I Den frivilliga läsaren följer Åse Hedemark och Linnéa Lindsköld hur läsning utanför skola och arbete politiskt har styrts eller försökt styras från 1945 till idag. Att människor ska läsa har varit av stort politiskt intresse i Sverige under åttio år men svaret på frågorna vad, hur och varför vi ska läsa är i ständig rörelse.

Eftersom läsning kopplas till fundamentala värden i det demokratiska samhället blir det angeläget för staten att med olika medel försöka styra människors läsning så att rätt människor läser rätt sorts litteratur på rätt sätt. Denna styrning kallas här för läsningens politik. 

I Den frivilliga läsaren identifieras de fem dominerande rörelserna i läsningens politik utifrån analys av politiska utredningar och förslag, debatter och kampanjer. Rörelserna visar hur såväl synen på läsaren som synen på litteratur och läsning har genomgått flera förändringar.  

Idag genomförs stora insatser för att öka människors läsning. Dessa präglas av ett nyttotänkande där läsningen förväntas lösa problem på flera samhällsområden. Hur ska det gå för läsandet under tyngden av samhällets förhoppningar och ambitioner? Boken avslutas med fyra förslag till stöd för den frivilliga läsningen.  

Åse Hedemark är en av landets ledande forskare på bibliotekspolitik, läsfrämjande och barns och ungas läsning. Hon är docent i biblioteks- och informationsvetenskap vid Institutionen för ABM (arkiv­vetenskap, biblioteks- och informationsvetenskap, musei- och kulturarvsvetenskap) vid Uppsala universitet.  

Linnéa Lindskölds forskning rör styrning av kultur, litteratur och läsning. Hon är docent i biblioteks- och informationsvetenskap vid Bibliotekshögskolan i Borås samt föreståndare för Centrum för kulturpolitisk forskning.

Tryckfrihet är något som karaktäriserar den moderna världen. Men detta till trots har censur och förtrycket av litteratur aldrig upphört utan kvarstår som en brännande fråga även i de mest toleranta demokratier. Idag, precis som tidigare, leder tekniska framsteg till större möjligheter till styrning. På samma sätt leder även försök att kringskära kulturella uttryck oundvikligen till att blåsa nytt liv i debatten om yttrandefrihet.

I Forbidden Literature samlas forskare från skilda discipliner och visar hur censur har utövats i nutid och dåtid, i såväl demokratier som totalitära regimer. I ingående fallstudier spårar de en obruten linje av en litterär dubbelnatur: böcker kräver både reglering och beskydd. Författarna prövar logiken bakom litterärt förtryck, särskilt under 1900- och 2000-talen, och analyserar varför det anses nödvändigt att kontrollera litteraturen. De åskådliggör samtidigt hur litterära praktiker formas och omformas av reglering och censur.

Så länge det har funnits litteratur har det även funnits försök att kontrollera och styra den. Konst och litteratur är ofta gränsöverskridande, och en betydande del av de texter som vi numera räknar till de litterära klassikerna har från början uppfattats som provocerande, blasfemiska eller anstötliga. Provokationen är ett kännetecken för den moderna litteraturen och har alltsedan 1800-talets mitt kommit att normaliseras. Därför är det lätt att glömma bort att bokcensur och andra mekanismer för att motverka spridningen av oönskade litterära uttryck är företeelser som inte enbart hör hemma i religiöst eller politiskt totalitära stater.

I Forbidden Literature undersöker författarna den komplexa relation mellan litteratur och samhälle som styrningen av litterära och andra texter åskådliggör. Censur och olika former av restriktioner synliggör till exempel de maktrelationer som föreligger mellan stat, marknad, lag, institutioner, medborgare, författare och läsare. Den förbjudna litteraturen visar, paradoxalt nog, också på en tilltro till litteraturens verkanskraft. Ett förbud mot en text säger alltid något om dess förväntade inverkan på läsaren.

Det primära syftet med denna antologi är att ge både historiska och samtida exempel på litteraturens ofta komplexa samspel med yttrandefriheten. Genom elva fallstudier, som behandlar material från olika platser och olika tider, ger antologin perspektiv på dagens debatter om litteratur och yttrandefrihet. Fallstudierna rör sig mellan flera olika språk- och kulturområden, och avhandlar allt från 1600-talets manualer i svartkonst till modern litteratur och avantgardistisk seriekonst.

