självklarhet.

Stéenhoff deltog aktivt i den kvinnliga rösträttsrörelsen, i ett flertal humanitära rörelser samt arbetade aktivt för att reformera dåtidens fattigvård. I skriften "Feminismens moral" (1903) introducerades begreppet feminism i Sverige i sin nuvarande betydelse.

Feminismen vill verka rationellt, i enlighet med förnuftet. Den älskar upplysning. Dess moral är blott ett annat namn för - ljus.

Den framstående dramatikern, författaren och debattören Frida Stéenhoff (1865–1945) var ett välkänt men kontroversiellt namn under sin tid. Tre av hennes texter återges här med efterord av Christina Carlsson Wetterberg, professor i historia.

Feminismens moral (1903) är ett visionärt manifest som argumenterar för feminismen som samhällsförändrande kraft. I dramat Lejonets unge (1896) revolterar Saga Leire mot samhällets konventioner när hon väljer konsten, friheten och kärleken framför äktenskapet. Även i novellen Ett sällsamt öde (1911) utmanar Stéenhoff. Den queera kärlekshistorien om Mikael och Ethel berör på ett intressant sätt sexualitet, genusidentitet och maskulinitet. I dessa texter finns en vilja att belysa och förändra, liksom det gör i hela Stéenhoffs författarskap.

"Prinsessan var ond.

Alla på Solvik kände sig mer eller mindre skakade därav. Det var något nytt och skrämmande i prinsessans vrede. Hur skulle det gå? Man sade sig ovillkorligen, att det var fara i situationen.

Hade det ej varit ett faktum, hon själv sett, skulle Filippa Shermans trettonåriga medvetande vägrat fatta det möjliga däri."

Frida Stéenhoff (1865-1945) var en kontroversiell författare och debattör . Hon debuterade 1896 under pseudonymen Harold Gote och väckte mycket uppmärksamhet, då boken förespråkade kärlek utanför äktenskapet och betraktar preventivmedel som en självklarhet. I hennes skrift Feminismens moral (1903) introducerades begreppet feminism i Sverige i sin nuvarande betydelse.

I dramat Lejonets unge från 1896 revolterar konstnären Saga Leire mot samhällets konventioner när hon väljer konsten, friheten och kärleken framför äktenskapet. Saga ska resa till Frankrike. Hon förälskar sig i den fattige journalisten Adil. Saga kommer från en fin familj, men vill inte gifta sig utan behålla sin frihet.

Frida Stéenhoff debuterade med dramat under pseudonymen Harold Gate. Stéenhoff ansågs radikal i sina krav på bland annat barnbegränsning och rätt till abort, och i sin övertygelse att sedligheten har sin grund i kärleken och inte i äktenskapet. Lejonets unge hade premiär i Sundsvall 1897. Strax innan premiären framkom det att Stéenhoff var styckets författare och det förorsakade en livlig debatt, och det ryktades att stadens ungherrar köpt upp alla visselpipor de kunnat hitta inför premiären. Pjäsen var kontroversiell då den förespråkade kärlek utan äktenskap och betraktar preventivmedel som en självklarhet. Det är också i Lejonets unge som Stéenhoff formulerar att "Nästa århundrade blir barnets århundrade" och Barnets århundrade kom att bli titeln på Ellen Keys kända bok.

"Tiden närmar sig måhända, då kolonialpolitik och mindre utvecklade rasers behandling bli problem av intresse ej blott för stormakters diplomati utan även för bildade människor i allmänhet, sedan världskriget väl lärt oss, vilken oerhörd roll kolonisträvandena spela bakom diplomatiens kulisser.

Med tanke härpå vågar författaren be läsaren följa tre svenske män till Afrika vid den tidpunkt, då även Sverige - under Gustav III - hade kolonisationsplaner.

Två av svenskarna kommo därigenom - Sparrman för en kort period, Wadström för resten av sin levnad - att kastas in i själva brännpunkten för den kanske största kulturkamp, Europa skådat."

Frida Stéenhoff var en kontroversiell författare och debattör. Hon deltog aktivt i den kvinnliga rösträttsrörelsen, i ett flertal humanitära rörelser samt arbetade aktivt för att reformera dåtidens fattigvård. I skriften Feminismens moral (1903) introducerades begreppet feminism i Sverige i sin nuvarande betydelse. Ljusa bragder och mörka dåd gavs ut första gången 1915.

Frida Stéenhoff verkade också under pseudonymen Harold Gote och var en kontroversiell författare och debattör. Hon deltog aktivt i den kvinnliga rösträttsrörelsen, i ett flertal humanitära rörelser samt arbetade aktivt för att reformera dåtidens fattigvård. I skriften Feminismens moral (1903) introducerades begreppet feminism i Sverige i sin nuvarande betydelse. I dramat Ärkefienden kritiserar Stéenhoff den katolska kyrkan.

Frida Stéenhoff (1865-1945) debuterade under pseudonymen Harold Gote. Hon var en kontroversiell författare och debattör, deltog aktivt i den kvinnliga rösträttsrörelsen, i ett flertal humanitära rörelser samt arbetade för att reformera dåtidens fattigvård. I skriften Feminismens moral (1903) introducerades begreppet feminism i Sverige i sin nuvarande betydelse.

När Öknen kom ut 1904 rasade Dagens Nyheters kritiker Georg Nordensvan över hennes bok om unga kvinnors sexuella längtan: ”Hon talar ur skägget oförfäradt utan blyghet, hvilket verkar motbjudande, ibland rent af äckligt.”

Frida Stéenhoff (1865 -1945), författare och feminist, är under början av 1900-talet en av pionjärerna för kvinnosaken i Sverige. Hon var god vän med bl a Ellen Key, Anna Bugge Wicksell och Hinke Bergegren. I denna skrift beskriver Frida Stéenhoff penningen och kärleken som de två stora motorerna i världsmaskineriet, sammankedjade med starka band. Hon menar att kärlekens slaveri under penningen medför att kvinnan blir slav under mannen. Med idealet ”fri kärlek” menar hon kärlek fri från penningens makt. Hon visar varför kvinnan måste bli självförsörjande för att inte vara utlämnad åt mannens godtycke. Hon analyserar med sin sedvanligt skarpa blick samtidens uppfattningar om kvinnlig respektive manlig heder. Hon ger perspektiv på prostitution i skilda historiska miljöer. Hon kritiserar kyrkan för att alltför mycket ägna sig åt himmel och helvete efter döden och för bristande intresse för jordelivet och kärleken.

Språket i Penningen och kärleken har i sin tryckta version släktskap med det direkta tilltalet i dess ursprungsform föredraget. Läs gärna texten högt!

"Hon (Frida Stéenhoff) var lyckligt gift och en stenhård kritiker av äktenskapet. I alla fall av de normer för samlevnad som rådde kring förra sekelskiftet. ... Frida Stéenhoffs tankar om lika rättigheter för kvinnor och män slog ner som en bomb i dåtidens samhälle. Föredraget och skriften Penningen och kärleken startade drevet mot henne. ... äktenskapet skulle ingås av självständiga och jämlika personer, och förutsättningen var att alla, män och kvinnor, hade möjligheter att försörja sig själva, skriver hon. Kopplingen mellan härlek och pengar måste brytas; kärlek skall inte vara en handelsvara." - Susanne Holmlund, Sundsvalls Tidning