Hans Gunnarsson – författare

”… en novellsamling som kan lysa upp vilken mörk tid som helst – även vår.”

Dagens Nyheter

”mörk och hejdlöst rolig”

Jönköpings-Posten

”Som sagt, det var också Bengan som väckte idén om den där bokcirkeln. Det var strax efter att han varit med och sjösatt ’Brevbärare läser för barn’ på biblioteket, en aktivitet som rönte oväntat stor uppskattning. När det kom till vår lilla cirkel däremot gick det inte fullt så geschwint.”

Hans Gunnarssons nya bok är en berättelse med flera berättelser i sig, en så kallad novellfläta om ett gäng brevbärare som bildar en bokcirkel och gradvis upptäcker saker om varandra som de inte kunnat ana. Men det är framför allt en tragikomisk skildring av dagens Sverige, där fantomsmärtorna från välfärdssamhället blir allt starkare men dygdens lön allt mindre. Eller som en av brevbärarna konstaterar: ”Ibland är det lilla allt som ges.”

”… när Gunnarsson får upp farten är den här samlingen oemotståndlig. Han byter perspektiv, låter en berättelsetråd sluta i ingenting, en annan fortsätta i en helt annan persons berättelse. Det skulle kunna bli överfiffigt, men blir det aldrig eftersom Gunnarsson utvecklat ett sådant sagolikt handlag med språket. Det finns hela tiden ett lågmält driv i texten som gör att man road läser vidare. Risken för fiffighet motverkas också av Gunnarssons varma ton. […] ’Den smala lyckan’ är en novellsamling som kan lysa upp vilken mörk tid som helst – även vår. Jag ska inte avslöja hur Gunnarssons novellfläta slutar med det får mig att inse hur ofta man saknat ett riktigt jäkla feelgood-slut.”

Åsa Beckman, Dagens Nyheter

”Gunnarsson kan så här långt in i sin karriär som författare, med en sisådär fjorton böcker i bältet, unna sig en viss auktoritet i språk och berättarteknik. Det är trivsamt, men samtidigt odlar han en humor som inte respekterar några gränser till det passande. Därmed blir det hejdlöst roligt när vi tar del av de olyckliga brevbärarnas öden. Eller så här: vi bjuds på gapflabb, men priset är att vi skrattar i ett skoningslöst mörker.

Till skillnad från romanen, som kan se ut hur som helst i våra tider, har novellen stelnat i sin form. Därför välkomnar jag Gunnarssons upptåg. De drastiska vändningarna livar upp ens läsning, och vi invaggas i falsk trivsamhet gång på gång. Allra mest imponeras jag nog ändå av Gunnarssons blick på oss människor. Vi må vara fyllda av komplex, ängslan och tillkortakommanden - så sett är det här en välputsad spegel - men det är också därför vi är så mänskliga.”

Björn Kohlström, Jönköpings-Posten

Författaren C.G:s karriär har gått i stå, han behöver ett jobb. Mot alla odds får han ett erbjudande: åk till en all inclusive-resort på Guadeloupe. Skriv en roman som lockar människor att åka dit: ”… en myllrande, kalejdoskopisk kollektivroman… En solstänkt gobeläng. Glimtar av allehanda liv, slöa och sköna, bruna och bleka, nyktra och onyktra, det solkiga och sublima om vartannat. Ett charterturismens prosaiska kväde…” Det är ett lockande uppdrag, men svårt, för en författare med skrivkramp. Och på plats i Guadeloupe är distraktionerna många. Obegränsat med alkohol, bara en sådan sak, sol, kvinnor... Omgiven av semestrande människor och deras berättelser börjar C.G. märka att han inte alls kan styra vad för historia han ska skriva. Omgivningens sorg och längtan tar sig helt egna vägar, vanliga och ovanliga livsöden pockar på uppmärksamhet. Och när dödsfallen börjar komma inser C.G. att det är någon annan som drar i trådarna – han är snarare intrigens fånge. Tempot är högt och förvecklingarna många i Hans Gunnarssons överväldigande kollektivroman. Med sedvanlig humor och svärta berättar han om en värld i miniatyr där allt verkar vara tillåtet, men där efterräkningarna blir svåra.

