Mansour Al Mansour – författare

Själens minne är en djupt personlig och poetisk berättelse om liv, förlust och minne.

När Faysal ligger på sjukhus i Stockholm, svårt sjuk och svävande mellan medvetande och dröm, öppnas dörren till ett helt liv. I fragment, minnesbilder och reflektioner förs läsaren från barndomens syriska landsbygd, genom kärlek, fängelse och politiskt förtryck, till exilen och ålderdomen i Sverige.

Det är en berättelse om att växa upp i fattigdom och hård disciplin, om moderslöshet och kärleken från dem som tog ansvar. Om äktenskap, klasskillnader och ett land som långsamt kvävdes av militarisering och korruption. Men också om vänskap över generationsgränser, relationen mellan far och dotter, och den stilla frågan: har jag levt fullt ut?

Med ett rikt bildspråk och ett eftertänksamt tempo skildrar Mansour Almansour människans inre landskap – där minnen, skuld, kärlek och hopp samexisterar ända fram till livets gräns.

Själens minne är en lågmäld men stark roman om identitet, tillhörighet och det som lever vidare när kroppen sviktar.

Själens minne är en djupt personlig och poetisk berättelse om liv, förlust och minne.

När Faysal ligger på sjukhus i Stockholm, svårt sjuk och svävande mellan medvetande och dröm, öppnas dörren till ett helt liv. I fragment, minnesbilder och reflektioner förs läsaren från barndomens syriska landsbygd, genom kärlek, fängelse och politiskt förtryck, till exilen och ålderdomen i Sverige.

Det är en berättelse om att växa upp i fattigdom och hård disciplin, om moderslöshet och kärleken från dem som tog ansvar. Om äktenskap, klasskillnader och ett land som långsamt kvävdes av militarisering och korruption. Men också om vänskap över generationsgränser, relationen mellan far och dotter, och den stilla frågan: har jag levt fullt ut?

Med ett rikt bildspråk och ett eftertänksamt tempo skildrar Mansour Almansour människans inre landskap – där minnen, skuld, kärlek och hopp samexisterar ända fram till livets gräns.

Själens minne är en lågmäld men stark roman om identitet, tillhörighet och det som lever vidare när kroppen sviktar.

De flydde från sitt land och träffades i Istanbul. De kom från Damaskus och dess förorter. Deras historier är motsägelsefulla och de bär olika tragedier i sina hjärtan, som förlusten av familjemedlemmar eller vänner. Men det som förenar dem är fördrivningen och förlusten av hemlandet. De träffas på caféet varje dag och kriget är ständigt närvarande vid deras möten. Det kallar kriget vid olika namn och tvisten om namnet blir till en kamp om orsaken till kriget. Vissa säger: "Vi gjorde inget annat än att tända ett ljus i tyranniets långa natt. Men regimen tände en eld som åt upp allt. Och det är så de tillbringar sina dagar. En del av dem längtar efter och hoppas kunna återvända till ett brinnande hemland. De vill återvända även om inget annat än aska finns kvar. Andra vill flytta längre västerut eller norrut för att fly från ett hemland som de tror bara är en kyrkogård eller ett krematorium. Aref, Amer, Nada och Mona turas om att berätta sin egen historia. Författaren berättar målande och formar karaktärerna så att de framstår som levande.

De flydde från sitt land och träffades i Istanbul. De kom från Damaskus och dess förorter. Deras historier är motsägelsefulla och de bär olika tragedier i sina hjärtan, som förlusten av familjemedlemmar eller vänner. Men det som förenar dem är fördrivningen och förlusten av hemlandet. De träffas på caféet varje dag och kriget är ständigt närvarande vid deras möten. Det kallar kriget vid olika namn och tvisten om namnet blir till en kamp om orsaken till kriget. Vissa säger: "Vi gjorde inget annat än att tända ett ljus i tyranniets långa natt. Men regimen tände en eld som åt upp allt. Och det är så de tillbringar sina dagar. En del av dem längtar efter och hoppas kunna återvända till ett brinnande hemland. De vill återvända även om inget annat än aska finns kvar. Andra vill flytta längre västerut eller norrut för att fly från ett hemland som de tror bara är en kyrkogård eller ett krematorium. Aref, Amer, Nada och Mona turas om att berätta sin egen historia. Författaren berättar målande och formar karaktärerna så att de framstår som levande.

Hazem är son till en utblottad och förödmjukad bonde. Romanen skildrar hans resa till maktens boningar, där han blir en del av den skoningslösa förtryckarmaskinen. Hazem var egentligen inte ondskefull, men han blev grym på grund av den förnedring och de övergrepp som han - och hans far före honom - utsattes för i byn, där han växte upp och sedan i Damaskus, där han försökte finna en plats där han respekterades. Men staden stötte bort honom brutalt. En kärlekssorg tog honom hårt. När han av en ren slump fick möjlighet att träda in i maktens korridorer tog han chansen. Det dröjde inte länge förrän Hazem blev en fruktad man. Inombords var han full av hat.