“Världen över ser vi hur fascismen och dess auktoritära avfällingar åter vinner mark. Hur ska poesin svara på det? Vi blickar utåt för att få svar – framförallt mot samtida engelskspråkig poesi – men också bakåt, till Karin Boyes politiska dikt och tanke. I essän ”Dagdrömmeriet som livsåskådning” från 1929 vänder sig Boye mot föreställningen om poesi som något utomvärldsligt. Camilla Hammarström fördjupar bilden av Boye genom att läsa essän i relation till hennes poetiska gärning och politiska hållning.”

“Världen över ser vi hur fascismen och dess auktoritära avfällingar åter vinner mark. Hur ska poesin svara på det? Vi blickar utåt för att få svar – framförallt mot samtida engelskspråkig poesi – men också bakåt, till Karin Boyes politiska dikt och tanke. I essän ”Dagdrömmeriet som livsåskådning” från 1929 vänder sig Boye mot föreställningen om poesi som något utomvärldsligt. Camilla Hammarström fördjupar bilden av Boye genom att läsa essän i relation till hennes poetiska gärning och politiska hållning.”