John Ruskin (1819-1900) är en av den viktorianska erans mest betydande brittiska konstkritiker och sociala tänkare. Med en titel hämtad från liknelsen om arbetarna i vingården i Matteusevangeliet utgör hans "Åt denne siste" (1862) en originell kritik av den traditionella nationalekonomin och dess anspråk på vetenskaplighet.

Vi kan inte förstå människan som samhällsvarelse utifrån en abstrakt modell där girighet och egenintresse utgör de enda drivkrafterna för mänskligt handlande. Tvärtom, menar Ruskin, är människan djupast sett en moralisk varelse, med förmåga till altruism, heder, rättvisa och kärlek, och denna sociala aspekt kan vi inte bortse från i den ekonomiska vetenskapen.

Med denna utgåva presenteras John Ruskins klassiska essä för första gången i svensk översättning av Erik Carlquist, med ett introducerande förord av Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

As a memoir elevated to the level of fine art, John Ruskin’s Praeterita stands alongside The Education of Henry Adams and the confessions of Augustine, Rousseau, and Tolstoy. A luminous account of his childhood and youth, Praeterita is the last major work of the revolutionary nineteenth-century critic.

Written in the lucid intervals between the bouts of dementia that haunted his final years, Praeterita tells the story of Ruskin’s early life—the formation of his taste and intellect through education, travels in Europe, and encounters with great works of art and artists. In abandoning the traditional linear mode of autobiography, Ruskin opened up the form and was an important influence on Proust. He also provided a vivid, detailed portrait of pre-Victorian and Victorian England that is as indispensable an account of its era as Samuel Pepys’s diary is of England in the seventeenth century.

This edition of Praeterita is accompanied by Dilecta, Ruskin’s own selection from his letters, diaries, and other writings. In these more private writings we get a fascinating glimpse of genius as it flickers in and out of madness. Together these two works illuminate the life and mind of a towering intellect who left an extraordinary mark on the history of aesthetics and culture, and on the very course of autobiography. With a new Introduction by Tim Hilton(Book Jacket Status: Jacketed)

John Ruskin (1819-1900) är en av den viktorianska erans mest betydande brittiska konstkritiker och sociala tänkare. Med en titel hämtad från liknelsen om arbetarna i vingården i Matteusevangeliet utgör hans "Åt denne siste" (1862) en originell kritik av den traditionella nationalekonomin och dess anspråk på vetenskaplighet.

Vi kan inte förstå människan som samhällsvarelse utifrån en abstrakt modell där girighet och egenintresse utgör de enda drivkrafterna för mänskligt handlande. Tvärtom, menar Ruskin, är människan djupast sett en moralisk varelse, med förmåga till altruism, heder, rättvisa och kärlek, och denna sociala aspekt kan vi inte bortse från i den ekonomiska vetenskapen.

Med denna utgåva presenteras John Ruskins klassiska essä för första gången i svensk översättning av Erik Carlquist, med ett introducerande förord av Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

As a memoir elevated to the level of fine art, John Ruskin’s Praeterita stands alongside The Education of Henry Adams and the confessions of Augustine, Rousseau, and Tolstoy. A luminous account of his childhood and youth, Praeterita is the last major work of the revolutionary nineteenth-century critic.

Written in the lucid intervals between the bouts of dementia that haunted his final years, Praeterita tells the story of Ruskin’s early life—the formation of his taste and intellect through education, travels in Europe, and encounters with great works of art and artists. In abandoning the traditional linear mode of autobiography, Ruskin opened up the form and was an important influence on Proust. He also provided a vivid, detailed portrait of pre-Victorian and Victorian England that is as indispensable an account of its era as Samuel Pepys’s diary is of England in the seventeenth century.

This edition of Praeterita is accompanied by Dilecta, Ruskin’s own selection from his letters, diaries, and other writings. In these more private writings we get a fascinating glimpse of genius as it flickers in and out of madness. Together these two works illuminate the life and mind of a towering intellect who left an extraordinary mark on the history of aesthetics and culture, and on the very course of autobiography. With a new Introduction by Tim Hilton(Book Jacket Status: Jacketed)