Mia Gröndahl – författare

Vad händer när frivilligorganisationer i utvecklingsländer rapporterar till givare istället för till sina medlemmar? Granskas biståndet av media i utvecklingsländer? Varför är Sverige kvar som givare i Etiopien trots våld och övergrepp? Antologin Bistånd är politik! väjer inte för de svåra frågorna. Framstående biståndsexperter och skribenter har fått sätta tänderna i biståndets saftigaste utmaningar. Politiker från olika riksdagspartier medverkar också i boken, och fördjupar sina perspektiv på bistånd och politik. Några av de medverkande skribenterna: Thomas Hammarberg (Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna) Parselelo Kantai (journalist och redaktör, tidskriften Africa Report) Anna Ek (ordförande för Svenska Freds) Fredrik Segerfeldt (företagare och författare) Birgitta Ohlsson (EU- och demokratiminister, Fp) Carin Jämtin (tidigare biståndsminister, S)

En vårdag 1879 förblev stolen tom vid Carl Snoilskys skrivbord på utrikesdepartementet i Stockholm. Kollegorna hittade en lapp på bordet som i all korthet meddelade att Snoilsky lämnat sin tjänst för att aldrig mer återvända. Carl Snoilsky hade valt poesin och kärleken framför UD och ett stagnerat äktenskap, och flytt till Frankrike med Ebba Piper, kvinnan som i hemlighet redan varit hans älskade i många år. Senare på hösten förklarade Snoilsky sitt handlande: Jag stod ej ut med att leva ett liv av halvhet och lögn - ett fegt, eländigt liv, tusen gånger värre än döden... Före flykten till utlandet våren 1879 vårdade Carl Snoilsky och Ebba Piper sin kärlek på Lyckås slott i Fyledalens skyddande famn - långt borta från världens ögon. Flera av Snoilskys dikter kom till under åren i Fyledalen utanför Tomelilla. Carl och Ebba fick betala ett högt pris för sin kärlek i dubbelmoralens Sverige. Deras uppbrott föregick den hätska sedlighetsdebatten som rådde under 1880-talet. Carl förlorade rätten att umgås med sin lilla dotter Hedvig och det skulle dröja bortåt tio år innan Carl och Ebba kände sig välkomna att återvända hem från utlandet. Århundradets kärleksskandal är rikt illustrerad med tidigare inte visade fotografier och teckningar från privata arkiv, Nobelbiblioteket och Nordiska museet.

ÖSTERLENS GAMLA ROSOR Länge var de gamla rosorna på Österlen bortglömda. De trängdes ut ur rabatterna i moderniseringen av trädgårdarna som tog fart efter andra världskriget och ersattes med moderna rosor, ibland vackra men ofta med ett konstlat, stelt utseende. Helt olika mormors doftande rosbuskar! Men många av de gamla rosorna på Österlen hade överlevt, det upptäckte författaren Mia Gröndahl när hon började forska i det gamla rosarvet för mer än tio år sedan. Nu presenteras ett femtiotal av rosorna i boken Österlens gamla rosor, tillsammans med en mängd vackra fotografier och de spännande historierna som spunnits kring rosorna, var de kom ifrån och deras förhållande till människorna som vårdat dem under många generationer.

