Shusei Tokuda – författare

Den första romanen i en trilogi: Mögel (hustrun), Förklädd (älskarinnan), Mikrokosmos (geishan). Tokyo ca 1902. Den berömde författaren Tokuda är ännu ung och okänd. Hans första år som gift med hustrun Hama. Svårigheter att bli publicerad och få råd med hyra och mat. Ovillig i allt. Ingenting går som han tänkt sig ... men livet går vidare ändå och han får finna sig.

Moderniteten har nått Japan. Automobilerna trängs med rikshadragarna på Tokyos gator. Bobbat hår bryter mot geishornas gammalmodiga koaffyrer. Författaren Kinpei lever med den betydligt yngre Ginko ... en förortsgeisha som överlevt upp- och nedgångar och öppnat eget hus. Hennes liv som fånge i professionen rullas upp i berättelser där jakten på äktenskap och rika beskyddare pågår jämt. För de fattiga i den växande huvudstaden är döttrarnas kulturellt förfinade sexhandel deras sista hopp. Ginko blir både offer och förövare. Författaren likaså. Mötet mellan den intellektuelle Kinpei från samurajsläkt och den prostituerade flickan från landet blir till en myllrande resa ... ett mikrokosmos ... med författarens position i skeendets centrum ... innan romanen plötsligt tar slut ... Nobelpristagaren Yasunari Kawabata beskriver Mikrokosmos så här:Redan innan jag började läsa Mikrokosmos ante det mig att jag inte skulle få lust att recensera den. Här hade jag framför mig en fulländad klassiker, ett mästerverk där författaregot har trätt tillbaka. Det hörs inget moraliserande eller ideologiserande. Hans andning är helt utan behov att framhäva sig själv i sociala eller humanistiska betraktelser, konstnärliga ambitioner eller avsikter. Inte heller syns tillstymmelse till ansträngning att skildra objektivt. Livet, eller människan som hon är, konsten i sig själv liksom författaren själv får utgöra det sällsynta tillfälle då de tre elementen direkt kommer till liv i ett enskilt verk.Tokuda Shusei föddes 1872, några år efter det feodala samhällets kollaps. Familjen Tokuda var av samurajsläkt och hade gynnats av det gamla klansystemet under militärjuntan ledd av shogun. Shuseis familj fick det ekonomiskt svårt. Pojken ogillade skolan men hankade sig fram. På omvägar lärde han sig engelska ... en ovanlig kunskap på den tiden. Han inledde sitt skrivande som lärling i ett ungt författarkollektiv där han förfinade sin teknik. Som en av få litterära skribenter kunde han försörja sin stora familj tack vare en omfattande produktion. Under sin livstid var han uppburen som få. Det sista verket, Mikrokosmos, förblev oavslutat. Berättelsen om geishan Ginko och författaren Kinpei gick 1941 som följetong i en morgontidning strax före Stilla havskrigets utbrott. Men censuren la sig i och Tokuda protesterade genom att lägga ned pennan för gott ... mitt i en mening. Han dog i november 1943. Under den nya politiska tiden efter Andra världskriget dalade hans stjärna, mycket beroende på att den nyvaknade kritiken ansåg att Tokuda inte hade gjort upp med den feodala historien. Men Tokuda Shusei har fått en renässans bland litteraturvetarna. Den amerikanske professorn Richard Torrance har skrivit en ingående avhandling om honom. Och sedan 2005 finns i hemstaden Kanazawa ett Tokuda Shusei-muséum.