”… en novellsamling som kan lysa upp vilken mörk tid som helst – även vår.”

Dagens Nyheter

”mörk och hejdlöst rolig”

Jönköpings-Posten

”Som sagt, det var också Bengan som väckte idén om den där bokcirkeln. Det var strax efter att han varit med och sjösatt ’Brevbärare läser för barn’ på biblioteket, en aktivitet som rönte oväntat stor uppskattning. När det kom till vår lilla cirkel däremot gick det inte fullt så geschwint.”

Hans Gunnarssons nya bok är en berättelse med flera berättelser i sig, en så kallad novellfläta om ett gäng brevbärare som bildar en bokcirkel och gradvis upptäcker saker om varandra som de inte kunnat ana. Men det är framför allt en tragikomisk skildring av dagens Sverige, där fantomsmärtorna från välfärdssamhället blir allt starkare men dygdens lön allt mindre. Eller som en av brevbärarna konstaterar: ”Ibland är det lilla allt som ges.”

”… när Gunnarsson får upp farten är den här samlingen oemotståndlig. Han byter perspektiv, låter en berättelsetråd sluta i ingenting, en annan fortsätta i en helt annan persons berättelse. Det skulle kunna bli överfiffigt, men blir det aldrig eftersom Gunnarsson utvecklat ett sådant sagolikt handlag med språket. Det finns hela tiden ett lågmält driv i texten som gör att man road läser vidare. Risken för fiffighet motverkas också av Gunnarssons varma ton. […] ’Den smala lyckan’ är en novellsamling som kan lysa upp vilken mörk tid som helst – även vår. Jag ska inte avslöja hur Gunnarssons novellfläta slutar med det får mig att inse hur ofta man saknat ett riktigt jäkla feelgood-slut.”

Åsa Beckman, Dagens Nyheter

”Gunnarsson kan så här långt in i sin karriär som författare, med en sisådär fjorton böcker i bältet, unna sig en viss auktoritet i språk och berättarteknik. Det är trivsamt, men samtidigt odlar han en humor som inte respekterar några gränser till det passande. Därmed blir det hejdlöst roligt när vi tar del av de olyckliga brevbärarnas öden. Eller så här: vi bjuds på gapflabb, men priset är att vi skrattar i ett skoningslöst mörker.

Till skillnad från romanen, som kan se ut hur som helst i våra tider, har novellen stelnat i sin form. Därför välkomnar jag Gunnarssons upptåg. De drastiska vändningarna livar upp ens läsning, och vi invaggas i falsk trivsamhet gång på gång. Allra mest imponeras jag nog ändå av Gunnarssons blick på oss människor. Vi må vara fyllda av komplex, ängslan och tillkortakommanden - så sett är det här en välputsad spegel - men det är också därför vi är så mänskliga.”

Björn Kohlström, Jönköpings-Posten

"Den som inte läser Hans Gunnarsson går miste om en vass, rolig och mycket egen samtidsbetraktare. Den svit romaner som han inledde med "All inclusive", följde upp med "Nattsida" och nu avslutar med "Död mans skugga", är något av det mest underhållande som har skrivits på senare år i Sverige." Yukiko Duke, Vi läser

En skrivkrampande författare blir inlagd på psyket. Där träffar han en journalist vid namn Per Boman som har spektakulära saker att berätta. Torr på egna idéer tänker författaren att det här finns stoff till en bok, men efterforskningarna för honom snart långt ut i tillvarons sankmarker. Till sist leder de allt farligare spåren till en all inclusive på Guadeloupe, där cirklar sluts och frågor föds: Vad är sanning och vad är vansinne i Bomans värld?

Med "Död mans skugga" avslutar Hans Gunnarsson den kollektiva berättelse som inleddes med "All inclusive" (2015) och "Nattsida" (2019). Lager läggs på lager i denna skickligt konstruerade roman, som borrar allt djupare ner i människans mörker och rädslor samtidigt som den underhåller och roar på det typiskt Gunnarssonska viset.

