Marie-Hélène Lafon – författare

Bonden Paul, 46 år, vill inte sluta sina dagar ensam på familjegården i södra Frankrike som han delar med två gamla morbröder och sin ogifta syster. Annette, 37 år, är bosatt i norr. Efter att ha brutit med fadern till sonen Éric vill hon börja ett nytt liv på annat håll. Hon svarar på Pauls kontaktannons.

Med sitt omsorgsfullt utmejslade språk,sin inkännande, träffsäkra och humoristiska blick har Marie-Hélène Lafon skapat en storslagen berättelse om ett möte mellan två skilda världar. Om tillkortakommanden, tillhörighet och främlingskap, förhoppningar och kärlek.

Marie-Hélène Lafon, född 1962, växte upp på föräldrarnas bondgård i Cantal, ett landskap som intar en central plats i hennes verk. Lafon är sedan 1980 bosatt i Paris där hon undervisar i klassiska språk. Marie-Hélène Lafon har tilldelats en rad priser, däribland Prix Renaudot och Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris.

»Strålande bra. (...) Hennes språk är helt underbart.» Go'kväll, SVT

»Lafon berättar lika knivskarpt som ömsint ...» Svenska Dagbladet

»Marie-Hélène Lafon har ett fantastiskt sätt att berätta på som man sugs in i. ... Den här ska läsas och upplevas. ... En liten romanpärla.» Gomorron Sverige, SVT

»Skildringen av Annettes bakgrund i norra Frankrikes rostbälten är känslig som bränd hud.» Expressen

Med sin omskakande självbiografiska berättelse återvänder Marie-Hélène Lafon till sin hembygd i Cantal, ett landskap som intar en central plats i hennes författarskap.

Än en gång visar Lafon sin enastående förmåga att tränga in i sina karaktärers psyken och respektfullt skildra deras tillkortakommanden och svårigheter, alltid på de utsattas sida.

Boken har fått stor uppmärksamhet i Frankrike och är redan nominerad till en rad priser.

Marie-Hélène Lafon, född 1962, är sedan 1980 bosatt i Paris där hon undervisar i klassiska språk. Hon har tilldelats ett flertal priser, däribland Prix Renaudot 2020 och Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris 2021 för romanen En sons historia.

»Lafon lyckas alltid komma åt människornas ensamheter och tillkortakommanden, dagarna som går tills en dag då allt är över.»Kulturnytt, SR P1

»Ett litet mästerverk, i en oerhört lyhörd översättning.»BTJ-häftet

Tre personer i matbutiken Franprix på rue du Rendez-Vous 93 i Paris: En medelålders kvinna som betraktar. Gordana, den yppiga, skarpt blonderade unga kassörskan. Den mörke mannen i fyrtioårsåldern som envisas med att komma till kassa 4 varje fredag mellan klockan 11 och tjugo över. Kvinnan som betraktar, Jeanne Santoire, är berättaren. Allt existerar genom henne. Hon uppfinner ett liv, flera liv, i nutid, i det förflutna i framtiden åt både Gordana och den mörke mannen som hon ger namnet Horacio Fortunato. Samtidigt som Jeanne i hemlighet skapar dessa vardagliga liv, nystar hon upp sin egen livshistoria.  

Våra liv är en storartad, ömsint skildring av staden och dess ensamheter.

Marie-Hélène Lafon, född 1962, växte upp på föräldrarnas bondgård i Cantal, ett landskap som intar en central plats i hennes verk. Lafon är sedan 1980 bosatt i Paris där hon undervisar i klassiska språk. Marie-Hélène Lafon tilldelades 2016 det prestigefulla Prix Goncourt de la nouvelle.

»Vad jag tycker om den här romanen. Så mycket jag vill citera. Hur jag bara vill vistas i den.»Svenska Dagbladet

»en briljant krönika över tidens flykt och vårt ambivalenta förhållande till traditionen. ... Som få andra samtidsförfattare lyckas hon belysa de strukturer som för bara någon generation sedan var självklara men som nu tycks museala, sepiafärgade vykort från en värld vi inte vet hur vi ska förhålla oss till. Gick någonting förlorat eller var tryggheten förkvävande? Allt detta gestaltas på en nedtonad, stilistiskt utsökt prosa. När det är som allra bäst påminns man om Flauberts mästerverk Ett enkelt hjärta »Dagens Nyheter

»Lafons precisionsprosa gör boken omöjlig att lägga ifrån sig. En tidsbild av några årtionden från den fredliga epoken efter andra världskriget som nu går mot sitt slut men som lever i Lafons vackra bildspel från Paris tolfte arrondissement.»Norrbottens-Kuriren

»Våra liv är en vacker och tät roman.»Aftonbladet

»Marie-Hélène Lafons Våra liv är en kort, tät och skarp inre monolog; det är bara jagberättaren Jeanne som får komma till tals. Romanens andra figurer är projektionsytor för hennes fantasier. Och som hon föreställer sig deras liv! Våra liv saknar egentlig handling, men är en möjlighet att umgås med Jeannes tankar en stund. Och så exakt och klart som Marie-Héléne Lafon skriver, är det faktiskt ett litet privilegium.» Tidningen Vi

»Våra liv blir en metaroman, en gestaltning av vad som pågår i en författares huvud. Ett litet sandkorn och runt det en skavande fantasi eller verklighet som skapar lager på lager till en skimrande pärla. ... Språket är tätt och rikt, ett njutningsfullt flöde tack vare Lafons användning av skiljetecken. Bildspråket rinner likt vatten; i alla fall den här läsaren ville inte att det ska upphöra.»Jönköpings-Posten

»Detta är en tänkvärd och annorlunda roman om vad som varit och kunde ha blivit, skriven på ett vackert språk med många vindlande meningar. Översättningen är mycket fin.»BTJ-häftet