Sofia Lilly Jönsson – författare

Georg Riedel är jazzmusiker och kompositör.

Få musiker har arbetat på ett så brett, händelserikt och varierande verksamhetsfält som Georg Riedel. Från början av 1950-talet och fram till idag har han hört till de främsta svenska musikerna. På 60-talet var han med och skapade musikhistoria med bearbetningar av svensk folkmusik, jazz på svenska . Han har komponerat för jazzmusiker, barn, symfoniorkestrar och körer. Sånger som alla i vårt land känner, balettmusik, opera, musikal, kyrkomusik. Men främst för jazzensembler där han ofta själv medverkat.

För att spegla hela denna bredd porträtteras Georg Riedel i fyra kapitel: om jazzen, om barnsången, om körmusiken och det judiska, och slutligen om det klassiska arvet. Författare är jazzhistorikern Jan Bruér, kännare av inte minst svensk jazz från 50- och 60-talet; Gunnel Fagius, en av vårt lands främsta företrädare för barn och sång; Sofia Lilly Jönsson, tidigare musikkritiker i Svenska Dagbladet, numera frilansande skribent med religion, teologi och musik som sina ämnen; slutligen Martin Nyström, Dagens Nyheters huvudkritiker för klassisk musik och opera.

Boken är rikt illustrerad och innehåller två CD med inspelningar från 70 år. Många av inspelningarna har aldrig tidigare varit utgivna.

Är ensamhet ärftligt? En pappa dör och en vuxen dotter kommer hem för att städa ur lägenheten. Pappan har levt ensam i många år, besvärlig att ha att göra med och kringskuren av sina neuroser. Men också en hederlig och ärlig person som ville ha ett vackert liv. Medan hon tömmer rummen gör hon en upptäckt: hon lever lika ensam som han har gjort. Varför?

Frågan kastar henne bakåt till den egna familjehistorien, men också in i en större berättelse. Den om samhället, om kyrkan, om de som inte passar in. Som den prostituerade Anna Johannesdotter, som levde i 1800-talets Stockholm, där hon skrev sina levnadsminnen i en ensamcell på häktet. Olycklig, bråkig, övergiven.

Varför blir man som man blir? Går det att ändra på sig själv? Vad måste man försvara och vad måste man ge upp?

Är ensamhet ärftligt? En pappa dör och en vuxen dotter kommer hem för att städa ur lägenheten. Pappan har levt ensam i många år, besvärlig att ha att göra med och kringskuren av sina neuroser. Men också en hederlig och ärlig person som ville ha ett vackert liv. Medan hon tömmer rummen gör hon en upptäckt: hon lever lika ensam som han har gjort. Varför?

Frågan kastar henne bakåt till den egna familjehistorien, men också in i en större berättelse. Den om samhället, om kyrkan, om de som inte passar in. Som den prostituerade Anna Johannesdotter, som levde i 1800-talets Stockholm, där hon skrev sina levnadsminnen i en ensamcell på häktet. Olycklig, bråkig, övergiven.

Varför blir man som man blir? Går det att ändra på sig själv? Vad måste man försvara och vad måste man ge upp?

Almedalsveckan är döden för kritiken. Mingel är livsfarligt. Vi måste hälla salt i allt det där innan vi fullständigt minglar bort vårt fria ord.

Kritikens främlingskap ingår i en serie av essäer om tolerans. Timbro förlags essäserie presenterar nya och gamla svar på eviga frågor om människan, samhället och politiken. Nya svenska originaltexter varvas med översättningar.

Sofia Lilly Jönsson är kulturskribent.