Hillevi Lenz Taguchi – författare

I Lyssnandets pedagogik beskriver Ann Åberg arbetet med att utveckla den pedagogiska praktiken i en förskola. Med hjälp av inspirerande exempel ur sin egen vardag beskriver författaren gruppens erfarenheter av förändringsarbetet. För att ge ett teoretiskt perspektiv på frågeställningarna har Hillevi Lenz Taguchi, lektor på lärarhögskolan i Stockholm, bjudits in som gästförfattare i boken. Resultatet är en rikt illustrerad bok som väver samman beskrivningar av ett konkret vardagsarbete med ett teoretiskt tänkande.

Denna andra upplaga av boken innehåller en helt ny del som handlar om hur lyssnandets pedagogik kan ta form tillsammans med de yngre barnen. I två kapitel gör Ann Åberg några nedslag i ett projektarbete på en yngrebarnsavdelning. I berättelsen beskrivs hur pedagogerna gör sig lyhörda för barnens egna prioriteringar och deras sätt att förstå världen. Boken vänder sig till blivande och yrkesverksamma förskollärare.

Sagt om boken[...] "En ny upplaga är mycket välkommen, särskilt med ett perspektiv som rymmer de yngsta barnen. Boken är rikt illustrerad och avslutas med en litteraturlista." Ulf Malmqvist, lektör, BTJ-häftet nr 17, 2018.

Om författarnaAnn Åberg är pedagogisk ledare och förskollärare. Hillevi Lenz Taguchi är professor och biträdande avdelningsföreståndare på Avdelningen för förskollärarutbildning och förskoleforskning vid Stockholms universitet.

Den här boken visar ett nytt sätt att använda pedagogisk dokumentation i arbetet med barns lärprocesser och utvecklingen av praktiken. Författaren utprovar nya teorier som får konsekvenser för hur vi förstår lärande och subjektsskapande i förskolan och skolan. Ting och material är inte passiva instrument eller verktyg som vi använder, utan aktiva medaktörer som samarbetar och samhandlar med oss. Det vi betecknar som lärande är ett resultat av ett sådant samhandlande där en rad aktiva agenter är involverade.

Boken handlar om sökandet efter ett språk som lärare, förskollärare, pedagoger och utbildningsforskare behöver för att kunna beskriva och tala om något bortom det språk som är baserat på den binära uppdelningen där teori ses som separerat och avskilt från praktik. I centrum står arbetsverktyget pedagogisk dokumentation, som kan förstås som en aktiv agent i lärandearbetet med barn och elever.

Pedagogisk dokumentation som aktiv agent fungerar också som en vetenskapsteoretisk resa genom pedagogiska praktiker som förändrar våra synsätt på, inte bara barnen och lärandet, utan även på oss själva och hur vi arbetar.

Boken är viktig för kurser i lärarutbildningen där relationerna mellan teori och praktik diskuteras, men också för pedagoger, förskollärare och lärare i förskolor och skolor som vill utmana invanda tanke- och handlingsmönster.

Den här boken är en introduktion till att använda pedagogisk dokumentation som arbetsverktyg för lärande och förändring i förskolan och skolan. Författaren diskuterar pedagogisk dokumentation ur ett perspektiv där barnsyn och förhållningssätt och syn på kunskap och lärande är huvudfokus. Exemplen kommer i första hand från förskolans sammanhang, där pedagogisk dokumentation enligt Skolverket har använts på fler än hälften av alla svenska förskolor.

Vad är kunskap och lärande i ett arbete med pedagogisk dokumentation? Mycket har hänt sedan pedagogisk dokumentation introducerades med inspiration från den norditalienska staden Reggio Emilias kommunala förskoleverksamhet. Varför pedagogisk dokumentation? diskuterar de mångfacetterade relationer som finns till arbetsverktyget i dag. Bokens sista kapitel diskuterar barnet som subjekt, samt barnet och pedagogen som medkonstruktörer av kultur och kunskap utifrån olika exempel från förskolan och med en fenomenologiskt inspirerad konstruktionism med filosofen Merleau-Ponty som utgångspunkt.

Denna andra upplaga är kraftigt reviderad och uppdaterad och innehåller också en ny och omfattande inledning och ett helt nytt första kapitel.Hillevi Lenz Taguchi är professor i pedagogik och barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet.

Going Beyond the Theory/Practice Divide in Early Childhood Education focuses on the use of pedagogical documentation as a tool for learning and transformation. Based on innovative research, the author presents new approaches to learning in early childhood education, shifting attention to the force and impact which material objects and artefacts can have in learning. Drawing upon the theories of feminist Karen Barad and philosophers Gille Deleuze and Félix Guattari, Hillevi Lenz Taguchi discusses examples of how pens, paper, clay and construction materials can be understood as active and performative agents, challenging binary divides such as theory/practice, discourse/matter and mind/body in teaching and learning. Numerous examples from practice are explored to introduce an intra-active pedagogy. ''Methodological'' strategies for learning with children in preschools, and in teacher education, are brought to the fore. For example:

Challenging the dominant understanding of ‘inclusion’ in educational contexts, and making ‘difference’ actively visible and positive, this book is rooted in the experiences, practices and words of teachers, teacher educators and student teachers. It will appeal to all those involved in early childhood education and also to those interested in challenging educational thinking and practices.

Going Beyond the Theory/Practice Divide in Early Childhood Education focuses on the use of pedagogical documentation as a tool for learning and transformation. Based on innovative research, the author presents new approaches to learning in early childhood education, shifting attention to the force and impact which material objects and artefacts can have in learning. Drawing upon the theories of feminist Karen Barad and philosophers Gille Deleuze and Félix Guattari, Hillevi Lenz Taguchi discusses examples of how pens, paper, clay and construction materials can be understood as active and performative agents, challenging binary divides such as theory/practice, discourse/matter and mind/body in teaching and learning. Numerous examples from practice are explored to introduce an intra-active pedagogy. ''Methodological'' strategies for learning with children in preschools, and in teacher education, are brought to the fore. For example:

Challenging the dominant understanding of ‘inclusion’ in educational contexts, and making ‘difference’ actively visible and positive, this book is rooted in the experiences, practices and words of teachers, teacher educators and student teachers. It will appeal to all those involved in early childhood education and also to those interested in challenging educational thinking and practices.

Den här boken handlar om feministisk poststrukturalistisk teori, tänkt och praktiserad. Författaren gestaltar en hållning till liv, forskning, lärande och akademiska praktiker som kan inspirera och utmana såväl studenter på grundnivån som forskarstudenter och etablerade akademiker.

Vad är ett lärande subjekt? Vad betyder det att ”förstå” något medan man samtidigt ”skapar sig” som subjekt? I boken diskuteras olika sätt att betrakta lärande, identitet och subjektskapande kopplade till genus, och författaren visar på hur ett feministiskt poststrukturalistiskt perspektiv också gör en skillnad i förhållande till andra teoretiska perspektiv i samhällsdebatt och forskning.

Detta är en ny upplaga av In på bara benet, snart tio år efter originalutgåvan. I detta tidsperspektiv framstår det tydligt att ett poststrukturalistiskt förhållningssätt i dag har fått en etablerad plats både i samhällsdebatt och inom ett stort antal vetenskapliga discipliner.Hillevi Lenz Taguchi är professor i pedagogik och barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet.