Melody Farshin – författare

En samling med fyra av de mest uppmärksammade och hyllade svenska pjäserna från senare år. Om varsitt akut ämne på varsitt roande och oroande sätt. Om klimatet, integrationen, välfärden och kulturen. Eller bara om oss, om vårt land, precis just nu.  

I samlingen ingår Hungerstenarna av Henrik Bromander, Mizeria av Melody Farshin, 1974 av Jenny M Jensen och Ebba Petrén och Ett svenskt brott av Johanna Emanuelsson.

Ståupp-komikern och förortskämpen Melody Farshin har skrivit en brännande aktuell ungdomsbok om tvillingarna Aicha och Ali. Med klockren jargong och tydligt inifrånperspektiv skildrar hon två gymnasieungdomars liv i en miljonprogramsförort där allt fler unga stryker med i ouppklarade dödskjutningar.

Trots att de är födda på samma dag, i samma familj, ser tvillingarnas liv och förutsättningar SÅ olika ut. Något de har gemensamt är den orubbliga fasaden som de håller upp för varandra och för sina oroliga föräldrar.

Aicha genomlider en djup depression. Hon som alltid varit den stadiga pelaren förändras när hon får uppleva något traumatiskt som lämnar henne med obesvarade gåtor och en rubbad självbild.

Samtidigt kämpar Ali för att prestera på topp med betygen och sporten och att dessutom hinna se efter sin familj.Men på senare tid har det blivit allt fler begravningar, fler än studentmottagningar. Vänner försvinner och till slut drabbar det honom på mycket nära håll.

Med korta kapitel och mycket dialog och slang är det här en bok som kommer att träffa rakt i hjärtat även på en målgrupp som sällan läser ungdomsböcker.

Hysteriskt rolig, språkligt glädjepiller, djupt sorglig, en exakt känsla för uttryck och stämning – det är några av lovorden som haglade över Melody Farshins debutroman Mizeria. Nu kommer den fristående tvåan.

I Lowkey får vi följa tvillingarna Ali och Aicha, var och en med sin mizeria, i den alltför sällan representerade vardagen i miljonprogrammen. Vi får möta familjen och vännerna och kliva rakt in i förväntningar, dagligt grubbel och de djupaste tankarna som uppstår när ingen annan hör.

Hur förändrar man bilden av sig själv när alla på förhand tycks ha bestämt sig för vem – och vad – man är? Melody Farshin väjer inte för svåra frågor när hon med exakt gehör skildrar en grupp unga som alltför sällan får känna igen sig i den svenska skönlitteraturen.

Med Mizeria skrev Melody Farshin in något nytt i ungdomslitteraturen – en förortsskildring med klockrent gehör och starkt inifrånperspektiv. Många läsare vittnade om att det var första gången de kände igen sig i en bok. Såväl Mizeria som uppföljaren Lowkey blev älskad och hyllad av både läsare som kritiker, och Mizeria spelades även som pjäs på Stadsteatern.

Med uppföljaren Lowkey kallades hon ”en svensk Elena Ferrante.” 100k är den hett efterlängtade avslutande delen i trilogin. Förutom tvillingarna Aicha och Ali och deras familj och närmaste vänner får vi här även lära känna den unga Dollar, en retad spelnörd som går emot sitt samvete för social status och 100k.

Melody Farshin kliver rakt in i en av samtidens mest brännande frågor, men aldrig utan humor och igenkänning.

En kritikerhyllad och brännande aktuell ungdomstrilogi - nu i samlingsvolym!

”Den är skriven om orten, för orten. Och jag tänker att om inte de här böckerna kan få ungdomar att börja läsa, då kan inget göra det.”

Aftonbladet om 100k

Ståupp-komikern och förortskämpen Melody Farshin berättar om tvillingarna Aicha och Ali. Med klockren jargong och tydligt inifrånperspektiv skildrar hon två gymnasieungdomars liv i en miljonprogramsförort där allt fler unga stryker med i ouppklarade dödskjutningar.

Trots att de är födda på samma dag, i samma familj, ser tvillingarnas liv och förutsättningar SÅ olika ut. Något de har gemensamt är den orubbliga fasaden som de håller upp för varandra och för sina oroliga föräldrar.

Med korta kapitel, humor och mycket dialog och slang är det här en bok som träffar rakt i hjärtat även på en målgrupp som sällan läser ungdomsböcker.

Med första delen Mizeria skrev Melody Farshin in något nytt i ungdomslitteraturen – en förortsskildring med klockrent gehör och starkt inifrånperspektiv. Många läsare vittnade om att det var första gången de kände igen sig i en bok. Såväl Mizeria som uppföljarna Lowkey och 100K blev älskade av både läsare som kritiker, och Mizeria spelades även som pjäs på Stadsteatern.