Magnus Berg – författare

Bilden av resandefolket i svensk skönlitteratur 1842 till 2018

Resandefolket har nästan aldrig fått vara med i böcker för sin egen skull och har sällan fått huvudroller. De har plattats till för att fullgöra stereotypens grundläggande uppgift: att spegla huvudpersonerna och deras problem. Det har, enligt stereotypens logik, oftast skett genom att "tattarna" fick utgöra förskräckande avvikelser från det normala eller något exotiskt och lockande. På så sätt normaliserade de det normala. De skapade trygghet eller kanaliserade längtan.

Redan när den svenska romanen fick sitt breda genombrott fick resande- eller romanifolket en plats i den. De resande benämndes "tattare" och fogades in även i de stora, kanoniserade författarskapen, allra först i Carl Jonas Love Almqvists Tre fruar i Småland från 1842.

"Tattar"-motivet lever kvar i svensk skönlitteratur. Ofta är bilden av "tattarna" lika förgrovad och förenklad som förr. Men undantag finns. Bland de böcker som visar gedigna kunskaper om gruppens historia utmärker sig Sven Rosendahls Gud fader och tattaren som utkom redan 1951 och Ragnar Järhults Andreas och Emilia. En tattarroman (1984).

I den här boken följs "tattar"-motivet genom drygt åttio skönlitterära prosaverk skrivna av flera stora namn i den svenska litteraturhistorien: August Strindberg, Stig Claesson, Eyvind Johnson, Majgull Axelsson, Kerstin Ekman, Sara Lidman med flera. Verken relateras alla till det som är känt om resandefolkets historia och kultur.

Magnus Berg är etnolog och museolog. Han har skrivit ett tiotal böcker i olika ämnen. Två av dem - Ett ömmande hjärta och Boken om Popp och hans mamma Alice - berör aspekter av resandefolkets historia.

På Carlsson Bokförlag har han utkommit med Hudud - Ett resonemang om populärorientalismens bruksvärde och världsbild (1998), Där hemma, här borta - Möten med Orienten i Sverige och Norge (2001), Förlåta men inte glömma - Röster om rasism, nationalism och det mångkulturella samhället i Namibia och i Sverige (2004) samt Politikens riktning och tidens gång - Erfarenheter och förståelser av systemskiftet i svensk politik (2006).

-----------------------------

"Hans bok var ett nöje att läsa." Gay Glans, Internationalen

Döden kom inifrån, från ett osynligt landskap av tarmar och körtlar som nästan ingen utom experterna kan orientera sig i. Där råder en särskild logik som inte har någonting med tankar, medvetenhet eller beslut att göra.

Men när cancer börjar växa i det inre får det genomgripande följder i det yttre. Starka känslor rädsla, förvirring, besvikelse, sårbarhet och fundamentala frågor - vad är döden? vad är livet värt? - skjuter undan allt som tidigare fyllt dagarna. Den sociala världen försätts i gungning. Självuppfattningen spaltas i en andlig del där föreställningar om frihet och suveränitet bor och en kroppsligt inre som inget annat är än sin egen mekanik.

Det är den cancersjukes och hans närståendes uppgift att försöka omfatta och förstå denna brutala och skräckinjagande förändring.    

Magnus Bergs Innandömet speglar hur en sådan process dag för dag kan gestalta sig. Det är ett förlopp genomsyrat av uppslitande känslor. Men inte bara det. Det visar sig också erbjuda en fördjupad livskänsla och en insikt om det fantastiska i att vara vid liv. Till sitt stöd har den sjuke vårdapparatens professioner och institutioner.

I denna bok ger även läkaren, kuratorn och patientföreningen sina perspektiv på sjukdomsförloppen.   

Magnus Berg är etnolog, pensionär, make, far och farfar.