Går det att hålla samman gemenskaper och relationer trots stora skillnader? 

Kyrkor ska per definition vara gemenskaper av olikheter och är uppmanade att söka enhet för världens skull. Men det är ofta oerhört svårt. Finns det någon poäng med att fortsätta gemenskapen med dem som är väldigt olika oss, de som vi inte är överens med, de som vi tycker har fel? Går det att lösa konflikter och motsättningar på andra sätt än att klippa banden, kasta ut den som tycker annorlunda eller skapa en utbrytarkonstellation? 

I Stå ut med de andra ger teologen Sofia Camnerin både konkreta redskap och fördjupad förståelse för varför enhet och gemenskap behövs, både på det personliga planet och det allmänna, utan att upplösa skillnader – samtidigt som hon är väl medveten om vikten av att alltid skydda offret och att det ibland är nödvändigt att gå skilda vägar. Hon visar att arbete för enhet, helande och försoning i en värld av stora konflikter och motsättningar både är en yttre och en inre resa och att all förändring börjar inifrån och nedifrån, i våra egna hjärtan.

Boken är hjälpsam för församlingar som funderar kring hur man är en öppen gemenskap för alla, för dem som står i motsättningar och konflikter och för dem som behöver stöd i att tillsammans med andra arbeta mot polarisering och våld. Men också för den enskilda läsaren som personligen kämpar med konflikter eller relationer, och i det behöver hjälp att urskilja när man ska hålla ihop eller gå skilda vägar och hur man ska nå försoning.

Sofia Camnerin är teol.dr och pastor. Hon har unik erfarenhet av hur man fattar beslut och håller samman i extrema olikheter efter att ha suttit i ledningen för Kyrkornas världsråd under 16 år, varit med och lett tre samfund till en ny kyrka och nu arbetar som generalsekreterare för Sveriges kristna råd. Hon har disputerat på en avhandling om försoning, är förälder till ett barn i behov av särskilt stöd och har skrivit flera tidigare böcker.

När larmet tystnar hörs tonen är en teologisk reflektion över de frågor som väcks under livets mörka dagar. Sofia Camnerin berättar uppriktigt om hur hon blir sjukskriven efter att under många år ha kämpat för sitt barn med dubbla neuropsykiatriska diagnoser.

Boken handlar dock varken om sjukskrivning i sig, eller om att vara förälder till ett barn med speciella behov – utan om livsfrågorna som väcks i dessa skeenden, tolkningen av livet och tillvaron. Vad händer med gudstron i en livskris? Är vi verkligen värdefulla i de vi är, inte i det vi gör? Hur kan vi hitta mening och någon slags försoning med livet som det är, mitt i klimatkris och psykisk ohälsa? Finns det en kraft i lidandet?

Sofia Camnerin har upptäckt att när larmet tystnar hörs tonen – tonen av den närvaro som lugnar magoron, som finns lika nära oss som vinden som lyfter våra spretiga hårtestar och hjälper oss tillbaka när ångesten har ristat hål i vår själ.

Boken är en fristående uppföljare till Sofia Camnerins senaste bok När livet stramas åt skärps blicken.

Går det att hålla samman gemenskaper och relationer trots stora skillnader? 

Kyrkor ska per definition vara gemenskaper av olikheter och är uppmanade att söka enhet för världens skull. Men det är ofta oerhört svårt. Finns det någon poäng med att fortsätta gemenskapen med dem som är väldigt olika oss, de som vi inte är överens med, de som vi tycker har fel? Går det att lösa konflikter och motsättningar på andra sätt än att klippa banden, kasta ut den som tycker annorlunda eller skapa en utbrytarkonstellation? 

I Stå ut med de andra ger teologen Sofia Camnerin både konkreta redskap och fördjupad förståelse för varför enhet och gemenskap behövs, både på det personliga planet och det allmänna, utan att upplösa skillnader – samtidigt som hon är väl medveten om vikten av att alltid skydda offret och att det ibland är nödvändigt att gå skilda vägar. Hon visar att arbete för enhet, helande och försoning i en värld av stora konflikter och motsättningar både är en yttre och en inre resa och att all förändring börjar inifrån och nedifrån, i våra egna hjärtan.

Boken är hjälpsam för församlingar som funderar kring hur man är en öppen gemenskap för alla, för dem som står i motsättningar och konflikter och för dem som behöver stöd i att tillsammans med andra arbeta mot polarisering och våld. Men också för den enskilda läsaren som personligen kämpar med konflikter eller relationer, och i det behöver hjälp att urskilja när man ska hålla ihop eller gå skilda vägar och hur man ska nå försoning.

Sofia Camnerin är teol.dr och pastor. Hon har unik erfarenhet av hur man fattar beslut och håller samman i extrema olikheter efter att ha suttit i ledningen för Kyrkornas världsråd under 16 år, varit med och lett tre samfund till en ny kyrka och nu arbetar som generalsekreterare för Sveriges kristna råd. Hon har disputerat på en avhandling om försoning, är förälder till ett barn i behov av särskilt stöd och har skrivit flera tidigare böcker.

När larmet tystnar hörs tonen är en teologisk reflektion över de frågor som väcks under livets mörka dagar. Sofia Camnerin berättar uppriktigt om hur hon blir sjukskriven efter att under många år ha kämpat för sitt barn med dubbla neuropsykiatriska diagnoser.

Boken handlar dock varken om sjukskrivning i sig, eller om att vara förälder till ett barn med speciella behov – utan om livsfrågorna som väcks i dessa skeenden, tolkningen av livet och tillvaron. Vad händer med gudstron i en livskris? Är vi verkligen värdefulla i de vi är, inte i det vi gör? Hur kan vi hitta mening och någon slags försoning med livet som det är, mitt i klimatkris och psykisk ohälsa? Finns det en kraft i lidandet?

Sofia Camnerin har upptäckt att när larmet tystnar hörs tonen – tonen av den närvaro som lugnar magoron, som finns lika nära oss som vinden som lyfter våra spretiga hårtestar och hjälper oss tillbaka när ångesten har ristat hål i vår själ.

Boken är en fristående uppföljare till Sofia Camnerins senaste bok När livet stramas åt skärps blicken.