Ingvar, berättarjaget i Hans Gunnarssons nya roman, är en överårig historielärare som brinner för sitt ämne men som inte har mycket till övers för vare sig sina elever eller sina kolleger. Med ett lysande undantag: Stina, skolans rektor, som om möjligt håller än större avstånd till sin omgivning. När Ingvar en dag bestämmer sig för att cykla hem till henne, på vinst och förlust, så börjar en lika envis som sorglustig uppvaktning, som efterhand alltmer antar formen av en oroande undersökning. Eller, för att tala med Ingvar själv – en ond fars.

I Försmådd fångar Hans Gunnarsson, med lika delar humor och svärta, en människa i glappet mellan frustrerande klarsyn och fasaväckande inbillning.

Författaren C.G:s karriär har gått i stå, han behöver ett jobb. Mot alla odds får han ett erbjudande: åk till en all inclusive-resort på Guadeloupe. Skriv en roman som lockar människor att åka dit: ”… en myllrande, kalejdoskopisk kollektivroman… En solstänkt gobeläng. Glimtar av allehanda liv, slöa och sköna, bruna och bleka, nyktra och onyktra, det solkiga och sublima om vartannat. Ett charterturismens prosaiska kväde…” Det är ett lockande uppdrag, men svårt, för en författare med skrivkramp. Och på plats i Guadeloupe är distraktionerna många. Obegränsat med alkohol, bara en sådan sak, sol, kvinnor... Omgiven av semestrande människor och deras berättelser börjar C.G. märka att han inte alls kan styra vad för historia han ska skriva. Omgivningens sorg och längtan tar sig helt egna vägar, vanliga och ovanliga livsöden pockar på uppmärksamhet. Och när dödsfallen börjar komma inser C.G. att det är någon annan som drar i trådarna – han är snarare intrigens fånge. Tempot är högt och förvecklingarna många i Hans Gunnarssons överväldigande kollektivroman. Med sedvanlig humor och svärta berättar han om en värld i miniatyr där allt verkar vara tillåtet, men där efterräkningarna blir svåra.

Ett par i yngre medelåldern med hund hyr en avskilt belägen stuga över sommaren. Att deras relation är på väg att ta slut är det ingen av dem som riktigt orkar beröra, allra minst han, trots en ymnig konsumtion av bag-in-boxvin och öl i värmen. Dessutom ses de ju allt mindre: hon försvinner allt oftare till jobbet i Stockholm samtidigt som han och hunden tillbringar alltmer tid på den närbelägna golfbanan. Långsamt, nästan omärkligt, avskärmas han genom sitt golfande och drickande inte bara från henne utan också från sig själv och verkligheten, för att slutligen dras in i ett akut förvirringstillstånd. Vad är det som händer egentligen? Och vem är den där Andy Warhol-liknande figuren som smyger runt knutarna?Albatross är en roman om besatthet – och om leda; om förlust och förträngning. Det är spännande och skruvat, kusligt och komiskt på samma gång.

En man tappar kontrollen över sig själv när en granne mer och mer tar över hans liv. En kvinna känner vanmakten växa inom sig och söker sig ut i sommarnatten. En pojke är på väg för att besöka sin mamma som försvunnit in i sjukdom. En flicka dras allt längre in i ett tomrum dit ingen annan når.

Gemensamt för människorna i Bakom glas är att de tycks ha hamnat utanför sina egna liv och är oförmögna att återta makten över det. Det är som om en osynlig mur avskilde dem från yttervärlden – och samtidigt växer trycket inom dem.

Hans Gunnarsson berättar om kärlek som tystnar eller går förlorad, om livet som är så svårt men samtidigt så ofattbart stort. Han rör sig i en nära och lättigenkännlig och ofta ödslig verklighet – det kan vara ett grått förortsområde eller ett tyst villaområde. Hans sakliga, koncentrerade prosa vibrerar av starka underströmmar och öppnar sig ner mot djupa schakt av smärta och sorg.

