Ludvig Köhler – författare

Olika vänskaper kräver olika tekniska lösningar. I januari 2022 börjar två män i två städer att skriva till varandra. Brevväxlingen blir snabbt avgörande för dem, ett forum där vardagsliv ­möter litteraturliv, där böcker och vandringar, krogbesök och ­radioprogram skärskådas. Partners och ­pappor, Kalle Lind och Lars Norén, Harvest och ­Bullen. Men texten börjar också snart att handla om sig själv, om att skriva, om brevet som form, och det som till en början var en biprodukt blir till själva verket i sig. En synkronicitet växer fram. Med stark nukänsla tecknar ­Ludvig Köhler & Michael Larsson i Mejl ett totalt oironiskt ­dokument över tiden vi nyss levde i.

Ludvig Köhler (f. 1989) är författare och bor i Årsta. Han gav senast ut romanen Fotboll på Renate år 2023. Han har medverkat med texter i Kvartal, L’amour – La mort, Pralin Magasin och Dagens Nyheter. Har tidigare arbetat som brevbärare, skivbutiksbiträde och nyhets­textare. 

Michael Larsson (f. 1989) är översättare och skribent bosatt i Malmö. Han har medverkat med texter i Ny Tid, Skånska Dag­bladet, Ordkonst och Lyrikvännen. På ­ellerströms är han aktuell med översättningar av Rasmus Nikolajsens Tillbaka till onaturen och Sofie Isager Ahls Grannväxter. Har tidigare arbetat i kök.

En student börjar jobba extra på det stora postkontoret i Årsta. Han för anteckningar, kör postbil och sorterar massutskick. Posten byter namn och utdelningen förändras, liksom tankarna, människorna och matpriserna några år på 2010-talet.

Ludvig Köhlers omtalade debut från 2018, Posten, finns nu i nytryck.

Vad är det då som är så speciellt med Posten? Gissningsvis läser de flesta den som en modern arbetsplatsskildring. En beskrivning av villkoren för det som man nu kallar prekariatet. Och det är ju inte på något vis fel. En av mina närmaste vänner har arbetat på Posten sedan mitten av sjuttiotalet. Jag lät honom läsa Köhlers bok. Och han intygade dess sanningshalt. Men läser man Posten enbart ur den aspekten går något förlorat. Det finns en livsbejakande [...] laid back [...] lite bossa nova-aktig känsla [...] Där uppstår det en poesi. Kanske starkare än Lautréamonts möte mellan en symaskin och ett paraply.

Stig Larsson, Expressen

På sätt och vis är Posten en modern arbetarskildring [...] Köhlers perspektiv är inte ovanifrån eller överlägset ömkande utan skarpögt och människointresserat.

Pia Bergström, Aftonbladet