Martin Widman – författare

För 370 miljoner år sedan hände något märkligt på jorden. En öde planet var på väg att förändras för all framtid. Några besynnerliga varelser i vattenbrynet förberedde sig för att kolonisera den stora, obebodda landmassan. De som lyckades skulle bli alla landlevande djurs förfäder.Hur det gick till när fisken klev upp på land har varit ett av de största vetenskapliga mysterierna, en klassisk gåta som många velat lösa. Här berättas det om hur det gick till när svenska fossiljägare kartlade en av de viktigaste förändringarna i livets historia. De hamnade i centrum för hela världens uppmärksamhet och deras upptäckter gav rubriker på löpsedlar och förstasidor. Upptäckterna skulle komma att forma den moderna människans syn på de stora och eviga frågorna om vårt ursprung.Strax före första världskrigets utbrott skickas den blott tjugoettårige studenten Erik Stensiö ut på en äventyrlig expedition i Andrées fotspår på Spetsbergen. Under sin resa lyckas han hitta okända fossil som skulle kasta ljus över vår tidigaste historia. Jakten efter fossil förde Stensiö och och hans kollega Erik Jarvik ut på riskabla resor till okända områden. Deras resultat var emellanåt ifrågasatta, de blev misstänkliggjorda och uppfattades som kontroversiella. Men när seklet var slut ansågs deras insats som avgörande för forskningen om livets utveckling och som en vetenskaplig bragd.Personliga tragedier, ovanliga levnadsöden, storpolitik och akademisk rivalitet är några av beståndsdelarna i berättelsen om de forskare som var beredda att offra allt för att hitta det avgörande beviset.Förutom det historiskt vetenskapliga skeendet är boken också en flera hundra miljoner år gammal detektivhistoria om hur och varför livet tog det lilla, men avgörande, steget att lämna vattnet. Det är svårt att tänka sig en värld där ingenting rörde sig ovanför vattenytan. Men i världshaven kokade det av liv och det är där vår saga börjar.Fossiljägarna är en dramatisk och spännande populärvetenskaplig skildring av utforskningen av vårt gemensamma förflutna, om sökandet efter vår anfader. Det är också en berättelse som på ett spännande och nytt sätt beskriver vad som hände när livet tog det avgörande klivet upp på land.

Reportageboken Att döda en människa är en resa rakt in i mörkrets hjärta, en jakt på det allra första kriget. Och det är en resa fylld av frågor, svar, tvivel och funderingar kring vårt innersta väsen. Är människan en natural born killer eller är krig en uppfinning?Hur kommer det sig att under ett av världshistoriens blodigaste slag så valde 90 % att inte avfyra sina vapen eller att soldater är villiga att dö för sitt land men ofta har en motvilja att döda? Samtidigt har människan en förmåga att ständigt hamna i kollektiva våldsyttringar gentemot varandra. Frågan om krigets ursprung delar forskarvärlden i två hälfter och diskussionen om människans första krig är glödhet.För att hitta det första kriget är utgångspunkten de arkeologiska fynden, men den här diskussionen spiller hela tiden över i andra banor. Det är en expedition i vårt blodiga förflutna, men också in i det som kallas vår ursprungliga natur. Och den bild som träder fram skapar antingen förståelse för krig eller att krig är någonting naturvidrigt.

Havet har alltid fascinerat människan. Det var havet som tog människor till nya kontinenter och det var havet som möjliggjorde handel och utveckling. Men det var också havet som hotade människor och liv, som var mörkt och stormigt.

I dag uppfattar vi havet som något vackert men historiskt sett sågs alltså havet ofta som farligt. I konsten var skeppsbrott ett vanligt tema där förlisningarna blev en kraftfull metafor för mänsklig utsatthet. Målningarna handlar om rädsla och hjältemod, om hopp och förtvivlan, om liv och död – om den lilla människans kamp mot den stora faran.

Författaren och historikern Carl Douglas har efter succéerna med böckerna Ghostships och Skeppsbrott nu skapat praktverket Abandon Ship – skeppsbrott i konsten. Tillsammans med marinarkeologen Björn Hagberg och vetenskapsjournalisten Martin Widman tar han med läsaren på en flera hundra år lång resa, från medeltidens mytologiska katastrofer via romantikens tragedier till samtidsrealismens förlisningar.

I boken visas närmare sjuttio av konsthistoriens viktigaste och mest intressanta målningar av skeppsbrott – som påfallande ofta har en verklighetsbakgrund. Konstverken återges med högsta kvalitet i stort format, 32 x 24 cm. Inledningen är skriven av konstexperten Christine Riding från National Gallery i London.

”Jag behöver havet eftersom det lär mig”

Pablo Neruda

Den 13 juni 1952 lyfte ett spaningsflygplan från Bromma flygplats. Ombord fanns åtta personer. Deras uppdrag var topphemligt. Två timmar efter start förlorades radiokontakten med flygplanet. En stor räddningsaktion var snabbt igång men förutom en gummibåt med spår av sovjetisk ammunition hittades ingenting. DC-3:an var borta.

Det skulle ta mer än 50 år innan flygplanet återfanns och sanningen om dess öde uppdagades. Den bärgade DC-3:an berättar en unik historia om kalla krigets vansinne och villkor.

I boken låter vi bilder på föremål som legat på Östersjöns botten berätta historien om det nedskjutna spionplanet. Armbandsuret som visar tidpunkten för nedslaget, nylonstrumpan som navigatören hade knuten om halsen som amulett, den sönderbrända signalspaningsutrustningen, hålen i flygplanskroppen från träffar av granater, den slitna plånboken och pilotens dagbok som slutar abrupt den 13 juni 1952.

Boken djupdyker i haveriutredningen och berättar om den komplicerade bärgningen av flygplanskroppen – från 127 meters djup till ett hypermodernt museum. Genom tidigare opublicerade fotografier från marinens bärgning av flygplanet och den efterföljande haveriutredningen fördjupas kunskapen och känslan kring DC-3:ans öde både i dåtid och nutid.

En suggestiv och tankeväckande bok om ett nedskjutet svenskt militärflygplan, politiskt spel och anhörigas mångåriga sökande efter sanningen.