Hans Gunnarsson har på kort tid mutat in ett helt eget litterärt landskap. Hans nya noveller tar form bland omisskännligt färglösa trevåningshus i förorten, bland radhuslängor och utegrillar. Som i hans två tidigare böcker är både karaktärer och miljöer vardagliga på gränsen till det absurda. Stilen är okonstlad men drastisk, dramatiken ligger under ytan. Här är det förmiddagsskiftet som upptar tankarna, V75, stormarknaden, den slarvigt gömda spritflaskan. Man sneglar på grannen och sköter sitt. Och någonstans, i ett oåterkalleligt ögonblick eller efter år av utnötning är det som om verkligheten släpper från kroppen – och plötsligt är allt annorlunda.  Hans Gunnarssons debutbok Bakom glas belönades med Katapultpriset för bästa debut 1996. Hans andra bok, Februari (1999), etablerade honom som en av våra ledande yngre novellister.

Februari består av två längre berättelser, där han på ett helt eget sätt söker av sprickor och förkastningar i en svensk vardag: ledan, kärleken, oron, beroendet. I Skoda ställs allt helt omärkligt på sin spets när ett ungt par blir ägare till en bil som knappt vill rulla. Titelberättelsen Februari låter ett antal människoöden ur samtiden snudda vid varandra. Det oanade står plötsligt klart - och det som nyss var tydligt blir ett töcken. De två berättelserna är djärvt upplagda och komponerande med imponerande fasthet.   Hans Gunnarsson är född 1966. Han har tidigare givit ut novellsamlingen Bakom glas, som belönades med Katapultpriset för 1996 års bästa debut.

Ett ungt par tar bilen söderut för att för första gången söka upp kvinnans biologiska mor; på den småländska glesbygden hyr en kvinna ut rum tillsammans med sin vuxne son. Två stympade familjer som var och en på sitt håll hanterar sina brister. Sommarhettan ligger tung över landet, och i kontrasten mellan det utsagda och det outsagda – mellan den slutna bilkupén och det öppna, tysta landskapet – trappas spänningen upp mot det oundvikliga våldet.

Med osviklig känsla för avfolkade landskap, slocknade relationer och ensamma, desperata människor bygger Hans Gunnarsson upp ett kammarspel som ekar av det antika ödesdramat. Rum för resande är hans tionde bok och utkommer på tjugoårsdagen för hans debut, novellsamlingen Bakom glas.

När Per Boman får beskedet att hans halvbror Ronny dött, flyttar han in hans lägenhet, börjar forska i det han lämnat efter sig. Men Ronnys liv visar sig vara fyllt av hemligheter och snart befinner sig Per i en osannolik härva, där sanning och lögn blir allt svårare att skilja åt. "Nattsida" är ett syskon till Hans Gunnarssons hyllade roman "All inclusive", en lek med identiteter och genrer i Paul Austers anda, samtidigt en skrämmande noir om själens dunkla vrår.

När Per Boman får beskedet att hans halvbror Ronny dött, flyttar han in hans lägenhet, börjar forska i det han lämnat efter sig. Men Ronnys liv visar sig vara fyllt av hemligheter och snart befinner sig Per i en osannolik härva, där sanning och lögn blir allt svårare att skilja åt. "Nattsida" är ett syskon till Hans Gunnarssons hyllade roman "All inclusive", en lek med identiteter och genrer i Paul Austers anda, samtidigt en skrämmande noir om själens dunkla vrår.

”Vad var vi för ena jävla clowner egentligen? Det var lite grann i den känslan vi fastnade … Vad var det vi borde ha sett som vi så fullständigt missat? Men vi fann ingenting. Inte ett skit.

Det var obegripligt, helt enkelt.”

En smygnazist, en grannfejd med dödlig utgång, en terrorist på tupperwareparty och en stammande sportkommentator på glid. I det till synes vardagliga händer det märkliga saker, och att förstå en människas handlande är allt annat än enkelt.

Med novellsamlingen ”Bormann i Bromma” återvänder Hans Gunnarsson till en genre som han behärskar som få andra. Var och en av de elva novellerna har sin utgångspunkt i en målning av Martin Wickström. Ordet förs av ett sammansvetsat kollektiv, och tillsammans bildar berättelserna ett mäktigt körverk där exakt allt osäkras i jakten på fast mark: Vilka är ”vi” egentligen?

”Vad var vi för ena jävla clowner egentligen? Det var lite grann i den känslan vi fastnade … Vad var det vi borde ha sett som vi så fullständigt missat? Men vi fann ingenting. Inte ett skit.

Det var obegripligt, helt enkelt.”

