Lars-Erik Edlund - Böcker

En lovsång till samtalet. Riksbankens Jubileumsfonds årsbok 2009. Mänskliga möten, dialoger och god samtalskonst är temat för Riksbankens Jubileumsfonds årsbok 2009, som har titeln Samtal i rörelse (red. Marie Cronqvist). Författarna behandlar kulturell och språklig kontakt över tid och rum -- från översättarens brottning med humor i den antika grekiskan till invandrarens möte med ett andra språk, från 1700-talets kulturmöten i den norrländska lappmarken till vår tids fredssträvanden i Darfurprovinsen, och från kristendomens mångfaldiga kroppsuppfattningar till totalitarismens beväpnade fredsbegrepp. Boken är tänkvärt och egensinnigt illustrerad av konstnären Emelie Östergren.

Kartor samlar och producerar kunskap utifrån skiftande perspektiv. Det kan gälla en bondes personliga minnen och upplevelser lika väl som formeringen av det moderna samhället. Kartor kan också användas för att klargöra arbetsdelning mellan könen eller förekomst av humleodling i det svenska agrarsamhället. Även allegori och moralisk satir kan presenteras i kartans form. Kartor skapas också som resultat av forskning och kan användas för att presentera forskning. En grupp forskare med bakgrund i olika forskningstraditioner från språkvetenskap, etnologi och arkeologi till landskapsplanering och kulturgeografi har i den här boken på olika sätt belyst den betydelse kartor kan ha i forskningen. Boken är resultatet av ett symposium 2006 i Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkulturs regi. Redaktörer for volymen är Lars-Erik Edlund, professor i nordiska språk vid Umeå universitet, Anne-Sofie Gräslund, professor i arkeologi vid Uppsala universitet, och Birgitta Svensson, professor i etnologi vid Stockholms universitet och Nordiska museet.

Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur är en riksakademi med säte i Uppsala. Sin uppgift att främja forskning rörande svensk folklig kultur, begreppet taget i vid mening, skall Akademien enligt sina stadgar bland annat fullgöra genom att i sina skriftserier offentliggöra forskningsrön inom ämnesområden som den har till uppgift att vårda sig om. Huvudserien är Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, vars första nummer utkom 1933. Bland övriga serier kan nämnas Folklivsskildringar och bygdestudier, Kungl. Gustav Adolfs Akademiens småskrifter och Svenska sagor och sägner. Denna volym innehåller föredrag från symposiet Växter och växtnamn – ett möte mellan botanik och språkvetenskap, vilket hölls i Stockholm och Uppsala den 25–26 november 2010. Symposiet arrangerades i samverkan mellan Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur och Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien och lockade ett stort antal deltagare från många olika discipliner. Syftet var att ge en bild av forskningen på området i Norden, att stimulera intresset för växter och växters namn samt att visa olika discipliners infallsvinklar på ämnet. Sexton artiklar som baserar sig på symposiets föredrag har samlats i boken. Här behandlas växtnamnsforskningen över tid, växtnamnen i äldre källor, bl.a. floror, och i dialekter, växtnamnen i ordböcker, namngivningsmotiven i vetenskapliga och folkliga växtnamn, användningen av växtnamnen i ortnamn och i personnamn samt folkliga traditioner om växter. Redaktör för skriftserierna är Akademiens sekreterare, docent Maj Reinhammar, maj.reinhammar@agora.se.

Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur är en riksakademi med säte i Uppsala. Sin uppgift att främja forskning rörande svensk folklig kultur, begreppet taget i vid mening, skall Akademien enligt sina stadgar bland annat fullgöra genom att i sina skriftserier offentliggöra forskningsrön inom ämnesområden som den har till uppgift att vårda sig om. Huvudserien är Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, vars första nummerutkom 1933. Bland övriga serier kan nämnas Folklivsskildringar och bygdestudier, Kungl. Gustav Adolfs Akademiens småskrifter och Svenska sagor och sägner. På senare år har intresset för ordspråksforskning eller - med en internationell term - paremiologi varit på uppgång i flera av de nordiska länderna. Ett tecken på detta är symposiet Aspekter på ordspråk som i april 2011 anordnades i Uppsala av Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. Syftet var att skapa kontakter mellan nordiska ordspråksforskare inom skilda discipliner. Studiet av ordspråk är nämligen ett tvärvetenskapligt forskningsfält i skärningspunkten mellan folkloristik, språkvetenskap och pedagogik. I föreliggande volym ingår elva bidrag som presenterades vid symposiet. Både geografiskt och tidsmässigt uppvisar artiklarna stor spännvidd: från Island i väster till Ryssland i öster, från medeltida samlingar till dagens ordspråkstravestier. En del av författarna anlägger språkliga perspektiv, andra betraktar ordspråken utifrån en genreteoretisk eller kulturhistorisk synvinkel, och ytterligare några fokuserar på insamlingen av ordspråk eller enskilda betydelsefulla samlingar. Tillsammans ger artiklarna en bild av mångfalden av angreppspunkter i dagens ordspråksforskning. Redaktör för skriftserierna är Akademiens sekreterare, docent Maj Reinhammar, maj.reinhammar@agora.se.

