Johan Söderman – författare

Att bilda sig handlar om att som människa låta sig påverkas och formas av nya möten, situationer och erfarenheter - men också om att omvärdera sådant man trodde att man visste. Bildning handlar därför om mer än att inhämta kunskap och lära sig något.Denna antologi är den första i sitt slag som tar ett samlat grepp om förskolan som bildningspraktik. Samtliga författare är etablerade forskare som representerar en gedigen kunskap, och som på olika sätt bidrar med fördjupade perspektiv på samspelet mellan förskola, bildning och didaktik kopplat till olika områden och teman.I boken introduceras bildningsperspektiv som fördjupar förståelsen av förskolans pedagogiska och didaktiska uppdrag, och som belyser vad bildning kan innebära i dagens förskola för barn såväl som pedagoger. Författarna rör sig mellan teoretiska ingångar, historiska utblickar och konkreta exempel på hur barns bildningsprocesser kan stödjas i förskolans praktiker.Didaktik för bildning i förskolan riktar sig till studenter inom förskollärarutbildning och pedagogik, verksamma förskollärare, masterstudenter och andra som är intresserade av frågor kring bildning, förskola och livslångt lärande.

Kulturskolan är en av de främsta samhällsinstitutionerna för barns och ungas självvalda kulturella bildning. I motsats till det traditionella skol­väsendet är verksamheten frivillig och det finns inga kursplaner eller andra officiella dokument som styr innehållet. Det gör att den enskilda kulturskolan har stora möjligheter att utforma sin verksamhet med utgångspunkt i lokala förutsättningar. Pedagogik för kulturskolan vänder sig till dem som vill förstå kulturskolans idé och praktik, men också till dem som vill inspireras att forma en verksamhet som utgår från barns och ungas rätt att uttrycka sig konstnärligt. Exempel på teman som författarna tar upp är inkludering och ett bredare deltagande, specialpedagogik och hur en kulturskola med demokratiska mål kan fungera i praktiken. Utöver pedagogiska frågeställningar, kulturskolans historia och barns och ungas olika möjligheter diskuteras även gemenskapen med civilsamhälle och folkrörelser samt hur ett kreativt ledarskap kan se ut.

Svensk pedagogisk forskning har under ett flertal år utvecklat interkulturella perspektiv, såväl metodiskt som teoretiskt. Den har visat hur viktigt det är att skolorna i dagens mångkulturella samhälle fokuserar på att främja interkulturellt lärande. I denna antologi presenteras aktuell forskning. Bidragen visar att skillnaderna i barns och ungas uppväxtvillkor har ökat i Sverige. De visar också att diskriminering och rasism är återkommande problem och att modersmålsundervisningen är starkt marginaliserad. Samtidigt pekar de på möjligheter som finns för att stärka skolors och föreningars interkulturella arbete, hur lärare kan arbeta med svåra och kontroversiella texter i undervisningen och hur ungdomsföreningar med estetisk bildningspraktik kan bidra till interkulturellt engagemang. I boken diskuteras hur nya teoretiska inriktningar, som normkritiskt perspektiv och posthumanism, kan bidra till att skapa ett eftersträvansvärt pedagogiskt klimat. Att både lärarutbildning och skola ska kunna ges teoretiska redskap för att kunna hantera läroplaners målsättning och förverkliga dessa i pedagogisk praktik tas också upp i boken.Interkulturella dimensioner är avsedd som kurslitteratur vid lärar­utbildningar och vid andra pedagogiska utbildningar på universitet och högskola. Boken vänder sig till lärare, pedagoger, skolledare samt till kuratorer, psykologer och socionomer samt till alla som är intresserade av barn, ungdomar och mångkultur.

"Det är inte betongen som gör oss till dom vi e, det är vi som gör betongen till mer än sten. När vi talar om Orten syftar vi mer på gemensamma erfarenheter än på ett geografiskt område – vår gemensamma erfarenhet av att befinna oss långt från normen. Både som icke-vita men även som arbetar- och underklass, det är ju vi som hamnar i stadens utkanter, eller 'förorterna'. Med Ortens konstfestival vill vi lyfta våra erfarenheter och vår kultur." – Pressrelease från Pantrarna för upprustning av förorten inför konstutställningen Ortens Konstfestival i Göteborgs Frihamn 2016Ortenrörelsen är det samlande namnet på den mobilisering som nu sker i stigmatiserade bostadsområden runt om i hela Sverige. För mer än hundra år sedan ställde den svenska arbetarklassen krav på rösträtt och anständiga livsvillkor. Vid sidan av fackföreningar och politiska partier skapades också en folkbildande och kulturpolitisk rörelse som syftade till att ge upprättelse och ingjuta mod i de grupper som vid denna tid kämpade för att bli en del av samhället. I dag höjer förortsvärlden sina röster och ställer krav på fördelningspolitik och på att bli betraktade som fullvärdiga medborgare. På ett motsvarande sätt som i början av det förra seklet sker det idag parallellt med de politiska kraven en organisering runt sökandet efter den kunskap och bildning som kan stärka självkänslan och ge vägledning åt kampen för ett rättvist samhälle. Denna bok handlar om bakgrunden till och framväxten av denna nya förortsmobilisering, Ortenrörelsen.Ove Sernhede är senior professor vid Göteborgs universitet. Johan Söderman är professor vid Göteborgs universitet. René León Rosales är forskningsledare vid Mångkulturellt centrum i Botkyrka.