En smygnazist, en grannfejd med dödlig utgång, en terrorist på tupperwareparty och en stammande sportkommentator på glid. I det till synes vardagliga händer det märkliga saker, och att förstå en människas handlande är allt annat än enkelt.

Med novellsamlingen ”Bormann i Bromma” återvänder Hans Gunnarsson till en genre som han behärskar som få andra. Ordet förs av ett sammansvetsat kollektiv, och tillsammans bildar berättelserna ett mäktigt körverk där exakt allt osäkras i jakten på fast mark: Vilka är ”vi” egentligen?

”Vad var vi för ena jävla clowner egentligen? Det var lite grann i den känslan vi fastnade … Vad var det vi borde ha sett som vi så fullständigt missat? Men vi fann ingenting. Inte ett skit.

Det var obegripligt, helt enkelt.”

En smygnazist, en grannfejd med dödlig utgång, en terrorist på tupperwareparty och en stammande sportkommentator på glid. I det till synes vardagliga händer det märkliga saker, och att förstå en människas handlande är allt annat än enkelt.

Med novellsamlingen ”Bormann i Bromma” återvänder Hans Gunnarsson till en genre som han behärskar som få andra. Var och en av de elva novellerna har sin utgångspunkt i en målning av Martin Wickström. Ordet förs av ett sammansvetsat kollektiv, och tillsammans bildar berättelserna ett mäktigt körverk där exakt allt osäkras i jakten på fast mark: Vilka är ”vi” egentligen?

"Den som inte läser Hans Gunnarsson går miste om en vass, rolig och mycket egen samtidsbetraktare. Den svit romaner som han inledde med "All inclusive", följde upp med "Nattsida" och nu avslutar med "Död mans skugga", är något av det mest underhållande som har skrivits på senare år i Sverige." Yukiko Duke, Vi läser

En skrivkrampande författare blir inlagd på psyket. Där träffar han en journalist vid namn Per Boman som har spektakulära saker att berätta. Torr på egna idéer tänker författaren att det här finns stoff till en bok, men efterforskningarna för honom snart långt ut i tillvarons sankmarker. Till sist leder de allt farligare spåren till en all inclusive på Guadeloupe, där cirklar sluts och frågor föds: Vad är sanning och vad är vansinne i Bomans värld?

Med "Död mans skugga" avslutar Hans Gunnarsson den kollektiva berättelse som inleddes med "All inclusive" (2015) och "Nattsida" (2019). Lager läggs på lager i denna skickligt konstruerade roman, som borrar allt djupare ner i människans mörker och rädslor samtidigt som den underhåller och roar på det typiskt Gunnarssonska viset.

”… en novellsamling som kan lysa upp vilken mörk tid som helst – även vår.”

Dagens Nyheter

”mörk och hejdlöst rolig”

Jönköpings-Posten

”Som sagt, det var också Bengan som väckte idén om den där bokcirkeln. Det var strax efter att han varit med och sjösatt ’Brevbärare läser för barn’ på biblioteket, en aktivitet som rönte oväntat stor uppskattning. När det kom till vår lilla cirkel däremot gick det inte fullt så geschwint.”

Hans Gunnarssons nya bok är en berättelse med flera berättelser i sig, en så kallad novellfläta om ett gäng brevbärare som bildar en bokcirkel och gradvis upptäcker saker om varandra som de inte kunnat ana. Men det är framför allt en tragikomisk skildring av dagens Sverige, där fantomsmärtorna från välfärdssamhället blir allt starkare men dygdens lön allt mindre. Eller som en av brevbärarna konstaterar: ”Ibland är det lilla allt som ges.”

”… när Gunnarsson får upp farten är den här samlingen oemotståndlig. Han byter perspektiv, låter en berättelsetråd sluta i ingenting, en annan fortsätta i en helt annan persons berättelse. Det skulle kunna bli överfiffigt, men blir det aldrig eftersom Gunnarsson utvecklat ett sådant sagolikt handlag med språket. Det finns hela tiden ett lågmält driv i texten som gör att man road läser vidare. Risken för fiffighet motverkas också av Gunnarssons varma ton. […] ’Den smala lyckan’ är en novellsamling som kan lysa upp vilken mörk tid som helst – även vår. Jag ska inte avslöja hur Gunnarssons novellfläta slutar med det får mig att inse hur ofta man saknat ett riktigt jäkla feelgood-slut.”

