Marie Niljung – författare

"När mammor dör växer det sly överallt" , så skriver Göran Tunström. Men pratar vi om det?  

När Charlotte Sirc hastigt förlorade sin mamma som femtonåring saknade hon berättelser om flickor och kvinnor som varit med om samma sak.

Här berättar 31 kvinnor mellan 18 och 77 år om erfarenheten av att mista sin mamma.  

Ärligt och nära beskriver de hur mammas död har påverkat dem som flickor, kvinnor, döttrar och mammor. Berättelserna beskriver den djupaste sorgen efter en saknad mamma men också lättnaden då en gammal och sjuk mamma får gå bort.  

Trots att ensamheten i sorgen är ett gemensamt drag i berättelserna kan sorgen även ge styrka och kraft att gå vidare. I efterordet beskriver socionom och leg psykoterapeut Lotta Polfeldt olika teorier, begrepp och perspektiv kring sorg och ger exempel på hur mammas död kan påverka på kort och lång sikt.   Boken är framförallt riktad till döttrar med samma upplevelser men kan likaväl läsas av söner utan mödrar, anhöriga och professionella som möter sörjande i sitt arbete. Syftet är att lyfta in döden i livet och att ge styrka och kraft att prata om döden.

RECENSIONER

"Berättelserna är samlade av Charlotte Sirc som när hon var femton år gammal miste sin mamma i en trafikolycka." "Boken är svår att lägga ifrån sig, förutom när man behöver torka en tår då och då. Den är viktig,välskriven och mycket bra. Berättelserna lyfter det speciella band som finns mellan mor och dotter, ett band som oundvikligen bryts av sjukdom, olyckor, suicid eller av ålder. När bandet bryts påverkar det alltid livet i stort. Olika, men alltid stort. Antologin förmedlar hopp och visar att det trots en obeskrivbar sorg går att leva vidare. När mammor dör bör läsas av många men i första hand av döttrar som förlorat sin mamma.Helhetsbetyg: 4." BTJ

”När mammor dör växer det sly överallt …” Så skriver Göran Tunström. När Charlotte Sirc hastigt förlorade sin mamma som femtonåring saknade hon berättelser om flickor och kvinnor som varit med om samma sak. Hon samlade därför in texter från 30 kvinnor mellan 18 och 77 år som skriver om erfarenheten av att mista sin mamma.

Ärligt och nära beskriver de hur mammas död har påverkat dem som flickor, kvinnor, döttrar och mammor. Berättelserna beskriver den djupaste sorgen efter en saknad mamma men också lättnaden då en gammal och sjuk mamma får gå bort.

Trots att ensamheten i sorgen är ett gemensamt drag i berättelserna kan sorgen även ge styrka och kraft att gå vidare. I efterordet beskriver socionom och leg. psykoterapeut Lotta Polfeldt olika teorier, begrepp och perspektiv kring sorg och ger exempel på hur mammas död kan påverka på kort och lång sikt.

Boken är framför allt riktad till döttrar med liknande upplevelser men kan likaväl läsas av söner utan mödrar, anhöriga och professionella som möter sörjande i sitt arbete. Syftet är att lyfta in döden i livet och att ge styrka och kraft att prata om döden.

"Hade jag vetat det jag vet i dag hade inte min mamma Kerstin tagit sitt liv 1997. Och inte heller min pappa Sven 2006. Men genom att skriva denna bok känns deras meningslösa död lite mindre meningslös.

Kunskap och mod är vad som behövs för att rädda liv och minska lidande. Jag är övertygad om att krossade myter om självmord – eller psykologiska olycksfall som jag föredrar att kalla den katastrof det är – kommer förhindra att människor försöker att ta, eller faktiskt tar sina liv.

Vi måste våga vara medmänniskor. Inte bara i livshotande situationer, utan även när det handlar om att fråga hur någon mår – egentligen. Hellre arg än död, helt enkelt. För det gäller att våga fråga även om någon skulle bli arg, eftersom det kan rädda liv."

Så börjar boken Hellre arg än död.

Den här boken riktar sig främst till dig som står bredvid en annan människa. Någon som kämpar med livslusten, tvivlar på livet och genomgår en livskris. Men visst är den även till för dig som är en livskämpe.

Boken lär dig faktiskt att rädda liv. Den handlar om att våga vara medmänniska. Att våga fråga hur någon mår – egentligen. Och att våga diskutera självmordstankar. Vi är ofta så rädda för att störa att vi hellre tittar åt ett annat håll när människor har det tufft. Men vad är det värsta som kan hända om du stör? Att någon blir arg?

InnehållsförteckningFörordDet är en processVarningstecken och sårbarheterRiskfaktorerFrågor att ställa när det är skarpt lägeVar empatiskt påträngandeBerätta hemlisarnaDet är okej att vara räddVad säger jag när någon inte vill leva?Skriv en krisplanChecklista när någon mår dåligtI lagens namnNär ska vi sluta hjälpa?Riddarrustning och relationerOm någon försökt ta sitt livOm det otänkbara händerEn andra sorgSikta på medkänslanNollvisionenSlutord

Om författarenMarie Niljung är hr-specialist, rehabkonsult och utbildad personalvetare. Efter att båda hennes föräldrar tog sina liv med några års mellanrum, bestämde hon sig för att göra deras meningslösa död lite mindre meningslös. Marie brukar säga att om hon hade vetat då det hon vet i dag hade föräldrarna fortfarande varit i livet.

Marie var tidigare regionansvarig och föreläsare på den ideella organisationen Suicide Zero. Nu föreläser och utbildar hon via sitt eget företag. Fokus ligger på att förhindra psykologiska olycksfall och att hjälpa ledare att bygga organisationer som bidrar till god psykisk hälsa och en frisk arbetsmiljö.Hennes mission är att förändra attityder och rädda liv. Detta är hennes första bok.

Recensioner"[...] verklighetstrogen kunskap om vilket stöd man bör ge och vilka samtalsmetoder som kan vara bärande, men också en krisplan för akut hjälp. Boken lär oss att våga vara medmänniskor."- Margareta Fridstjerna, BTJ-häftet nr 2, 2020

"Hellre arg än död är en bok som ger livshopp! Jag rekommenderar den varmt för att den sprider kunskap och ger medmänskligt mod."- Inger Händestam, förbundsordförande Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd (SPES)

--

Det här är en bok för dig som är intresserad av att bli en bättre medmänniska och förhindra suicid. Boken ingår i förlagets serie Kunskap på nolltid.