Bland stormaktstidens kungliga ämbetsmän var Johan Adler Salvius (1590-1652) en av de mest framgångsrika. Salvius gjorde en lysande karriär i Hamburg, 1634 utnämndes han till hovkansler och från 1643 var han en av de svenska delegaterna vid Westfaliska fredskongressen. Han slutade sina dagar som riksråd och friherre. Brevväxlingen mellan Axel Oxenstierna och Salvius sträcker sig över mer än trettio år, från tiden för Salvius utrikes studier till Westfaliska fredskongressen. Från Oxenstierna finns cirka 100 brev till Salvius bevarade, från Salvius till Oxenstierna 234 brev. I denna utgåva redovisas samtliga brev från Salvius. 146 har valts ut för fullständig utgivning, medan övriga återges genom sammanfattningar. I urvalet finns brev från olika perioder som särskilt illustrerar relationen mellan rikskanslern och Salvius. Därnäst ligger tyngdpunkten på brev som dokumenterar Salvius verksamhet i det kungliga fältkansliet i Preussen 1627 och 1628, hans roll som kronans tjänst. Från 1631 var han svensk resident i resident i Hamburg, hans krigsfinansiella verksamhet, bland annat förvaltningen av de franska krigssubsidierna, och slutligen hans diplomatiska insatser vid de förhandlingar som ledde till undertecknandet av fredspreliminärerna i Hamburg 1641 och vid de inledande fredsförhandlingarna i Osnabrück.

Bland stormaktstidens kungliga ämbetsmän var Johan Adler Salvius (1590-1652) en av de mest framgångsrika. Salvius gjorde en lysande karriär i Hamburg, 1634 utnämndes han till hovkansler och från 1643 var han en av de svenska delegaterna vid Westfaliska fredskongressen. Han slutade sina dagar som riksråd och friherre. Brevväxlingen mellan Axel Oxenstierna och Salvius sträcker sig över mer än trettio år, från tiden för Salvius utrikes studier till Westfaliska fredskongressen. Från Oxenstierna finns cirka 100 brev till Salvius bevarade, från Salvius till Oxenstierna 234 brev. I denna utgåva redovisas samtliga brev från Salvius. 146 har valts ut för fullständig utgivning, medan övriga återges genom sammanfattningar. I urvalet finns brev från olika perioder som särskilt illustrerar relationen mellan rikskanslern och Salvius. Därnäst ligger tyngdpunkten på brev som dokumenterar Salvius verksamhet i det kungliga fältkansliet i Preussen 1627 och 1628, hans roll som kronans tjänst. Från 1631 var han svensk resident i resident i Hamburg, hans krigsfinansiella verksamhet, bland annat förvaltningen av de franska krigssubsidierna, och slutligen hans diplomatiska insatser vid de förhandlingar som ledde till undertecknandet av fredspreliminärerna i Hamburg 1641 och vid de inledande fredsförhandlingarna i Osnabrück.