Henry Sjöstrand – författare

Utsikt från ett smultronställe beskriver ett litet stycke av sydvästra Östergötlands skogsbygd–natur, kultur, historia, människor, händelser i förfluten tid och i nutid. Allt är betraktat med författarens och hans familjs kärleksfulla ögon.

Nordsmåländska bilder kan ses som ett komplement till författarens tidigare böcker om Frinnaryds socken i Norra Vedbo härad i Småland, Från Svartebro till Socknamon (1980) och Frinnaryd i Småland. Bygdefotografen Oskar Jaréns värld (1983). I den nu föreliggande boken har författaren samlat ett antal texter som tidigare, med något undantag, varit publicerade i Frinnaryds Hembygdsförenings årsskrift eller på föreningens hemsida.Ämnesvalet i boken är varierat och innefattar t.ex. fotohistoria, bebyggelsehistoria och herrgårdshistoria, rättsaffärer, personhistoria, kommunalpolitik, industri- historia, sociala förhållanden, ortens dialekt, naturen och sist men inte minst den nu riksbekante bygdefotografen Oskar Jarén och hans fotokonst. Tidsperspektivet i de presenterade artiklarna är i regel 1800- och 1900-tal, och framställningen kan sägas väl spegla liv och verksamhet i en liten smålandssocken under den aktuella tiden.

Italienska Språkvetenskap Lo studio presentato in questo libro potrebbe forse essere caratterizzato – con senso doppio – come una vera nullità, dato che il suo tema è l’uso dei due pronomi negativi niente e nulla nell’italiano moderno fino agli anni ottanta. Lo studio dà anche un certo sfondo storico per quanto riguarda le due parole ed è basato su un testo terminato e presentato già nel 1985. Dopo il testo vengono pubblicate alcune lettere interessanti che l’autore nel 1965 ha ricevuto da un gruppo di scrittori italiani che a quell’epoca erano ben noti in Italia e altrove, e che lo sono forse ancora oggi. Queste lettere contengono risposte, simpatiche e ben scritte, a certe domande di natura linguistica poste dall’autore. Resumé på svenska av innehållet i Henry Sjöstrand, Osservazioni sull’uso delle particelle negative niente e nulla nell’italiano moderno. Grunden till denna språkvetenskapliga undersökning är en text som presenterades 1985 vid Lunds Universitet. Temat i boken är bruket av de negativa orden niente och nulla (ingenting) i modern italienska fram till 1980-talet – deras historia, syntax och semantik samt i viss mån deras inbördes konkurrens. Texten presenteras i sin ursprungliga version från 1985. Hänsyn har således inte tagits till senare eventuellt publicerad litteratur inom ämnesområdet. Boken kan, trots sitt ringa omfång, anses vara av intresse också för dagens romanister. Som avslutning presenteras några brev som denna boks författare på 1960-talet mottog från ett antal kända italienska författare. Breven utgör svar på intervjufrågor av språklig karaktär. De är sympatiska i tonen och välskrivna, ibland rätt detaljerade, och är av visst intresse för litteraturvetare i Italien idag.

Bokarna grönskar i Nättraby handlar om Viktoria, född på 1930-talet, om hennes släkt, uppväxt och ungdomstid i den natursköna trakten kring Skärva och Nättrabyån i den blekingska skärgården strax väster om Karlskrona. Texten bygger på fakta och bör ses som en hyllning till en kvinna med stark integritet, etisk resning och intellektuell vitalitet, men boken innehåller även vissa fiktiva inslag i form av reflektioner och tankeutbyte mellan huvudpersonen och hennes livskamrat Henrik, tillika bokens författare. Boken är samtidigt en uttalad hyllning till Viktorias uppväxtmiljö med dess rika historia, sköna natur och marina anknytning.

Författaren skriver i prologen till boken:” Min vagga stod på översta våningen i ett stort hus strax intill järnvägen i ett litet stationssamhälle i norra Småland. Mina första tydliga minnen bär jag med mig från 4-årsåldern, men tack vare min ringa ålder var jag lyckligt ovetande om det rysliga som hände ute i Europa just då. Andra världskriget hade precis brutit ut, Stalins terror i Sovjetunionen pågick som värst och nazismen hade börjat visa sitt rätta ansikte i Tyskland. Min far byggde ett nytt hus ett par stenkast bort och ansågs därför vara en obotlig optimist. Vi flyttade in i det nya hemmet strax före 9 april 1940, då tyska trupper ockuperade Danmark och så småningom också Norge. Vad jag minns från den tiden är själva flyttningen och de vuxnas huvudskakningar när den hotfulla situationen kom på tal.Mitt minnesflöde är ganska ostrukturerat och saknar klar kronologi – den bortre gränsen är som sagt fyraårsåldern och avgränsningen framåt i tiden är början av 50-talet, då jag flyttade till Eksjö för gymnasiestudier. Där slutar barndomen och där börjar ungdomstiden.Minnesanteckningarna här är främst avsedda för mina närmaste i efterkommande led. Måhända är de genom sin lokala anknytning också av intresse för andra läsare. De kan kanske, i bästa fall, förklara och ge perspektiv på ett och annat i min och min familjs livshistoria.”

Strövtåg i Latium innehåller ett antal texter - essäer och kåserier - med vitt skilda ämnen.  I den inledande essän skriver författaren om sina erfarenheter av Italien och italienska språket.  Kärlek och hat i den antika litteraturen är ämnet för den följande texten. Två kapitel i boken handlar  om brevväxling med helt olika föruttsättningar i början och i mitten av förra århundradet och en längre text ägnar författaren åt att skildra sin ungdomsstad Eksjö ur olika aspekter. Den avslutande essän är  självbiografisk och innehåller mer eller mindre spontana minnesintryck från 1950-talet. Författaren är romanist och har tidigare publicerat ett antal böcker i olika ämnen.