Katie Eriksson - Böcker

En vetenskap och dess teorier byggs upp av begrepp som på olika sätt relaterar till varandra och beskriver vetenskapens sätt att se på den egna verksamheten. Tillsammans formar begreppen en syn på verkligheten som kan te sig mer eller mindre abstrakt, samtidigt som abstraktionsnivån också bidrar till att teorier kan ha såväl djup som omfång.Boken introducerar varför begreppsutveckling är viktigt inom vårdvetenskap, ett par metoder för begreppsutveckling samt hur reflektion och forskning om begrepp kan bidra till att vårdandet evidensbaseras. I huvuddelen av boken beskriver forskare från Sverige, Finland och Norge övergripande begrepp som exempelvis hälsa, miljö och personcentrerad vård, samt mer avgränsade begrepp som vila, vårdande kommunikation och tröst.Boken vänder sig till studerande i sjuksköterskeprogrammet och olika specialistsjuksköterskeprogram, men passar också andra yrkesgrupper i vårdande verksamheter och de som är intresserade av att förstå mer om vårdvetenskap i allmänhet, och om dess begrepp och språkanvändning i synnerhet.

I samlingsverket Vårdvetenskap - vetenskapen om vårdandet kommer äntligen Katie Erikssons böcker ut i en samlad volym. Samlingsverkets innehåll bildas av de tidigare utgivna böckerna: Vårdprocessen (1979), Hälsans idé (1984), Vårdandets idé (1987a), Pausen (1987b) och Den lidande människan (1994).

Boken ger en bild av hur vårdvetenskapen, caring science, utvecklades i Norden och inleds med ett nyskrivet kapitel om Ethos som enligt Eriksson utgör kärnan i vårdandet. Avslutningsvis finns också ett nyskrivet kapitel som berör de grundläggande frågorna om vårdandet i ett vidare perspektiv.

Boken vänder sig till studerande och samtliga professioner inom hälso- och sjukvård som möter människor i behov av vård och omsorg.

Om författarenKatie Eriksson är sjuksköterska och har en filosofie doktorsexamen från Helsingfors universitet. Hon har varit rektor för Helsingfors svenska sjukvårdsinstitut och professor i vårdvetenskap vid Åbo Akademi. Institutionen för vårdvetenskap i Vasa som inrättades 1987 har byggts upp under hennes ledning.

Eriksson är docent vid Kuopio universitet och medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet. Eriksson är en av Nordens främsta forskare inom vårdvetenskap och hon har blivit utnämnd till hedersdoktor vid Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg och vid Karlstads universitet.

Den primära uppgiften i vården är att hjälpa den lidande människan att leva trots sjukdom och att med alla medel lindra lidandet. Lidandet är inte ett abstrakt begrepp, utan det är den lidande människan och hela hennes livssituation som är vårdvetenskapens kärna. Den lidande människan är en bred tvärvetenskaplig genomgång av begreppet lidande och en beskrivning av det specifika lidandet inom vården.

Lidandet har under 1900-talet i hög grad reducerats till ett fysiskt begrepp förknippat med en sjukdomsdiagnos, det har berövats alla sina kulturella ramar, teknifierats och anonymiserats. Genom att flytta fokus från sjukdomsdiagnos och sjukdomssymtom till lidande återgår man till de grundläggande historiska förutsättningarna för allt vårdande, menar författaren. Det gäller även för den enskilda vårdaren att forma det egna meningssammanhanget och utveckla egna måttstockar för att kunna värdera vad god vård är. Vårdvetenskapen står därigenom inför ett paradigmskifte och dess teorikärna måste formas utifrån vårdandets ursprungliga idé, det vill säga barmhärtighets- och kärlekstanken.

Om författarenKatie Eriksson är i dag professor emerita men fortfarande verksam inom vårdvetenskaplig forskning och handledning. Hon var under 25 år professor i vårdvetenskap vid Åbo Akademi och initierade och byggde upp både utbildning och forskning på akademisk nivå.