Antologin Jiddisch i Sverige: mir zaynen do samlar 25 berättelser om ett judiskt språk och kultur som vägrar försvinna. En berättelse för varje år som jiddisch varit ett erkänt nationellt minoritetsspråk i Sverige.

Texterna rör sig mellan barndomsminnen och litterära möten, mellan bänkraderna i shul och barrikaderna, mellan Drohobych och Klippgatan. Skribenterna skiljer sig åt i ålder, bakgrund, politisk och religiös övertygelse, men delar insikten att jiddisch på olika sätt har format dem.

Detta är den första av två antologier där jiddischvärlden står i centrum. En plats dit alla är välkomna. Ett ovanligt rum i dessa tider.

Denna volym är tillägnad Salomon Schulman (1947–2024), som med sina berättelser, översättningar och kloka läkarråd lärde en hel generation att älska, käfta och sjunga – på jiddisch – i Sverige.

Författarna är: Sofia Berg-Böhm, Håkan Blomqvist, Dorotea Bromberg, Karin Brygger, Urszula Ulla Chowaniec, Ronn Elfors Lipsker, Sari Feld, Alexander Freudenthal, Marianne Goldman, Danny Gordon, Bernt Hermele, Kenneth Hyltenstam, Erik Joas, Ulrika Knutson, Hannah Laustiola Frydman, Sara Mannheimer, Stefan Mehr, Tommaso M. Milani, Simo Muir, Morton Narrowe, Adriana Savin, Aviva Scheiman, Abbe Schulman, Salomon Schulman, Jan Schwarz och Leif Zern.

Det finns ett par små och märkvärdiga platser i Stockholms innerstad. Två platser som för den oinvigde väcker nyfikenhet. De ligger på Kungsholmen och bär på en sällsam historia. Den ena belägen vid Alströmergatan, ett par meter under gatunivån och den andra i en del av Kronobergsparken intill Kronobergsgatan. Genom lövverket skymtar ett antal resliga gravstenar med omsorgsfullt huggna tecken. Det är de äldsta judiska begravningsplatserna i Stockholm från senare delen av 1700-talet och tecknen är hebreiska bokstäver.   

Gravstenar berättar handlar om begravningsplatsernas tillkomst och historia under hundra år och om hur en judisk begravning gick till för drygt tvåhundra år sedan. Ett kapitel handlar om gravstenarnas och de huggna texternas ursprung, form och hur restaureringen av dessa gått till. Vidare beskrivs den första judiska invandringen till Sverige och några av dessa människors levnadsöden och anpassning till det svenska samhället. Förhoppningsvis kan boken bidra till kunskap och insikt om hur denna tidiga invandring påverkat utvecklingen av Stockholm och Sverige

”En av mina lärare varnade mig för den sorgesamma synen på judarnas historia, så ofta skildrad som ett hav av bekymmer och förföljelser. Mina memoarer utmanar denna historieskrivning och motsäger Sartres tes att det är antisemitismen som gör att juden förblir jude. Det bejakande och positiva i judendomen har i förening med mina dubbla identiteter som amerikan och svensk berikat mitt liv.”

En tretvinnad tråd är överrabbin emeritus Morton Narrowes memoarer om ett innehållsrikt liv och en ovanlig karriär.

Antologin Jiddisch i Sverige: mir zaynen do samlar 25 berättelser om ett judiskt språk och kultur som vägrar försvinna. En berättelse för varje år som jiddisch varit ett erkänt nationellt minoritetsspråk i Sverige.

Texterna rör sig mellan barndomsminnen och litterära möten, mellan bänkraderna i shul och barrikaderna, mellan Drohobych och Klippgatan. Skribenterna skiljer sig åt i ålder, bakgrund, politisk och religiös övertygelse, men delar insikten att jiddisch på olika sätt har format dem.

Detta är den första av två antologier där jiddischvärlden står i centrum. En plats dit alla är välkomna. Ett ovanligt rum i dessa tider.

Denna volym är tillägnad Salomon Schulman (1947–2024), som med sina berättelser, översättningar och kloka läkarråd lärde en hel generation att älska, käfta och sjunga – på jiddisch – i Sverige.

Författarna är: Sofia Berg-Böhm, Håkan Blomqvist, Dorotea Bromberg, Karin Brygger, Urszula Ulla Chowaniec, Ronn Elfors Lipsker, Sari Feld, Alexander Freudenthal, Marianne Goldman, Danny Gordon, Bernt Hermele, Kenneth Hyltenstam, Erik Joas, Ulrika Knutson, Hannah Laustiola Frydman, Sara Mannheimer, Stefan Mehr, Tommaso M. Milani, Simo Muir, Morton Narrowe, Adriana Savin, Aviva Scheiman, Abbe Schulman, Salomon Schulman, Jan Schwarz och Leif Zern.

Det finns ett par små och märkvärdiga platser i Stockholms innerstad. Två platser som för den oinvigde väcker nyfikenhet. De ligger på Kungsholmen och bär på en sällsam historia. Den ena belägen vid Alströmergatan, ett par meter under gatunivån och den andra i en del av Kronobergsparken intill Kronobergsgatan. Genom lövverket skymtar ett antal resliga gravstenar med omsorgsfullt huggna tecken. Det är de äldsta judiska begravningsplatserna i Stockholm från senare delen av 1700-talet och tecknen är hebreiska bokstäver.   

Gravstenar berättar handlar om begravningsplatsernas tillkomst och historia under hundra år och om hur en judisk begravning gick till för drygt tvåhundra år sedan. Ett kapitel handlar om gravstenarnas och de huggna texternas ursprung, form och hur restaureringen av dessa gått till. Vidare beskrivs den första judiska invandringen till Sverige och några av dessa människors levnadsöden och anpassning till det svenska samhället. Förhoppningsvis kan boken bidra till kunskap och insikt om hur denna tidiga invandring påverkat utvecklingen av Stockholm och Sverige

”En av mina lärare varnade mig för den sorgesamma synen på judarnas historia, så ofta skildrad som ett hav av bekymmer och förföljelser. Mina memoarer utmanar denna historieskrivning och motsäger Sartres tes att det är antisemitismen som gör att juden förblir jude. Det bejakande och positiva i judendomen har i förening med mina dubbla identiteter som amerikan och svensk berikat mitt liv.”

En tretvinnad tråd är överrabbin emeritus Morton Narrowes memoarer om ett innehållsrikt liv och en ovanlig karriär.