Lotta Gröning – författare

Socialdemokraterna är Sveriges största parti, men väljarstödet har minskat dramatiskt sedan 1968, då det fick över femtio procent i riksdagsvalet. Även antalet medlemmar har under årens lopp gått ned kraftigt. Folkrörelseförankringen är numera svag, och i stället ligger fokus på väljarmaximering. Socialdemokratins framgångsrecept var en strategi som utarbetats i samarbete med fackföreningsrörelsen. Den utgick från ett reformistiskt synsätt som innebar att demokratin skulle genomsyra samhället i alla led. Men någonstans på vägen förlorade partiet förmågan att vara ett brett parti för demokratiska reformer och jämlikhet. Den övergripande frågan är: har socialdemokratin gått från att vara en kreativ elit till att bli en företrädesvis dominant elit?

I denna bok analyseras Socialdemokraternas utveckling och förhållande till makt och demokrati utifrån tre avgörande händelser i partiets historia: debatten om löntagarfonderna, folkomröstningen om EU samt decemberöverenskommelsen och januariavtalet. Därigenom analyseras samtidigt tre socialdemokratiska partiledare och statsministrars ledarskap och demokratisyn: Olof Palme, Ingvar Carlsson och Stefan Löfven.  

Lotta Gröning är journalist, debattör, historiker och politiker.  

Axel Pehrsson-Bramstorp, Sveriges statsminister sommaren 1936, var en politisk entreprenör, en »kreativ förstörare « som rev gamla politiska strukturer och byggde nytt. I tider av ekonomisk kris och växande nazistiska stämningar satte han folkets väl före ideologiska överväganden och partipolitik.Samverkan ger kraft, var hans devis. Bramstorp var nyckelpersonen i den så kallade kohandeln, bondeförbundets krisuppgörelse med socialdemokraterna 1933. Det var han som höll i taktpinnen under överläggningarna med Per Albin Hansson.Medan arbetarrörelsen byggde upp fackföreningsrörelsen arbetade Bramstorp med kraft för organiseringen av Sveriges bönder. Genom att ta till vara bönders och arbetares gemensamma intressen lade Axel Pehrsson-Bramstorp tillsammans med Per Albin Hansson grunden till den svenska välfärdspolitiken.

Axel Pehrsson-Bramstorp, Sveriges statsminister sommaren 1936, var en politisk entreprenör, en »kreativ för störare« som rev gamla politiska strukturer och byggde nytt. I tider av ekonomisk kris och växande nazistiska stämningar satte han folkets väl före ideologiska överväganden och partipolitik. Samverkan ger kraft, var hans devis.

Bramstorp var nyckelpersonen i den så kallade kohandeln, bondeförbundets krisuppgörelse med socialdemokraterna 1933. Det var han som höll i taktpinnen under överläggningarna med Per Albin Hansson.

Medan arbetarrörelsen byggde upp fackföreningsrörelsen arbetade Bramstorp med kraft för organiseringen av Sveriges bönder. Genom att ta till vara bönders och arbetares gemensamma intressen lade Axel Pehrsson-Bramstorp tillsammans med Per Albin Hansson grunden till den svenska välfärdspolitiken.

Tjugotvå män. En historia.Tjugotvå böcker. En samlingsvolym.Våren 2010 presenterade Albert Bonniers Förlag en av sina största satsningar på länge: Sveriges statsministrar under 100 år. En svit med biografier, från Karl Staaff till Fredrik Reinfeldt, berättar om de personer som ingår i svensk politiks mest exklusiva sällskap. Genom deras liv och gärningar framträder processer och händelser som format det moderna Sverige: unionsupplösningen, demokratins seger, folkhemmet, världskrigens och depressionens påfrestningar, välfärdsstaten, EU-medlemskapet och globaliseringen.Böckerna har skrivits av framstående statsvetare, historiker och publicister. Mats Bergstrand och Per T Ohlsson har fungerat som projektets huvudredaktörer.Dramatiska öden – som de nedbrytande trakasserierna mot Karl Staaff, C. G. Ekmans fall i djupaste vanära och Olof Palmes sista vandring på Sveavägen – varvas med ingående analyser av omvälvande skeenden. Till exempel den allmänna och lika rösträttens genombrott med Nils Edén och Hjalmar Branting, Per Albin Hanssons kamp mot den socialdemokratiska partivänstern, Thorbjörn Fälldins våndor i kärnkraftsfrågan och Ingvar Carlssons målmedvetna agerande i Europapolitiken efter Berlinmurens fall.All historia är i någon mening personlig. Det gäller i högsta grad det färgstarka och spännande galleri som de senaste hundra årens svenska statsministrar utgör. En del av dem slog sig upp till toppen med hjälp av intensiv ambition, andra hamnade där på grund av rena tillfälligheter. Men dessa tjugotvå färgstarka personligheter har en sak gemensamt. Ämbetet. Det viktigaste.

