Michael Segerström – författare

En vacker och varm berättelse växer fram i en pappas brev till sin son.År 1996 adopterade skådespelarparet Michael Segerström och Susanne Hallvares en femårig pojke från Belarus. I den här boken skriver Segerström om barnlösheten, adoptionen och om föräldraskapets dagliga utmaningar. Om oron, men också all den glädje han känt under deras tjugo år tillsammans.Michael Segerström är en av våra mest folkkära skådespelare. Han föddes i Lund 1944 och växte upp i Skurup. 2008 fick han en guldbagge för bästa manliga huvudroll i filmen Darling. Han har skrivit både teaterpjäser, TV-serier och sedan 2013 även skönlitterära böcker.

I nästan varje kommun i Sverige finns det minst en seriemördare, åtminstone om man får tro deckarlitteraturen. Men inte i Trelleborgs kommun. Denna bok vill rätta till denna brist. Trelleborg är en mycket ordinär stad. Därför är detta en ordinär roman. I Ystad har man stadsvandringar i kommissarie Wallanders fotspår. Författaren till denna bok hoppas att man på samma sätt skall vandra i polismästare Långs fotspår i Trelleborg – palmernas stad. Trelleholla - ondare än ont är en satirisk betraktelse över det så kallade svenska deckarundret. Underhållande och med vad en bra kriminalroman ska innehålla: spänning.

»Varför köpte ni inte en annan pojke?«, säger den åttaårige sonen när han inte vill lyda sina föräldrar. Denna bok handlar om adoption. Skådespelar- paret Susanne Hallvares och Michael Segerström adopterade en pojke från Belarus, Vitryssland 1996. Nu har pappa Michael Segerström skrivit ett långt brev till sin nu vuxne son. I boken beskriver han barnlöshet, adoptionsprocessen, vedermödor, glädje ämnen och den oro han känt under deras gemensamma 20­åriga liv. Segerström väjer inte för sina egna tillkortakommanden. Det är en varm och vacker berättelse om ett pappa­son förhållande. En hel del lärdomar finns också att hämta för par som går i adoptionstankar.

Det finns alltid en baksida och det finns det också på den här boken. För snart tio år sedan skrev Michael Segerström en novellsamling som hette Berättelser från Köpingen. Nu följer han upp den samlingen med Berättelser från Läget, med skrönor från ett litet fiskeläge som alltmer har förvandlats till ett villasamhälle. Men de här historierna utspelar sig på 1950- och 60-talen innan fisket var ett minne blott. Vi får träffa Tant Lindberg – den överdådiga operasångerskan, Pelle Gamäng och hans kompis Grisahandlaren, målaren Torsten Bengtsson som bara ägnade sitt konstnärskap åt en motivbild och tyckte att allt annat var skräp. Vi får träffa det kvinnliga filmgeniet som föddes med en CP-skada och den lögnaktige bagaren som älskade att berätta osannolika historier som folk älskade att höra, fast de nog förstod att de inte var sanna. Men det finns också sorgliga historier som den om William, eller Ture som föll av stolen på sin 50-årsdag och inte reste sig igen. Detta är berättelsen om en liten kustby och dess människor. Michael Segerström är skådespelare och dramatiker, född i Lund 1944, uppvuxen i Skurup. Han startade sin första teatergrupp Tidningsteatern 1971 med sin bror Thomas. Sveriges minsta teater med statliga och kommunala bidrag. Han var sedan med och drev Teater Fågel Blå på Skeppargatan i Stockholm. 1984 köpte Michael Segerström och några kamrater Söderbio på Götgatan i Stockholm och omvandlade den till teater under namnet Boulevardteatern. Michael Segerström har skrivit ett antal teaterpjäser, några TV-serier och som skådespelare medverkat i filmer som Sven Klangs kvintett och Wälkom to Knohult. På senare tid har vi sett honom i teveserien Halvvägs till himlen Han fick 2008 en guldbagge för bästa manliga huvudroll i filmen Darling av Johan Kling.

Tidigt i mitt liv visste jag att jag inte hade anlag för deckaryrket. Jag är ansiktsblind. Jag förväxlade till exempel en gång Magnus Uggla med Ulf Elving. Det finns massor av människor jag inte känner igen. Så finns det några, kanske en handfull som jag faktiskt känner igen. Men det räcker naturligtvis inte för att kvalificera mig för deckaryrket. Jag vet heller ingenting om polisarbete och har heller ingen ambition att lära mig. Så den bok ni nu håller i er hand är skriven av en man som är en fullständig dilettant på området. Detta är en fristående fortsättning på den bok som heter Trelleholla – ondare än ont. Finns det någon mening med den här berättelsen? Det skulle kunna var det att godhet kan ha många ansikten. Att man inte ska underskatta självhatets kraft. Att mord stundtals inte är lösningen på samhällsproblemen. Jag önskar eder alla en rysansvärd läsning. Jan Detlef håller med.

Alla ska dö är sista delen i Trelleholla-trellogin. Denna berättelse är baserad på fria fantasier från författarens hjärna. Vissa overkliga personer som Jan Detlef, den misslyckade och alkoholiserade deckarförfattaren och Sten Selander som nu blivit polismästare återkommer. Vad som är sant är att det finns gängkriminalitet i Sverige. Jönssonligan finns i fantasin hos författaren och hos vissa filmmakare. Detsamma gäller Olsen-banden. Dessa båda gangstergäng härjar på båda sidor sundet, så även i Trelleborg. De vill skrämma skiten ur medborgarna och har bestämt sig: Alla ska dö. Ena gänget har den grymme mongolledaren Timur Lenk som förebild. En bestialisk härskare som ville återupprätta Djingis Kahns gamla imperium, gänget vill göra det fast i Norden. Det andra gänget vill bara bli rika och då måste alla dö. Och när alla är döda har författarna inget mer att skriva om. Så det så! Michael Segerström är skådespelare och dramatiker, född i Lund 1944, uppvuxen i Skurup. Han startade sin första teatergrupp Tidningsteatern 1971 med sin bror Thomas. Sveriges minsta teater med statliga och kommunala bidrag. Han var sedan med och drev Teater Fågel Blå på Skeppargatan i Stockholm. 1984 köpte Michael Segerström och några kamrater Söderbio på Götgatan i Stockholm och omvandlade den till teater under namnet Boulevardteatern. Michael Segerström har skrivit ett antal teaterpjäser, några TV-serier och som skådespelare medverkat i filmer som Sven Klangs kvintett och Wälkom to Knohult. På senare tid har vi sett honom i teveserien Halvvägs till himlen. Han fick 2008 en guldbagge för bästa manliga huvudroll i filmen Darling av Johan Kling.