Musiken förenar, ger identitet, skapar organisationer ooch nätverk, startar lärprocesser och engagemang, känslor och känslouttryc. Den är "mycket mer än bara rock" och ungdomars musikutövning speglar och bidrar till samhällsutvecklingen. Den här antologin av forskare och praktiker är en del av projektet "Musik och ungdomar" som har målet att öka kunskapen om ungdomars fritid och organisering framför allt inom musiken. Den visar bland annat att ungdomars organiserade musikutövande handlar om mycket mer än själva musiken. Det finns många andra positiva effekter som går långt utanför det musikaliska uttrycket. Boken vänder sig till alla med intresse för ungdomars musikliv, fritid, lärande och organisering.

Hip-Hop Within and Without the Academy explores why hip-hop has become such a meaningful musical genre for so many musicians, artists, and fans around the world. Through multiple interviews with hip-hop emcees, DJs, and turntablists, the authors explore how these artists learn and what this music means in their everyday lives. This research reveals how hip-hop is used by many marginalized peoples around the world to help express their ideas and opinions, and even to teach the younger generation about their culture and tradition. In addition, this book dives into how hip-hop is currently being studied in higher education and academia. In the process, the authors reveal the difficulties inherent in bringing this kind of music into institutional contexts and acknowledge the conflicts that are present between hip-hop artists and academics who study the culture. Building on the notion of bringing hip-hop into educational settings, the book discusses how hip-hop is currently being used in public school settings, and how educators can include and embrace hip-hop’s educational potential more fully while maintaining hip-hop’s authenticity and appealing to young people. Ultimately, this book reveals how hip-hop’s universal appeal can be harnessed to help make general and music education more meaningful for contemporary youth.

Hip-Hop Within and Without the Academy explores why hip-hop has become such a meaningful musical genre for so many musicians, artists, and fans around the world. Through multiple interviews with hip-hop emcees, DJs, and turntablists, the authors explore how these artists learn and what this music means in their everyday lives. This research reveals how hip-hop is used by many marginalized peoples around the world to help express their ideas and opinions, and even to teach the younger generation about their culture and tradition. In addition, this book dives into how hip-hop is currently being studied in higher education and academia. In the process, the authors reveal the difficulties inherent in bringing this kind of music into institutional contexts and acknowledge the conflicts that are present between hip-hop artists and academics who study the culture. Building on the notion of bringing hip-hop into educational settings, the book discusses how hip-hop is currently being used in public school settings, and how educators can include and embrace hip-hop’s educational potential more fully while maintaining hip-hop’s authenticity and appealing to young people. Ultimately, this book reveals how hip-hop’s universal appeal can be harnessed to help make general and music education more meaningful for contemporary youth.

I den här boken beskriver författarna innovativa interkulturella utmaningar för dagens mångkulturella skola. Alla bidrag har det gemensamt att de utgår från mångfald som bas för utveckling av både undervisning och skolutveckling. Mot bakgrund i ett starkt engagemang och vilja att förbättra, utveckla och stärka dagens mångkulturella skola skriver författarna bl.a. om:lärares interkulturella attityder och kompetensermångkulturella utmaningar för gymnasieskolanföräldramöten på mångkulturella skolordidaktik för språk- och kunskapsutvecklingelevers tankar om musik och musikämnet i skolanrörelsen Gatans Röst och Ansikte som förebild och folkbildningnya tankar för förbättrad skolgång för romska barnutmaningar för framtidens mångkulturella skola. Boken vänder sig till lärarstudenter och verksamma lärare som vill utveckla sina kunskaper om interkulturell pedagogik och didaktik. Även andra som är intresserade av skolutveckling och mångfald, som skolledare, rektorer, kommunala utvecklingsledare, skolpolitiker, skoladministratörer m.fl. kan genom denna bok öka sin pedagogiska kompetens och därigenom skapa bättre förutsättningar för en mer samhällsförankrad och nutidsorienterad skolverksamhet.

Educare är en sakkunniggranskad tidskrift som finns vid fakulteten för lärande och samhälle på Malmö högskola. Dess ambition är att publicera artiklar från det breda fält som utgör det som benämns utbildningsvetenskap. Detta nummer (Educare 2014:1) består av fyra artiklar som samtliga lever upp till denna målsättning och tillsammans skapar en bild av vad utbildningsvetenskap idag kan handla om. I artikeln Elevers berättelser om sina upplevelser av högstadiet av Helena Andersson får vi ta del av skoltrötta ungas egna röster kring varför skolan inte alltid lyckas skapa lust och motivation. Relationerna till lärarna beskrivs av eleverna som centralt för att de ska finna mening i skolan. Detta resultat blir särskilt intressant i ljuset av den offentliga aktuella skoldebatten. I Magnus Perssons Blåst? Från kulturindustriell manipulation till entreprenöriellt lärande ges en kulturkritisk genomgång av hur skolan förhåller sig till kultur, marknadsekonomi och lärande. Genom analys av aktuella bloggar och med avstamp i klassisk kulturteori framträder en bild av hur talet om entreprenöriellt lärande bygger på paradoxer och hur det präglas av grandiosa anspråk vilket kan medföra en brist på kritisk reflektion. I artikeln Programarbetslag som stöd för nyexaminerade kärnämneslärare etablering som gymnasielärare skriver Per-Åke Rosvall om de hierarkier som uppstår inom olika lärarkategorier och gymnasieprogram inom den svenska gymnasieskolan. Enligt Rosvall värderas de teoretiska och högskoleförberedande programmen högre än de mer praktiska och yrkesförberedande. De aktuella PISA-undersökningarna har riktat fokus mot elevers läsförståelse, vilket äger relevans för den avslutande artikeln i detta nummer. I Michael Tengbergs Konstruktion och bedömning av förmågan att läsa (och förstå) skönlitterär text. Två nedslag i det nationella provets läsförståelsedel, åk 9 sätts bedömningen av nationella prov i svenska under lupp. Artikeln argumenterar för att det först måste finnas tillfredställande definitioner av elevers läsförståelse innan det går att bedöma utfall och resultat av det nationella provet.