Rasmus Nikolajsen – författare

Något är på väg, vinbärsbuskens tusen små hjärtan ringer in sommaren, en liten flicka rusar rakt ut i gatan på väg till skolan, en gammal kvinna känner plötsligt att hon svävar, ett par mitt i livet försöker gjuta nytt liv i sin kärlek utan att den krossas längs vägen. Och i bakgrunden ropar demonstranterna ivrigt på mer natur!

I svart strömmande dröm fortsätter Rasmus Nikolajsen att undersöka den natur­nära systemdiktningen från Kanske själen och Tillbaka till onaturen som han uppmärksammats stort för i hemlandet Danmark. Det handlar om förändring, kärlek, åldrande, daggvått gräs och en katastrof som obevekligt sträcker sig in i idyllen. En läsupplevelse för dig som älskar Inger Christensen!

Nikolajsens mästerliga familjeversberättelse Kanske själen (Flo förlag, 2024) nominerades 2025 till Kulturhuset Stadsteaterns inter­nationella litteraturpris i sin svenska översättning.

*

"... tidlöst vackra dikter – från en av Danmarks starkaste lyriska röster." - Anna Møller,  Magasinet Søndag (DAN)

"... metaformästaren Rasmus Nikolajsens nya, svindlande självsäkra och självsäkert svindlande diktsamling." - Lars Bukdahl, Weekendavisen (DAN)

Om Kanske själen (Flo förlag, 2025):

"... en suggestiv och fin medi­tation över vårt enda, stora, fantastiska liv."- Yukiko Duke, Vi läser (Om "Kanske själen")

"Briljant vers." - Magnus Dahlerus, BTJ (5/5)

"... en gripande meditation över en släkts öden."Ur nomineringen till Kultur­huset Stadsteaterns Internationella Litteraturpris 2025

En gravid kvinna sitter i en gul fåtölj och dricker hallonte. Hon halvslumrar lite och funderar på vad det innebär att sätta en ny själ till världen. Då knackar det på dörren. Hon vet vad det är. Det är en mardröm. Och hon vet vilka det är. Det är Gestapo.

En man cyklar genom Köpenhamn för att hämta sin dotter på dagis. Han tänker på hennes födelse. Tjäraktig skit rann ut från den lilla mystiska varelsen och stelnade på hans mage och kläder. Han tänker på sin farmors död, på vad som händer när en själ lämnar världen.

I Kanske själen skildrar Rasmus Nikolajsen en familjs öde genom fyra generationer. Det är en gripande miniatyrberättelse om monumentala ämnen - om krig och förgänglighet, men kanske framför allt om livets uppkomst och fortsättning. Rasmus Nikolajsen är en av Danmarks främsta poeter och lyriska prosaister och presenteras här för första gången på svenska.

*

"Det är en betydande poet som på mjukt systematisk vers lyckas både konstruera den bästa ockupationsromanen på 50 år, övertygande bevisa själens existens och skriva svängig odödlig poesi."- Lars Bukdahl, Weekendavisen (DK)

"Om du bara läser alldeles enastående dikter, läs då denna bok om livet och döden genom fyra generationer ... Mästerligt."- Thomas Olesen, Danskt BiblioteksCenter (DK)

"... poetiskt och storslaget ... Jag vill ha mer! - Molly Balsby, Ekstra Bladet (DK)

"Rasmus Nikolajsens lilla mästerverk till versberättelse ... kort och lätt i sin stil, mer underdriven än bombastisk i sin vackra precision. Den är nästan som de evigt föränderliga moln som dess verser ständigt återvänder till, och som dess gestalter aldrig tycks tröttna på att betrakta."- Tue Andersen Nexø, Information (DK)

"... en liten bok med mycket på hjärtat"- Nanna Thejll, Litteratursiden (DK)

Vår postromantiska tid med dess accelererande klimathot kräver kanske en ny typ av naturdiktning. I ­Danmark har den ekokritiska poesin sin givna ­förebild i Inger Christensen, som i alfabet (1981) poetiskt undersökte människans förhållande till den ekologiska kris hon själv varit med och skapat, och som tog sin mest extrema form i kemisk förgiftning och hotet om kärnvapenkrig. Hur ser naturlyriken ut idag? Hur kan man som skrivande subjekt verka i en värld som är på väg att gå under? I sina respektive diktsamlingar utforskar de danska författarna Nanna Storr-­Hansen, Sofie Isager Ahl och Rasmus Nikolajsen tre olika förhållningssätt till den moderna ekopoesin.