Hans Gunnarsson – författare

”… en novellsamling som kan lysa upp vilken mörk tid som helst – även vår.”

Dagens Nyheter

”mörk och hejdlöst rolig”

Jönköpings-Posten

”Som sagt, det var också Bengan som väckte idén om den där bokcirkeln. Det var strax efter att han varit med och sjösatt ’Brevbärare läser för barn’ på biblioteket, en aktivitet som rönte oväntat stor uppskattning. När det kom till vår lilla cirkel däremot gick det inte fullt så geschwint.”

Hans Gunnarssons nya bok är en berättelse med flera berättelser i sig, en så kallad novellfläta om ett gäng brevbärare som bildar en bokcirkel och gradvis upptäcker saker om varandra som de inte kunnat ana. Men det är framför allt en tragikomisk skildring av dagens Sverige, där fantomsmärtorna från välfärdssamhället blir allt starkare men dygdens lön allt mindre. Eller som en av brevbärarna konstaterar: ”Ibland är det lilla allt som ges.”

”… när Gunnarsson får upp farten är den här samlingen oemotståndlig. Han byter perspektiv, låter en berättelsetråd sluta i ingenting, en annan fortsätta i en helt annan persons berättelse. Det skulle kunna bli överfiffigt, men blir det aldrig eftersom Gunnarsson utvecklat ett sådant sagolikt handlag med språket. Det finns hela tiden ett lågmält driv i texten som gör att man road läser vidare. Risken för fiffighet motverkas också av Gunnarssons varma ton. […] ’Den smala lyckan’ är en novellsamling som kan lysa upp vilken mörk tid som helst – även vår. Jag ska inte avslöja hur Gunnarssons novellfläta slutar med det får mig att inse hur ofta man saknat ett riktigt jäkla feelgood-slut.”

Åsa Beckman, Dagens Nyheter

”Gunnarsson kan så här långt in i sin karriär som författare, med en sisådär fjorton böcker i bältet, unna sig en viss auktoritet i språk och berättarteknik. Det är trivsamt, men samtidigt odlar han en humor som inte respekterar några gränser till det passande. Därmed blir det hejdlöst roligt när vi tar del av de olyckliga brevbärarnas öden. Eller så här: vi bjuds på gapflabb, men priset är att vi skrattar i ett skoningslöst mörker.

Till skillnad från romanen, som kan se ut hur som helst i våra tider, har novellen stelnat i sin form. Därför välkomnar jag Gunnarssons upptåg. De drastiska vändningarna livar upp ens läsning, och vi invaggas i falsk trivsamhet gång på gång. Allra mest imponeras jag nog ändå av Gunnarssons blick på oss människor. Vi må vara fyllda av komplex, ängslan och tillkortakommanden - så sett är det här en välputsad spegel - men det är också därför vi är så mänskliga.”

Björn Kohlström, Jönköpings-Posten

”… en novellsamling som kan lysa upp vilken mörk tid som helst – även vår.”

Dagens Nyheter

”mörk och hejdlöst rolig”

Jönköpings-Posten

”Som sagt, det var också Bengan som väckte idén om den där bokcirkeln. Det var strax efter att han varit med och sjösatt ’Brevbärare läser för barn’ på biblioteket, en aktivitet som rönte oväntat stor uppskattning. När det kom till vår lilla cirkel däremot gick det inte fullt så geschwint.”

Hans Gunnarssons nya bok är en berättelse med flera berättelser i sig, en så kallad novellfläta om ett gäng brevbärare som bildar en bokcirkel och gradvis upptäcker saker om varandra som de inte kunnat ana. Men det är framför allt en tragikomisk skildring av dagens Sverige, där fantomsmärtorna från välfärdssamhället blir allt starkare men dygdens lön allt mindre. Eller som en av brevbärarna konstaterar: ”Ibland är det lilla allt som ges.”