Moderniteten har nått Japan. Automobilerna trängs med rikshadragarna på Tokyos gator. Bobbat hår bryter mot geishornas gammalmodiga koaffyrer. Författaren Kinpei lever med den betydligt yngre Ginko ... en förortsgeisha som överlevt upp- och nedgångar och öppnat eget hus. Hennes liv som fånge i professionen rullas upp i berättelser där jakten på äktenskap och rika beskyddare pågår jämt. För de fattiga i den växande huvudstaden är döttrarnas kulturellt förfinade sexhandel deras sista hopp. Ginko blir både offer och förövare. Författaren likaså. Mötet mellan den intellektuelle Kinpei från samurajsläkt och den prostituerade flickan från landet blir till en myllrande resa ... ett mikrokosmos ... med författarens position i skeendets centrum ... innan romanen plötsligt tar slut ... Nobelpristagaren Yasunari Kawabata beskriver Mikrokosmos så här:Redan innan jag började läsa Mikrokosmos ante det mig att jag inte skulle få lust att recensera den. Här hade jag framför mig en fulländad klassiker, ett mästerverk där författaregot har trätt tillbaka. Det hörs inget moraliserande eller ideologiserande. Hans andning är helt utan behov att framhäva sig själv i sociala eller humanistiska betraktelser, konstnärliga ambitioner eller avsikter. Inte heller syns tillstymmelse till ansträngning att skildra objektivt. Livet, eller människan som hon är, konsten i sig själv liksom författaren själv får utgöra det sällsynta tillfälle då de tre elementen direkt kommer till liv i ett enskilt verk.Tokuda Shusei föddes 1872, några år efter det feodala samhällets kollaps. Familjen Tokuda var av samurajsläkt och hade gynnats av det gamla klansystemet under militärjuntan ledd av shogun. Shuseis familj fick det ekonomiskt svårt. Pojken ogillade skolan men hankade sig fram. På omvägar lärde han sig engelska ... en ovanlig kunskap på den tiden. Han inledde sitt skrivande som lärling i ett ungt författarkollektiv där han förfinade sin teknik. Som en av få litterära skribenter kunde han försörja sin stora familj tack vare en omfattande produktion. Under sin livstid var han uppburen som få. Det sista verket, Mikrokosmos, förblev oavslutat. Berättelsen om geishan Ginko och författaren Kinpei gick 1941 som följetong i en morgontidning strax före Stilla havskrigets utbrott. Men censuren la sig i och Tokuda protesterade genom att lägga ned pennan för gott ... mitt i en mening. Han dog i november 1943. Under den nya politiska tiden efter Andra världskriget dalade hans stjärna, mycket beroende på att den nyvaknade kritiken ansåg att Tokuda inte hade gjort upp med den feodala historien. Men Tokuda Shusei har fått en renässans bland litteraturvetarna. Den amerikanske professorn Richard Torrance har skrivit en ingående avhandling om honom. Och sedan 2005 finns i hemstaden Kanazawa ett Tokuda Shusei-muséum.

Moderniteten har nått Japan. Automobilerna trängs med rikshadragarna på Tokyos gator. Bobbat hår bryter mot geishornas gammalmodiga koaffyrer. Författaren Kinpei lever med den betydligt yngre Ginko ... en förortsgeisha som överlevt upp- och nedgångar och öppnat eget hus. Hennes liv som fånge i professionen rullas upp i berättelser där jakten på äktenskap och rika beskyddare pågår jämt. För de fattiga i den växande huvudstaden är döttrarnas kulturellt förfinade sexhandel deras sista hopp. Ginko blir både offer och förövare. Författaren likaså. Mötet mellan den intellektuelle Kinpei från samurajsläkt och den prostituerade flickan från landet blir till en myllrande resa ... ett mikrokosmos ... med författarens position i skeendets centrum ... innan romanen plötsligt tar slut ... Nobelpristagaren Yasunari Kawabata beskriver Mikrokosmos så här:Redan innan jag började läsa Mikrokosmos ante det mig att jag inte skulle få lust att recensera den. Här hade jag framför mig en fulländad klassiker, ett mästerverk där författaregot har trätt tillbaka. Det hörs inget moraliserande eller ideologiserande. Hans andning är helt utan behov att framhäva sig själv i sociala eller humanistiska betraktelser, konstnärliga ambitioner eller avsikter. Inte heller syns tillstymmelse till ansträngning att skildra objektivt. Livet, eller människan som hon är, konsten i sig själv liksom författaren själv får utgöra det sällsynta tillfälle då de tre elementen direkt kommer till liv i ett enskilt verk.Tokuda Shusei föddes 1872, några år efter det feodala samhällets kollaps. Familjen Tokuda var av samurajsläkt och hade gynnats av det gamla klansystemet under militärjuntan ledd av shogun. Shuseis familj fick det ekonomiskt svårt. Pojken ogillade skolan men hankade sig fram. På omvägar lärde han sig engelska ... en ovanlig kunskap på den tiden. Han inledde sitt skrivande som lärling i ett ungt författarkollektiv där han förfinade sin teknik. Som en av få litterära skribenter kunde han försörja sin stora familj tack vare en omfattande produktion. Under sin livstid var han uppburen som få. Det sista verket, Mikrokosmos, förblev oavslutat. Berättelsen om geishan Ginko och författaren Kinpei gick 1941 som följetong i en morgontidning strax före Stilla havskrigets utbrott. Men censuren la sig i och Tokuda protesterade genom att lägga ned pennan för gott ... mitt i en mening. Han dog i november 1943. Under den nya politiska tiden efter Andra världskriget dalade hans stjärna, mycket beroende på att den nyvaknade kritiken ansåg att Tokuda inte hade gjort upp med den feodala historien. Men Tokuda Shusei har fått en renässans bland litteraturvetarna. Den amerikanske professorn Richard Torrance har skrivit en ingående avhandling om honom. Och sedan 2005 finns i hemstaden Kanazawa ett Tokuda Shusei-muséum.