Kulturmöten kan beskrivas både som händelser och som processer, och de kan ha olika innebörd för olika grupper. Studierna av kulturella möten engagerar forskare från olika ämnen. I denna bok har samlats elva bidrag som handlar om kulturmöten. Perspektiven är longitudinella, och såväl förhistoriska och historiska förhållanden som nutida samhällsförhållanden belyses.

Ju förr desto bättre: Kulturarvet som resurs för en hållbar framtid är en inspirationsbok om hur man kan kartlägga sina lokala traditioner rörande nyttjandet av landskapets resurser och synen på naturen. Vårt samhälle har genomgått stora förändringar under det senaste seklet och vi står kanske inför en ännu mer omvälvande utveckling under de närmaste decennierna. Vårt västerländska samhälle har anpassat sig till en slit och släng-mentalitet och ett beroende av billig fossil energi. Vi tänker inte på att även förnyelsebara naturresurser är ändliga om de förbrukas i för hög takt. Vi står även inför oljetoppen (dvs mer olja förbrukas än som utvinns), vilket helt ändrar förutsättningarna för våra produktionssystem. Kanske finns framtidens lösningar i vårt gamla levnadssätt och kulturarv? Hur gjorde m an innan oljan gjorde sitt intåg? Det fanns tekniskt avancerade lösningar för produktion och kraftöverföring, men när oljan kom bytte utvecklingen riktning. Hur kan vi öka människors känsla för den lokala platsen och förståelsen för de naturgivna förutsättningarna? Det är något vi behöver göra! Ju förr desto bättre! Ju förr desto bättre innehåller intressant läsning för alla som intresserar sig för sina rötter, sin hembygd och samhällets utveckling. Boken lämpar sig även som studiematerial till exempelvis studiecirklar.

Johan Anders Under (1783-1877) var präst på Backen i Umeå landsförsamling. Han satte sin prägel på den kulturella utvecklingen i 1800-talets Umeå, var verksam som arkitekt, musiker, författare, tecknare m.m. och bidrog dessutom med skildringar av Norsjö och Umeå samt av samernas liv. Linders magnum opus är hans självbiografiska Minnen. Handskriften omfattar ca 2 800 sidor, och utges nu i fem volymer jämte en kommentarvolym. I första volymen återfinns en beskrivning av Linders "Barna- och Ungdoms år" och hans skolgång fram till den första prästtjänsten. Därefter följer en levnadsteckning över Linders andra hustru, Fredrica Christina, utifrån hennes brev och många dikter.

Johan Anders Linder (1783-1877) var präst på Backen i Umeå landsförsamling. Han satte sin prägel på den kulturella utvecklingen i 1800-talets Umeå och var verksam som arkitekt, musiker, författare, tecknare m.m. Dessutom bidrog han med skildringar av Norsjö och Umeå samt av samernas liv. Linders magnum opus är hans självbiografiska Minnen, en handskrift omfattande ca 2800 sidor. Denna tredje volym omfattar åren 1829-1837.

Johan Anders Linder (1783-1877) var präst på Backen i Umeå landsförsamling. Han satte sin prägel på den kulturella utvecklingen i 1800-talets Umeå och var verksam som arkitekt, musiker, författare, tecknare m.m. Dessutom bidrog han med skildringar av Norsjö och Umeå samt av samernas liv. Linders magnum opus är hans självbiografiska Minnen, en handskrift omfattande ca 2800 sidor. Denna fjärde volym omfattar åren 1838-1856.

Johan Anders Linder (1783-1877) var präst på Backen i Umeå landsförsamling. Han satte sin prägel på den kulturella utvecklingen i 1800-talets Umeå och var verksam som arkitekt, musiker, författare, tecknare m.m. Dessutom bidrog han med skildringar av Norsjö och Umeå samt av samernas liv. Linders magnum opus är hans självbiografiska Minnen, en handskrift omfattande ca 2800 sidor som utges i fem volymer jämte en kommentarvolym. Med denna femte volym, omfattande åren 1857-1870, avslutas själva textutgåvan. Verket är redigerat och utgivet av docent Roger Jacobsson och professor Lars-Erik Edlund.