Inget är bara för män handlar om kvinnorna, de som var minst lika många som männen under de där första dagarna, men som sen marginaliserades allt mer. Kapitlen skildrar engagerat det dagliga livet av kamp och oro med stort inkännande.För arbetet med boken engagerade Silc förlag Kairo-baserade journalisten Mia Gröndahl som sedan kontaktade sju egyptiska och sju svenska journalister för att bäst kunna ge en egyptisk berättelse till en svensk publik. Många av skribenterna är kända och erkända för sin skicklighet, antingen i Sverige, i Egypten eller både och. Några är yngre förmågor. Tillsammans har de hämtat berättelser ifrån det egyptiska samhällets alla hörn. Här finns berättelser om kristna kopter, om muslimer, om mödrar, om döttrar. Det är aktivister, advokater och helt vanliga människor som försöker bygga en bättre framtid i ett land som snabbt kastas ifrån det ena maktcentrets grepp till det andra. Ifrån baksidan:Egypten brukar kallas för Världens Moder. Här lever närmare 50 miljoner kvinnor som bär samhället på sina axlar. Tacken för allt kvinnoslit är diskriminering, förtryck och mer arbete. När den arabiska våren nådde Egypten kämpade kvinnorna sida vid sida med männen, många blev skadade och flera dog. Tahrir hatta Tahrir! Tahrir ända till befrielsen! Ropade kvinnorna i demonstrationerna som fram till Mubaraks fall. Två efter revolutionen är friheten fortfarande en dröm. Likaså kraven på social rättvisa och bröd. Men tiden går inte att vrida tillbaka och kvinnorna är på väg.Kairobosatta journalisten Mia Gröndahl har bjudit in egyptiska och svenska författare till boken Inget är bara för män. Tillsammans ger de oss unika berättelser från Tahrirtorget, slummen i Kairo, Nilens bördiga fält, öknens oaser och de obarmhärtiga stenbrotten i mellanegypten. Vi möter kämpar ifrån revolutionen, Tahrirtorgets aktivister och fältläkare. Här finns kvinnogruppen vid Nilen som vägrar könsstympa sina döttrar. Och de många vardagshjältarna, som i sitt dagliga liv slår in den ena kilen efter den andra i förtryckets mur. Eller helt enkelt bara klarar av den svåra konsten att överleva i Um al-Dounia, Världens Moder.

Vem var den makalösa Christina Piper? Ständigt aktiv, orädd och beslutsam styrde hon ett imperium av slott, gårdar och olika affärsintressen. 1720 lämnade Christina högkvarteret i Stockholm och intrigerna vid hovet för att bosätta sig i Skåne. Flytten blev en nytändning för den 47-åriga grevinnan, änkan och fembarnsmamman. Christinas lyckade investering i Alunbruket i Andrarum gjorde henne till en av Nordens främsta företagare under första halvan av 1700-talet. Men vem var Christina Piper egentligen? Hur påverkades Christina av sin samtid och hur påverkade hon den? Tretton författare ger här sin bild av Christina Piper, 1673-1752, som entreprenör, godsägare, byggfru, trädgårdsanläggare, mecenat, pietist, äktenskapsmäklare och mor – allt samlat i Makt och skaparkraft. En antologi om den makalösa Christina Piper.

Sommaren 1896 lämnade män, kvinnor och barn Nås i Dalarna och for till Palestina för att invänta Jesus återkomst. De anslöt sig till American Colony, en frireligiös sekt styrd av amerikanskan Anna Spafford. Kring Nåsbornas öde spann Selma Lagerlöf romanen Jerusalem, som filmatiserades 1996 av Bille August. Mindre känt är att i kolonin fanns en fotogrupp som under det kollektiva namnet American Colony Photographers skapade en av världens finaste bildsamlingar från dåtidens Palestina och Mellanöstern. I Drömmen om Jerusalem, Lewis Larsson och American Colony Photographers, som också ges ut i en engelsk upplaga, berättar Mia Gröndahl inte bara om svenskarnas utvandring och deras religiösa drömmar som krossades i en hård verklighet här läggs också ett stycke tidigare förvanskad fotohistoria tillrätta. För första gången skildras Lewis (Hol Lars) Larssons framgångsrika karriär. Först som elev till Elijah Meyers, fotogruppens grundare en excentrisk jude från Bombay som konverterade till kristendomen. Sedan som ledande fotograf i sällskap med den några år äldre kollegan, amerikanen Furman Baldwin. Och slutligen som chefsfotograf, 1910-30, med en stab av unga svenskar som assistenter. Inte minst är Drömmen om Jerusalem en fascinerande visuell framställning med drygt 320 fotografier. För bildsammanställng och -redigering svarar Gösta Flemming och Mia Gröndahl. Formgivare av boken är Martin Högström. Drömmen om Jerusalem har tilldelats ett hedersomnämnande av juryn för Svensk bokkonst 2005 och juryn för Svenska fotobokspriset 2007. Mia Gröndahl är född 1951 och arbetar som författare, journalist och fotograf.