Åsa Beckman, Dagens Nyheter

”Gunnarsson kan så här långt in i sin karriär som författare, med en sisådär fjorton böcker i bältet, unna sig en viss auktoritet i språk och berättarteknik. Det är trivsamt, men samtidigt odlar han en humor som inte respekterar några gränser till det passande. Därmed blir det hejdlöst roligt när vi tar del av de olyckliga brevbärarnas öden. Eller så här: vi bjuds på gapflabb, men priset är att vi skrattar i ett skoningslöst mörker.

Till skillnad från romanen, som kan se ut hur som helst i våra tider, har novellen stelnat i sin form. Därför välkomnar jag Gunnarssons upptåg. De drastiska vändningarna livar upp ens läsning, och vi invaggas i falsk trivsamhet gång på gång. Allra mest imponeras jag nog ändå av Gunnarssons blick på oss människor. Vi må vara fyllda av komplex, ängslan och tillkortakommanden - så sett är det här en välputsad spegel - men det är också därför vi är så mänskliga.”

Björn Kohlström, Jönköpings-Posten

”… en novellsamling som kan lysa upp vilken mörk tid som helst – även vår.”

Dagens Nyheter

”mörk och hejdlöst rolig”

Jönköpings-Posten

”Som sagt, det var också Bengan som väckte idén om den där bokcirkeln. Det var strax efter att han varit med och sjösatt ’Brevbärare läser för barn’ på biblioteket, en aktivitet som rönte oväntat stor uppskattning. När det kom till vår lilla cirkel däremot gick det inte fullt så geschwint.”

Hans Gunnarssons nya bok är en berättelse med flera berättelser i sig, en så kallad novellfläta om ett gäng brevbärare som bildar en bokcirkel och gradvis upptäcker saker om varandra som de inte kunnat ana. Men det är framför allt en tragikomisk skildring av dagens Sverige, där fantomsmärtorna från välfärdssamhället blir allt starkare men dygdens lön allt mindre. Eller som en av brevbärarna konstaterar: ”Ibland är det lilla allt som ges.”

”… när Gunnarsson får upp farten är den här samlingen oemotståndlig. Han byter perspektiv, låter en berättelsetråd sluta i ingenting, en annan fortsätta i en helt annan persons berättelse. Det skulle kunna bli överfiffigt, men blir det aldrig eftersom Gunnarsson utvecklat ett sådant sagolikt handlag med språket. Det finns hela tiden ett lågmält driv i texten som gör att man road läser vidare. Risken för fiffighet motverkas också av Gunnarssons varma ton. […] ’Den smala lyckan’ är en novellsamling som kan lysa upp vilken mörk tid som helst – även vår. Jag ska inte avslöja hur Gunnarssons novellfläta slutar med det får mig att inse hur ofta man saknat ett riktigt jäkla feelgood-slut.”

Åsa Beckman, Dagens Nyheter

”Gunnarsson kan så här långt in i sin karriär som författare, med en sisådär fjorton böcker i bältet, unna sig en viss auktoritet i språk och berättarteknik. Det är trivsamt, men samtidigt odlar han en humor som inte respekterar några gränser till det passande. Därmed blir det hejdlöst roligt när vi tar del av de olyckliga brevbärarnas öden. Eller så här: vi bjuds på gapflabb, men priset är att vi skrattar i ett skoningslöst mörker.

Till skillnad från romanen, som kan se ut hur som helst i våra tider, har novellen stelnat i sin form. Därför välkomnar jag Gunnarssons upptåg. De drastiska vändningarna livar upp ens läsning, och vi invaggas i falsk trivsamhet gång på gång. Allra mest imponeras jag nog ändå av Gunnarssons blick på oss människor. Vi må vara fyllda av komplex, ängslan och tillkortakommanden - så sett är det här en välputsad spegel - men det är också därför vi är så mänskliga.”

