Paula Barte – författare

Utdrag ur boken: ”Det sägs ju att Gud inte ger en människa mer lidande än vad hon kan klara av. Ännu en bekräftelse på varför jag inte är troende. Det ska gärna börja med lite gitande innan. Lite bråk med familjen, frukostflingorna slut, Jehovas vid dörren. Fortsätta i samma anda med tramp i hundtolle och fel buss. Lifta mitt ute i ingenstans och hoppas på att inte bli upplockad av en yxmördare. ”

Kan någon trycka på stopp-knappen? Få hjärnan att slappna av, ta en break, ta en Kitkat. Att vara högkänslig i en värld full av intryck är tufft, minst sagt. Att vara högkänslig, konflikträdd, neurotisk och dålig på att fånga dagen, i en värld full av intryck kan ibland te sig nästintill omöjlig. Kanske om jag bara köper några kylskåpsmagneter med inspirerande livsråd eller tittar på lite fler solnedgångar. Eller om jag slutar grubbla och vara så förbaskat cynisk hela tiden. Kanske om jag kunde sluta envisas med att vara mig själv hela tiden. Trots allt kan en ju inte adoptera varenda gubbe en ser, hur gärna en än vill.

Utdrag ur boken:

”Det sägs ju att Gud inte ger en människa mer lidande än vad hon kan klara av. Ännu en bekräftelse på varför jag inte är troende.  Det ska gärna börja med lite gitande innan. Lite bråk med familjen, frukostflingorna slut, Jehovas vid dörren. Fortsätta i samma anda med tramp i hundtolle och fel buss. Lifta mitt ute i ingenstans och hoppas på att inte bli upplockad av en yxmördare. ”

”Det känns som man sitter i publiken på en krog och lyssnar på en tjej på scenen som gör stand-up, när man sitter hemma i soffan och skrattar och läser. Paula Barte är Sveriges nya komiker.”

/Malin Roca Ahlgren

"Utmattad. Utbränd. Sopslut. Kasserad. Förbi. Värdelös. Parasit. Slutkörd. Dödstrött. Sönderstressad. Trasig. Från simultanförmåga och livslust till afasi, minnesluckor och spaghettiben. Min resa har varit lång med många olika hållplatser. Jag har ingen aning om vilket slutmålet är eller när jag kommer fram, OM jag kommer fram. I början var jag livrädd och ville inte alls åka med, efter ett tag började jag vänja mig och acceptera att jag inte skulle kunna styra tåget själv, hur mycket jag än ville eller försökte. Ibland har jag trott att jag har kunnat se ändstationen, men då har tåget bytt spår eller fått signalfel och jag har tvingats kliva av och byta till ett annat tåg. Ibland har tåget fått fel på bromsarna och ibland har det varit inne på reparation. Jag är lugnare nu och försöker förstå vart livet är på väg. Jag kan bara hoppas på att det tar mig till en bra destination. Det enda jag vet är att jag aldrig varit där förut."

Paula Barte