In the summer of 1896 men, women, and children left the village of Nås in Sweden and traveled to Jerusalem to await the second coming of the Lord. They became part of the American Colony a nonconformist religious sect led by American Mrs Ann Spafford. The Dream of Jerusalem not only provides a depiction of the Swedish emigration and how religious dreams were crushed by harsh reality, but also represents rectification of formerly misrepresented photo history. The successful career of American Colony Photographers Lewis (Hol Lars) Larsson is told here for the first time. His development as a photographer began as a student to the founder of the photo group, the excentric Bombay Jew and convert to Christianity, Elijah Meyers, then as leading photographer along with his slightly older colleague, American Furman Baldwin. Finally Lewis Larsson became head photographer of the group between 1910-1930, with a staff of young Swedes as his assistants. Under the collective name of American Colony Photographers they created one of the world's finest collections of photographs from Palestine and the Middle-East of that time. The Dream of Jerusalem is also a fascinating visual account with over 320 photographs. Mia Gröndahl (born 1951) works as writer, journalist and photographer.

"Hennes bilder berättar anspråkslöst men med ömhet om väggmålningarnas olika roller i ett område fullt av konflikt, fullt av kärlek". Sanna Wikström, Gefle Dagblad Gaza Graffiti är ett unikt projekt. För första gången har väggarnas budskap fångats i bild under en lång och sammanhängande period, från 2002 fram till idag. Materialet resulterar nu i boken och fotoutställningen Gaza Graffiti. Graffitin i Gaza uppstod 1987 i det första upproret intifadan mot Israels ockupation. Då fanns det ingen palestinsk TV, radio eller tidningar i remsan och budskapen som växte fram på väggar och murar blev ett viktigt kommunikationsmedel. Alla Gazas politiska rörelser, med Fatah och Hamas i spetsen, har sina egna graffitikonstnärer. Klotter accepteras inte, det ska se snyggt ut. Hamas erbjuder därför kvällsskolor i graffiti. Boken Gaza Graffiti berättar om graffitins många olika roller i Gaza. Vid sidan av de politiska slagorden berättar väggarna om Gazas glädje och sorg; bröllopsbanden som knyts mellan de unga, konfliktens många offer, och det ständigt närvarande hoppet om fred och frihet. Genom graffitin får vi, som befinner oss utanför, en spännande och oväntad inblick i livet i Gaza. Följande tema ingår: Kalligrafi - konsten att skriva vackert, Tagga för partiet, Väggarnas politik, Tusen grattis! Martyrporträtten - Gazas helgonbilder. Muraler. Varje kalligrafi är översatt från arabiskan, tolkad utifrån sin symboliska och politiska betydelse, och försedd med uppgift om vilken av de sex arabiska skrivstilarna som kalligrafen använt. Flera av Gazas graffitikonstnärer framträder i boken. Genom graffitin får vi, som befinner oss utanför, en spännande och oväntad inblick i livet i Gaza. OM FÖRFATTAREN Mia Gröndahl, född 1951, är bosatt i Kairo och på Österlen. Hon är verksam som journalist, fotograf, och internationell krönikör för P1 OBS vid sidan av sitt författarskap. Tidigareböcker av Mia Gröndahl omfattar bl.a de prisbelönta Drömmen om Jerusalem Lewis Larsson och American Colony Photographers och Äppelriket hur äpplet blev en frukt för alla, samt Österlenska trädgårdar, In Hope and Despair Life in the Palestinian Refugee Camps.