Hon flydde ett hopplöst äktenskap. Han hade en kvinna på tehus men blev brädad. Hon är en enkel flicka från landet och knappt läskunnig. Han är från utblottad samurajsläkt och klassiskt skolad i gymnasium. Hennes mor tar hushållstjänst hos honom. Han manglas av sin mentor M... sensei och blir professionell författare. Hon följer med sin mor och deltar i hushållarbetet. Han låter henne flytta in. Hon blir med barn. Han är Sasamura. Hon är o-Gin. De var alla unga i början av förra seklet – de personer som du nu kommer att stifta bekantskap med. Det mesta var upp-och-ned i det nya Japan efter feodalismens fall. Landet hade på kort tid vunnit två krig – mot Kina och Ryssland. Fattigdom drev folk från landet, storstäderna växte. Vi befinner oss i tidiga 1900-talets Tokyo hos en man som ägnar dagarna åt att författa och försöka få pengarna att räcka till genom att sälja in sina alster till höger och vänster. I romanens första mening får vi veta, att ett barn har kommit till världen och att fadern registrerar äktenskap och föräldraskap nästan samtidigt. I rätt ordning så att barnet slipper att klassas som utomäktenskapligt. Så blickar berättaren tillbaka och låter oss följa familjen Sasamuras första fem år – från våren 1902 till försommaren 1907. Han är 30, hon är nio år yngre. I själva verket författaren Tokudas och hustrun Hamas egen historia.

Moderniteten har nått Japan. Automobilerna trängs med rikshadragarna på Tokyos gator. Bobbat hår bryter mot geishornas gammalmodiga koaffyrer. Författaren Kinpei lever med den betydligt yngre Ginko - en förortsgeisha som överlevt upp- och nedgångar och öppnat eget hus. Hennes liv som fånge i professionen rullas upp i berättelser där jakten på äktenskap och rika beskyddare pågår jämt. För de fattiga i den växande huvudstaden är döttrarnas kulturellt förfinade sexhandel deras sista hopp. Ginko blir både offer och förövare. Författaren likaså. Mötet mellan den intellektuelle Kinpei från samurajsläkt och den prostituerade flickan från landet blir till en myllrande resa - ett mikrokosmos - med författarens position i skeendets centrum ... innan romanen plötsligt tar slut ...

<... en fulländad klassiker, ett mästerverk ... där livet, människan som hon är, konsten i sig själv liksom författaren får utgöra det sällsynta tillfälle då de tre elementen direkt kommer till liv i ett enskilt verk.>Kawabata Yasunari

Konstigt nog känns detta som en mycket modern roman, men nu är det inte så. Den här ofullbordade berättelsen gick som följetong i en japansk morgontidning 1941. Författaren Tokuda föddes 1872. Visst finns här det gamla Japan, till exempel på så sätt att en huvudperson är geisha. Men framförallt skildras när den nya tiden, den mer västerländskt moderna, kommer till Japan. Människorna i denna brytningstid är tvungna att göra det mesta för att klara sig och författaren berättar om dem, deras värld och dofterna på ett sätt som trollbinder. Det är helt enkelt en berättelse att njuta av. Under sin första storhetstid fick Tokuda epitetet "den store naturalisten" och det är lätt att förstå. Utan att måla svart eller vitt berättar han om vanliga människors villkor för att leva och överleva. Översättningen kan inte ha varit enkel att göra, men den är följsam och flyhänt. Helhetsbetyg: 4. - Lena Udd. För BTJ

Den första romanen i en trilogi: Mögel (hustrun), Förklädd (älskarinnan), Mikrokosmos (geishan). Tokyo ca 1902. Den berömde författaren Tokuda är ännu ung och okänd. Hans första år som gift med hustrun Hama. Svårigheter att bli publicerad och få råd med hyra och mat. Ovillig i allt. Ingenting går som han tänkt sig ... men livet går vidare ändå och han får finna sig.