Björn Kohlström, Jönköpings-Posten

Två par som knappt känner varandra träffas i en förortslägenhet utanför Stockholm och det artar sig till att bli en riktig Norénkväll: för mycket att dricka, vassa repliker och hångel. Men under den irrande konversationen rör sig känslor som långsamt får komma fram. Det ena parets förhållande är på väg att spricka och det vet de om. Det andra paret har ett svårt sjukt barn och de anar att han inte kommer att klara sig.  Någonting händer som nästan tycks förutbestämt - något som förebådas i den modell av det hus de befinner sig i som värden visar upp fram på småtimmarna.Efter uppväxtskildringen En jävla vinter återkommer Hans Gunnarsson med ett kammarspel i romanform med fantatastisk dialog. Det är en drastisk och tät berättelse som vidgar sig i cirkel på cirkel och blir både överraskande och gripande.Hans Gunnarssons andra roman - med en fantastisk känsla för vanliga människor!

"Liksom den enskilda människan är alltings mått, dess början och slut, tillvarons ständiga mittpunkt, så är också varje plats världens centrum. Ingen plats är därvidlag mer eller mindre perifer än någon annan. Något geografiskt centrum existerar sålunda icke, annat än som konstruktion."

Utmed en väg någon annanstans i Sverige bor ett antal människor som är som folk är mest. De flesta av dem har fått sina törnar av livet, men de håller modet uppe och strävar på i sina liv. Över vägen vilar ett till synes orubbligt lugn. Men så drar en fullständigt osannolik kedja av händelser in över dem, tre människor dör under en och samma natt, och ingenting är sig mera likt. För några av familjerna är katastrofen ett faktum, men de omvälvande händelserna leder också till förändring och uppbrott - inte minst reser sig områdets ökände alkoholist ur sitt missbruk och ger kärleken en ny chans.Hans Gunnarssons nya roman är en både dråplig och tragisk berättelse från en svensk verklighet som vi  känner igen - och ändå inte. Och genom hela berättelsen vandrar den okuvlige bygdeforskaren Allan Lundberg med sina högstämda reflektioner över hemortens betydelse för oss alla.

Hans Gunnarsson har på relativt kort tid trätt fram som en av sin generations främsta berättare. "Liksom Bob Dylan har Gunnarsson ett helt eget sound", som en kritiker skrev om hans förra bok. I Någon annanstans i Sverige är hans berättarkonst helt suverän och den humor som funnits i hans tidigare böcker får här blomma fritt.

Vad är det för fel på Finspång? Ingenting annat än att de alla i gänget längtar därifrån. En ort utan ordentligt centrum och med Pizzeria Italia, Pizzeria Dubrovnic och Hotell De Geer som enda nöjesliv, vad ger man för det?    Gunnar är en i gänget av tjugoåriga grabbar som hållit ihop sen länge. Det är vintern 1986 och i veckorna sliter han med jobbet som frukt- och grönsaksansvarig på U-livs för usel lön. Han är den som starkast längtar efter att förändra livet och han funderar mer och mer på att söka till någon utbildning trots taskiga betyg och noll självförtroende. Fritidspedagog eller kulturvetare, kanske. Han har också vaga drömmar om att börja skriva. Men tanken på att flytta skrämmer lika mycket som tanken på att bli kvar i Finspång.    Det enda som hägrar på hemmaplan är fredagsdiscot på hotellet och de ständigt nya förhoppningarna om att finna den stora kärleken, att skapa ett eget liv. Men danskvällarna bjuder mera på fylla än på kärlek, och så sitter gänget där igen i bakruset på söndagseftermiddagen och ältar samma saker: vad var det för fel på dem egentligen och vad såg den och den tjejen hos andra killar? Och varför gör vi ingenting för att ändra våra trista liv? Det är kort sagt en jävla vinter för Gunnar, 21 år, och fast i Finspång.    Men en sen kväll i tvättstugan uppenbarar sig Elisabeth med sin intensiva och utforskande blick, och i skylten till Runes Cykel & Sport drar en rostbrun skrivmaskin av märket Olympia till sig hans blickar. Allt kanske inte är så omöjligt som det verkar.    Hans Gunnarsson har gjort sig ett namn som novellist. Hans första roman är en dråplig och ömsint berättelse om en ung man som söker sitt liv och om hans uppbrott – om vägen ut.