”… när Gunnarsson får upp farten är den här samlingen oemotståndlig. Han byter perspektiv, låter en berättelsetråd sluta i ingenting, en annan fortsätta i en helt annan persons berättelse. Det skulle kunna bli överfiffigt, men blir det aldrig eftersom Gunnarsson utvecklat ett sådant sagolikt handlag med språket. Det finns hela tiden ett lågmält driv i texten som gör att man road läser vidare. Risken för fiffighet motverkas också av Gunnarssons varma ton. […] ’Den smala lyckan’ är en novellsamling som kan lysa upp vilken mörk tid som helst – även vår. Jag ska inte avslöja hur Gunnarssons novellfläta slutar med det får mig att inse hur ofta man saknat ett riktigt jäkla feelgood-slut.”

Åsa Beckman, Dagens Nyheter

”Gunnarsson kan så här långt in i sin karriär som författare, med en sisådär fjorton böcker i bältet, unna sig en viss auktoritet i språk och berättarteknik. Det är trivsamt, men samtidigt odlar han en humor som inte respekterar några gränser till det passande. Därmed blir det hejdlöst roligt när vi tar del av de olyckliga brevbärarnas öden. Eller så här: vi bjuds på gapflabb, men priset är att vi skrattar i ett skoningslöst mörker.

Till skillnad från romanen, som kan se ut hur som helst i våra tider, har novellen stelnat i sin form. Därför välkomnar jag Gunnarssons upptåg. De drastiska vändningarna livar upp ens läsning, och vi invaggas i falsk trivsamhet gång på gång. Allra mest imponeras jag nog ändå av Gunnarssons blick på oss människor. Vi må vara fyllda av komplex, ängslan och tillkortakommanden - så sett är det här en välputsad spegel - men det är också därför vi är så mänskliga.”

Björn Kohlström, Jönköpings-Posten

Författaren C.G:s karriär har gått i stå, han behöver ett jobb. Mot alla odds får han ett erbjudande: åk till en all inclusive-resort på Guadeloupe. Skriv en roman som lockar människor att åka dit: ”… en myllrande, kalejdoskopisk kollektivroman… En solstänkt gobeläng. Glimtar av allehanda liv, slöa och sköna, bruna och bleka, nyktra och onyktra, det solkiga och sublima om vartannat. Ett charterturismens prosaiska kväde…” Det är ett lockande uppdrag, men svårt, för en författare med skrivkramp. Och på plats i Guadeloupe är distraktionerna många. Obegränsat med alkohol, bara en sådan sak, sol, kvinnor... Omgiven av semestrande människor och deras berättelser börjar C.G. märka att han inte alls kan styra vad för historia han ska skriva. Omgivningens sorg och längtan tar sig helt egna vägar, vanliga och ovanliga livsöden pockar på uppmärksamhet. Och när dödsfallen börjar komma inser C.G. att det är någon annan som drar i trådarna – han är snarare intrigens fånge. Tempot är högt och förvecklingarna många i Hans Gunnarssons överväldigande kollektivroman. Med sedvanlig humor och svärta berättar han om en värld i miniatyr där allt verkar vara tillåtet, men där efterräkningarna blir svåra.

När Per Boman får beskedet att hans halvbror Ronny dött, flyttar han in hans lägenhet, börjar forska i det han lämnat efter sig. Men Ronnys liv visar sig vara fyllt av hemligheter och snart befinner sig Per i en osannolik härva, där sanning och lögn blir allt svårare att skilja åt. "Nattsida" är ett syskon till Hans Gunnarssons hyllade roman "All inclusive", en lek med identiteter och genrer i Paul Austers anda, samtidigt en skrämmande noir om själens dunkla vrår.

”Vad var vi för ena jävla clowner egentligen? Det var lite grann i den känslan vi fastnade … Vad var det vi borde ha sett som vi så fullständigt missat? Men vi fann ingenting. Inte ett skit.

Det var obegripligt, helt enkelt.”

En smygnazist, en grannfejd med dödlig utgång, en terrorist på tupperwareparty och en stammande sportkommentator på glid. I det till synes vardagliga händer det märkliga saker, och att förstå en människas handlande är allt annat än enkelt.

Med novellsamlingen ”Bormann i Bromma” återvänder Hans Gunnarsson till en genre som han behärskar som få andra. Var och en av de elva novellerna har sin utgångspunkt i en målning av Martin Wickström. Ordet förs av ett sammansvetsat kollektiv, och tillsammans bildar berättelserna ett mäktigt körverk där exakt allt osäkras i jakten på fast mark: Vilka är ”vi” egentligen?