Författarna och statsministrarna:Alsing, Rolf - Tage ErlanderBergstrand, Mats - Ola Ullsten Ekdal, Niklas - Per Albin Hansson Eklund, Klas - Olof Palme Elmbrant, Björn - Fredrik Reinfeldt Esaiasson, Peter - Karl Staaff Gröning, Lotta - Axel Pehrsson-Bramstorp Gustavsson, Rolf - Ingvar Carlsson Ilshammar, Lars - Hjalmar Branting Johnson, Anders - Felix Hamrin Lewin, Leif - Arvid Lindman Möller, Tommy - Carl Bildt Ohlsson, Per T - Carl Gustaf Ekman Ohlsson, Per T - Rickard Sandler Samuelsson, MarieLouise - Ernst Trygger Ström Melin, Annika - Göran Persson Svegfors, Mats - Hjalmar Hammarskjöld Svenning, Olle - Thorbjörn Fälldin Svensson, Per - Oscar von Sydow Ulvros, Eva Helen - Carl Swartz Wetterberg, Gunnar - Nils Edén Åman, Johannes - Louis De Geer

Läs mer på www.sverigesstatsministrar.se

Det var i den insikten jag till slut fann en väg in till Alva Myrdal. Inte ens hon var ”rumsren”, utan hon blev behandlad som många andra färgstarka kvinnor: bortmanövrerad och stoppad på viktiga poster, skickad utomlands eller nedtonad i inrikespolitiken.Socialdemokratins starka män hade svårt för henne. Gunnar Sträng tålde henne inte, Tage Erlander blev stressad och uppjagad av hennes utspel, Gustav Möller gjorde allt för att stoppa henne och Arne Geijer förnedrade henne inte sällan offentligt.Som så många andra kvinnor fick Alva Myrdal betala ett högt pris för sin självständighet. Metoderna är många. De skickas utomlands som Margot Wallström och Margareta Winberg. De tystas som Mona Sahlin och Maj-Britt Theorin. De utnämns till poster där det politiska engagemanget måste läggas åt sidan, vilket hände med den drivande miljöministern Birgitta Dahl, som blev utsedd till talman. Hedrande men tystande! Jag själv, f d politisk chefredaktör på Norrländska Socialdemokraten, har också fått smaka på liknande medicin.I mina studier har jag fascinerats av Alva Myrdal, denna viktiga gestalt i 1900-talets svenska politik. Sval men kraftfull, respekterad men undanskuffad – är hon värd beundran och efterföljd eller skulle det bästa vara att förpassa henne till historien? I dessa frågor började jag leta efter människan Alva.Den här boken är också en uppgörelse med arbetarrörelsens inställning till jämställdhet. Det är lugnast för män med makt när kvinnorna kokar kaffe. Visst har det hänt en hel del – föräldraledighet, barnbidrag, kvinnojobb och varannan damernas – men själva grundbulten för det ojämlika samhället finns fortfarande kvar.

Lotta Gröning

Lotta Gröning och Mona Sahlin är lika gamla, de föddes båda två in i rörelsen och lekte båda två med Barbie. Mona organiserade sin lek och bildade Sveriges första Barbieklubb, Lotta tänkte inte ens tanken. Mona gick med i SSU, lärde sig partiet inifrån och blev skolad socialdemokrat. Lotta har jämt suttit utanför och hojtat.

Lotta Gröning har skrivit en personlig och initierad skildring av Mona Sahlin som den speciella sorts politiker hon är. Det är inget mindre än en lysande bedrift att lyckas resa sig upp och komma tillbaka efter så många affärer och politiska misstag. Hon bjuder alltid på sig själv och har en enorm genomslagskraft i media, men bakom den lite glättiga och stöddiga fasaden finns också en kvinna som söker upprättelse. Hon säger själv: "1995 jobbade jag för att bli omtyckt, nu vill jag bara bli respekterad."

Vi får se hur det går.