Midhat Ajanovic – författare

This book provides a comprehensive account of Croatian animation history, as well as an analysis of background factors such as political and social circumstances and cultural heritage that influenced the great international success of Croatian animators between the 1960s and 1980s. The book focuses on the history of the Zagreb School of Animated Film, which produced dozens of extremely significant animated films between the 1960s and 1980s, which constituted an important epoch in the development of film animation as an artistic form. It provides a case study of three important films: Dnevnik by Nedeljko Dragic, Don Kihot by Vladimir Kristl and Koncert za masinsku pusku by Dusan Vukotic. The book also covers modern Croatian animation developed after the independence of the country.This book will be of great interest to academics, students and professionals working and researching in the field of animation.

This book provides a comprehensive account of Croatian animation history, as well as an analysis of background factors such as political and social circumstances and cultural heritage that influenced the great international success of Croatian animators between the 1960s and 1980s. The book focuses on the history of the Zagreb School of Animated Film, which produced dozens of extremely significant animated films between the 1960s and 1980s, which constituted an important epoch in the development of film animation as an artistic form. It provides a case study of three important films: Dnevnik by Nedeljko Dragic, Don Kihot by Vladimir Kristl and Koncert za masinsku pusku by Dusan Vukotic. The book also covers modern Croatian animation developed after the independence of the country.This book will be of great interest to academics, students and professionals working and researching in the field of animation.

Gadjan som fritt kan översättas som ”Stenkastaren” är en satirisk kortroman med element av SF som är skriven på en arkaisk bosnisk dialekt. Romanen som är inspirerad av medeltida bosniska myter följer en familj från Östra Bosnien genom tiderna. Familjemedlemmar har en väldigt svår uppgift - att bekämpa hatet och vrede som förvrider allt som är mänskligt. Detta gör de genom att uthärda alla möjliga orättvisor utan att retas upp. Blir någon i familjen rasande då ankommer «Gadjan» och en ofantlig katastrof är nära... Att vara människa är att inte alltid tänka på sig själv

Handlingen i romanen utspelas i en lugn förort i Göteborg. Karolina Lotman, en konstnär som arbetar med digital 3D-teknik, har skapat ett nytt videospel får vilket hon har fått ett ansenligt arvode. Hon lever i ett så kallat polyamoriförhållande med två män. Den ene är Simon, vars yrke är odefinierat, medan hennes andra man Harald jobbar som journalist på en lokaltidning. En morgon hittas Karolina förgiftad i sin lägenhet. Läsaren följer två parallella utredningar om Karolinas död, en som leds av Karolinas nyfikna grannar, paret Mirela och Enver, som på samma gång är berättare i romanen. I den andra utredningen möter vi polisinspektör Dahlin som misstänker två änklingar, men även Mirela och en annan granne, Jacob, som visar sig ha varit kär i Karolina. Kritiken av den moderna civilisationen och vår postmoderna livsstil genomsyras av surrealistisk humor och ironi, nostalgi, betraktelser om matlagning, litteratur och modern konst, men framför allt av kärlek till människor, djur och livet som sådant.

Handlingen i romanen utspelas i en lugn förort i Göteborg. Karolina Lotman, en konstnär som arbetar med digital 3D-teknik, har skapat ett nytt videospel får vilket hon har fått ett ansenligt arvode. Hon lever i ett så kallat polyamoriförhållande med två män. Den ene är Simon, vars yrke är odefinierat, medan hennes andra man Harald jobbar som journalist på en lokaltidning. En morgon hittas Karolina förgiftad i sin lägenhet. Läsaren följer två parallella utredningar om Karolinas död, en som leds av Karolinas nyfikna grannar, paret Mirela och Enver, som på samma gång är berättare i romanen. I den andra utredningen möter vi polisinspektör Dahlin som misstänker två änklingar, men även Mirela och en annan granne, Jacob, som visar sig ha varit kär i Karolina. Kritiken av den moderna civilisationen och vår postmoderna livsstil genomsyras av surrealistisk humor och ironi, nostalgi, betraktelser om matlagning, litteratur och modern konst, men framför allt av kärlek till människor, djur och livet som sådant. Midhat ”Ajan” Ajanović är högskolelärare i filmvetenskap och författare född i Sarajevo 1959, som sedan 1994 bor och arbetar i Göteborg. Som en ung författare lovade han till sig själv att en dag skriva en deckare. Med denna bok är detta löfte uppfyllt. Chris Landreth är en välkänd amerikansk konstnär och animatör som bor i Toronto sedan mitten av 1990-talet. År 2004 vann han en Oscar får sin animerade film Ryan.

Genom att undersöka en gren inom animationen som framstår som en alltmer betydelsefull del av vår tids bildkultur bidrar ”Filmdockan” till den pågående, både livliga och spännande, processen inom forskningen kring animerade bilder. Bokens huvudämne är dockfilm, en filmgenre som kännetecknas av att ett animerat, personifierat och människoliknande föremål används som rollfigur inom ramen för en bildberättelse. Genom undersökningar och analys av de animerade filmernas genrekonventioner, estetik, berättar- och montagestrategier kan man även närma sig en förståelse av de historiska, ideologiska, teknologiska, och politiska klimaten och maktförhållandena vid tidpunkten för deras tillblivelse. Midhat ”Ajan” Ajanovic är docent i filmvetenskap anställd vid Högskolan Väst i Trollhättan. Denna diskussion om dockfilmen är tänkt som en fortsättning till författarens tidigare böcker i ämnet animation, framförallt Animation and realism (utgiven 2004) och Den rörliga skämtteckningen (utgiven 2009). Det första avsnittet ”Docka, begrepp och typer” diskuterar olika definitioner av ordet ”docka” som utgår ifrån dockornas ursprung, deras form och funktion, tekniska aspekter etc. I det här avsnittet ligger betoningen på den så kallade föreställande dockan som med hjälp av dockteaterns spelteknik, filmisk eller digital animation framställs som en särskild sorts ”skådespelare”. Avsnittet inkluderar även frågeställningar som specifikt behandlar animationens art, stil och väsentlighet som bland annat diskussioner om genre, estetik, och representation. Det andra avsnittet ”Historiskt panorama” gör en kronologisk genomgång av både de viktigaste estetiska tendenserna och några av de mest framstående människorna bakom historien om den animerade dockan. Den föreställande dockan är i regel en kulturell symbios – resultatet av mellanfolkliga blandningar. Dockfilmens estetik, teknik, motivkretsar, genrekonventioner och hybridiseringar förflyttar sig över tiden och i geografin via internationella kontakter och relationer mellan olika film- och kulturkretsar. Det tredje avsnittet ”Dockan på den digitala scenen” framstår som en kort promenad genom historien om digital animation. Flera av pionjärerna inom filmanimation i början av 1900-talet inspirerades av estetiken inom dockteatern i det då nya filmmediet. På samma sätt använde man i slutet av 1980-talet, när den ”digitaliserade dockan” trädde fram, datorer för att skapa en framställningsmodell som i grund och botten har sitt ursprung i teater- och filmanimering. Ämnet för det avslutande avsnittet ”Visuellt berättande och dockfilm” är alltså berättandet inom animerad film, och framförallt dess dockfilmsgenre. Animationsberättelsen (animerad film) består av filmspråk som grund med animationsspecifika och uttrycksfulla element som dess överbyggnad. Berättandet är även en viktig koppling mellan dockfilmer som stöds av filmisk respektive digital teknik. På det här viset är dockfilmen tydligt definierad i förhållande till berättelsen i allmänhet.