Kjell Stjernholm – författare

”Koloristen som vägrade svart” är en skröna med skruv. Pär, 40 år med Downs syndrom försvinner från Malmö efter sin mammas död, redo att leva ett liv efter egna val. Han förväxlas med Kala, en svensk Banksy, lär sig graffiti och tar över det offentliga rummet till den grad att han blir en internationell nyhet, jagad av polis och föremål för politisk konflikt.

Samtidigt kämpar hans syster mellan att försöka hämta hem honom, och då beröva honom hans egenmakt, eller låta honom leva det liv han själv väljer. Allt medan värdet på hans konst varierar mellan noll och miljoner beroende på hur många av hans kromosomer som är kända för köparen.

Sverige får en skrattspegel. En ovanlig protagonist, fri från stereotyper, drar med oss i ett levnadsöde fyllt av normbrott och överraskningar.

Teater av och med skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning (IF) är numera nästan en folkrörelse. I studiecirklar, föreningar, estetgymnasier och dagliga verksamheter skapas det som aldrig förr. Många drömmer om att få jobb som skådespelare, men få når anställning. Kanske för att de vägar som erbjuds i allt för stor grad domineras av en social kontext.

I Malmö lyckas man dock. Moomsteaterns skådisar med IF har fått utbildning på teaterhögskolan, är fast anställda skådespelare med marknadsmässig lön, samproducerar med institutionsteatrar på lika villkor och recenseras. Man repeterar en pjäs, spelar en annan och turnerar med en tredje.

Roten till detta är den läranderesa ensemblen gör, där alla sociala, pedagogiska och terapeutiska mål är bannlysta till förmån för ett hundra­procentigt konstnärligt fokus. Här får vi läsa om tänket bakom. Boken ger inga tips om prova-på-teater i största allmänhet eller kul övningar för social utveckling. Den kan användas om du och din ensemble med skådespelare med IF vill jobba hårt för att utveckla konstnärlig kvalitet på scenen.

Kjell Stjernholm grundar Moomsteatern 1987 på unika premisser. Ensemblen ska bara arbeta mot konstnärliga mål, inget annat. 2005 anställs skådisarna med IF enligt avtal. 2012 (40 produktioner och 24 regiuppdrag senare) lämnar Kjell det konstnärliga ledarskapet. Idag är han nationell samordnare för Studieförbundet Vuxenskolans funktionsrättsområde och författare. Han har fått Kvällspostens Thaliapris, National­encyklopedins Kunskapspris och SV:s folkbildningspris.

Gerda vet att man ska sova själv i sin egen säng, och att man får gå till mamma och pappa om man MÅSTE. I hennes fantasi lurar faror överallt. Men hon samlar mod att utmana det som skrämmer. Ska hon hitta sin mamma och pappa i det mörka huset?

"Måste man så måste man och då kan man. Gerda och mörkret är en livfull berättelse om att besegra rädslan."- Lotte Vikléa, barnboksförfattare"En nästan skrämmande början, illustrationer som passar perfekt och en dramaturgi som leder till lättnade och avkoppling när berättelsen närmar sig sitt slut."- Joke Guns, SmåBUS barnlitteraturfestival

Gerda och mörkret är en varm, fantasifull och finstämd bilderboksberättelse om rädsla, mod och barns fantasi. Historien följer Gerda, en trygg och påhittig flicka som plötsligt vaknar mitt i natten och möter mörkret – och alla de märkliga skuggor som verkar gömma sig där. Från den taggiga kaktusen vid dörren till den sovande "draken" i hallen och den jättelika ormen vid trappan skildras Gerdas upplevelse av natten på ett sätt som är både lekfullt, igenkännbart och spännande .

Stjernholm fångar det där ögonblicket när fantasin tar över och vanliga saker i hemmet plötsligt blir skrämmande. Samtidigt visar berättelsen hur barns mod växer fram i stunden – Gerda är rädd, men hon är också handlingskraftig. Hon smyger, springer, kämpar, ramlar, biter sig loss ur "ormen" som visar sig vara en dammsugarslang, och fortsätter ändå vidare för att hitta sina föräldrar .

Berättelsen balanserar spänning och humor skickligt. Stjernholm låter läsaren vara med i Gerdas värld av överdrifter och barnlogik, men lämnar också tydliga ledtrådar till vad som egentligen händer – en trygghet som gör boken särskilt lämpad för yngre barn som tycker mörkret är lite läskigt. Upplösningen, när Gerda hittar sina föräldrar sovandes framför tv:n, är både mysig och befriande, och vändningen med dammsugarslangen och kaktusen är charmigt berättad .

Språket är enkelt, rytmiskt och lätt att läsa högt. Ljudhärmande uttryck – ”Zzznark!”, ”Krriiinksch!”, ”Pang!” – förstärker dramatiken och gör texten levande för högläsning . Strukturen är tydlig och följer ett bra tempo: lugn kväll ? nattlig oro ? äventyr ? trygg avslutning.

Gerda och mörkret är en berättelse med mycket hjärta och humor som på ett känsligt sätt sätter ord på hur det känns att vara liten i ett stort, mörkt hus. Den tar barns upplevelser på allvar utan att bli för tung och erbjuder samtidigt en fantasifull resa genom nattens skuggor. Den hade gjort sig mycket väl som illustrerad bilderbok – texten bjuder in till rika, lekfulla bilder.

En fin bok för kvällsläsning, särskilt för barn som behöver lite extra mod inför mörkret.