Karl Johan Nilsson – författare

Karl Johan Nilsson är försvunnen. Via en begravningsentreprenör får en man, Makako, för tillfället bosatt i Kairo och innehavare av en utredningsbyrå, i uppdrag att finna Karl Johan Nilsson som tycks ha haft något slags samröre med begravningsentreprenörens döde klient, Badi al Zaman bin Abdul-Hakim Mumia. Sökandet för honom till Sverige, världens genom tiderna bästa land.

Samtidigt i den fasansfulla staden Nässjö: de närmast anhöriga konspirerar med de levande döda; likstädning pågår lite här och var; en avig och bakvänd uppväxt under en filt; en man och hans vapendragare Beglert närmar sig en absolut nollpunkt mitt i villaidyllen, från Hotell Höglands fönster registreras tragedin; skräpiga miljöer; alla rum är slutna, men är allting verkligen förutbestämt?

Död åt Karl Johan Nilsson är ett rannsakande av en självbild, ett skräckscenario, en intensivt sorglig och rasande rolig text om självhat och kärlek och sökandet efter en värdighet och ärlighet, ett försök att otidsenligt nog utplåna en identitet istället för att hävda den. Och ett svar på frågan: vad är Sverige?

"Det klassiska s.k. Korsakovs syndrom består i en minnesrubbning, där minnesluckorna på ett karaktäristiskt sätt fylls ut av fabulerat innehåll patienten hittar på något som verkar passa in, och det hela kan få en mycket sannolik prägel.

Så beskriver läkarna en grav form av minnesförlust, som emellertid också fungerar som ett slags romanrecept: Karl Johan Nilssons bok består av tre sådana Korsakov-variationer: Skallgång, en historia från Småland, Fata Morgana, om en mångbottnad fadersförlust och Skeppsbrott, från Västindiska kompaniets dagar.

Min far var en mycket framstående läkare. Han invigde mig tidigt i läkekonstens hemligheter. En disig novembermorgon tog han mig med på min första dissektion. Jag var sju år och full av vördnad inför både far och vetenskapen.

Det är kring 1770. I den tyska staden Dunst verkar läkaren Bartolomeus Kaiser, en man som vigt sitt liv åt läkekonsten och som behandlar de flesta åkommor med sitt eget kvicksilverpreparat. Hans hustru tål det dåligt. Hon tappar både hår och tänder. Andra patienter tillfrisknar, men alla är inte tacksamma. Omständigheterna driver Bartolomeus Kaiser till fattigkvarteren, till galgbacken och bårhuset. Gränsen mellan sken och verklighet börjar långsamt suddas ut. Vems livslögn är det egentligen han lever?

Kurt Gerstein (1905-1945), tysk officer i Waffen-SS och chef för tekniska desinfektionstjänsten vid Institutet för hygien i Berlin, kom under 1942 att bevittna masslakten på judar i koncentrationslägren Belzec och Treblinka och försökte utan framgång sprida vetskapen vidare till de allierade.    I Mörkrets hastighet låter Karl Johan Nilsson Kurt Gerstein berätta sin egen historia: Gerstein går 1933 med i nazistpartiet för att verka för en förändring inifrån men hans kristna övertygelse och moral får honom att aktivt motarbeta partiet vilket leder till uteslutning, och sedermera en fängelsevistelse. Driven av att få veta sanningen om partiets ljusskygga verksamhet lyckas han ändå gå med i Waffen-SS, för att därifrån infiltrera den tyska militärapparaten.    Han stationeras vid Institutet för hygien i Berlin där han hjälper till att ta fram en anlägging ämnad att avlusa de tyska truppernas uniformer för att förhindra den tufysepidemi som börjat sprida sig. Som genom en ohygglig ödets ironi kommer hans uppfinning att användas till att effektivisera ihjälgasandet av judar i de koncentrationsläger Gerstein i kraft av sitt ämbete får besöka, och som han sedan ägnar all sin kraft åt att sprida information om. Hans alltmer desperata försök att nå ut med sin vetskap, via kontakter med motståndsrörelsen i Holland och i Tyskland, de neutrala svenskarna via diplomaten Göran von Otter, till och med påven och slutligen gemene man på gatan, utan att bli trodd, leder till stora risker och ett psykiskt förfall för Gerstein.    Förlamad av den fruktansvärda insikten om Förintelsen – och till slut krigsfångenskapen och anklagelsen att ha varit delaktig i skapandet av dödsfabrikerna i Polen – begår Gerstein självmord i sin fängelsecell 1945.    Karl Johan Nilsson (f.1973) tecknar Gersteins tragiska historia och målar samtidigt upp en förtätande bild av stämningen i krigets Tyskland och omvärldens tystnad.