I Den frivilliga läsaren följer Åse Hedemark och Linnéa Lindsköld hur läsning utanför skola och arbete politiskt har styrts eller försökt styras från 1945 till idag. Att människor ska läsa har varit av stort politiskt intresse i Sverige under åttio år men svaret på frågorna vad, hur och varför vi ska läsa är i ständig rörelse.

Eftersom läsning kopplas till fundamentala värden i det demokratiska samhället blir det angeläget för staten att med olika medel försöka styra människors läsning så att rätt människor läser rätt sorts litteratur på rätt sätt. Denna styrning kallas här för läsningens politik. 

I Den frivilliga läsaren identifieras de fem dominerande rörelserna i läsningens politik utifrån analys av politiska utredningar och förslag, debatter och kampanjer. Rörelserna visar hur såväl synen på läsaren som synen på litteratur och läsning har genomgått flera förändringar.  

Idag genomförs stora insatser för att öka människors läsning. Dessa präglas av ett nyttotänkande där läsningen förväntas lösa problem på flera samhällsområden. Hur ska det gå för läsandet under tyngden av samhällets förhoppningar och ambitioner? Boken avslutas med fyra förslag till stöd för den frivilliga läsningen.  

Åse Hedemark är en av landets ledande forskare på bibliotekspolitik, läsfrämjande och barns och ungas läsning. Hon är docent i biblioteks- och informationsvetenskap vid Institutionen för ABM (arkiv­vetenskap, biblioteks- och informationsvetenskap, musei- och kulturarvsvetenskap) vid Uppsala universitet.  

Linnéa Lindskölds forskning rör styrning av kultur, litteratur och läsning. Hon är docent i biblioteks- och informationsvetenskap vid Bibliotekshögskolan i Borås samt föreståndare för Centrum för kulturpolitisk forskning.

Tryckfrihet är något som karaktäriserar den moderna världen. Men detta till trots har censur och förtrycket av litteratur aldrig upphört utan kvarstår som en brännande fråga även i de mest toleranta demokratier. Idag, precis som tidigare, leder tekniska framsteg till större möjligheter till styrning. På samma sätt leder även försök att kringskära kulturella uttryck oundvikligen till att blåsa nytt liv i debatten om yttrandefrihet.

I Forbidden Literature samlas forskare från skilda discipliner och visar hur censur har utövats i nutid och dåtid, i såväl demokratier som totalitära regimer. I ingående fallstudier spårar de en obruten linje av en litterär dubbelnatur: böcker kräver både reglering och beskydd. Författarna prövar logiken bakom litterärt förtryck, särskilt under 1900- och 2000-talen, och analyserar varför det anses nödvändigt att kontrollera litteraturen. De åskådliggör samtidigt hur litterära praktiker formas och omformas av reglering och censur.

Så länge det har funnits litteratur har det även funnits försök att kontrollera och styra den. Konst och litteratur är ofta gränsöverskridande, och en betydande del av de texter som vi numera räknar till de litterära klassikerna har från början uppfattats som provocerande, blasfemiska eller anstötliga. Provokationen är ett kännetecken för den moderna litteraturen och har alltsedan 1800-talets mitt kommit att normaliseras. Därför är det lätt att glömma bort att bokcensur och andra mekanismer för att motverka spridningen av oönskade litterära uttryck är företeelser som inte enbart hör hemma i religiöst eller politiskt totalitära stater.

I Forbidden Literature undersöker författarna den komplexa relation mellan litteratur och samhälle som styrningen av litterära och andra texter åskådliggör. Censur och olika former av restriktioner synliggör till exempel de maktrelationer som föreligger mellan stat, marknad, lag, institutioner, medborgare, författare och läsare. Den förbjudna litteraturen visar, paradoxalt nog, också på en tilltro till litteraturens verkanskraft. Ett förbud mot en text säger alltid något om dess förväntade inverkan på läsaren.

Det primära syftet med denna antologi är att ge både historiska och samtida exempel på litteraturens ofta komplexa samspel med yttrandefriheten. Genom elva fallstudier, som behandlar material från olika platser och olika tider, ger antologin perspektiv på dagens debatter om litteratur och yttrandefrihet. Fallstudierna rör sig mellan flera olika språk- och kulturområden, och avhandlar allt från 1600-talets manualer i svartkonst till modern litteratur och avantgardistisk seriekonst.