Staffan Thorsell – författare

För ett drygt sekel sedan var äventyraren och upptäckaren Sven Hedin (1865-1952) sin tids mest kände svensk i världen, en hyllad kulturprofil och storsäljande författare. Hedins böcker om strapatsrika upptäckts­ färder i Centralasiens berg och öknar lästes över hela världen, han var den siste svensken att bli adlad och han invaldes som ledamot av Svenska Akademien. Men trots dessa exceptionella bedrifter är det framför allt en av många ­ ifrågasatt v­änskapsrelation som kommit att överskugga Sven Hedins eftermäle.

Denna mycket rikligt illustrerade antologi samlar några av Sveriges främsta kännare av Hedin. De beskriver hans livsverk som upptäckare, geograf, fotograf, författare och politisk aktör mot bakgrund av den historiska kontext som han verkade i. Vad var det som drev Hedin och hur mycket påverkade hans personliga relation till Adolf Hitler den svenska regeringens hållning under andra världskriget?

Mein Lieber Reichskanzler! Så börjar det brev som Gustaf V hösten 1941 i hemlighet sände till Adolf Hitler för att gratulera Führern till framgångarna på östfronten. Han skrev ned det för hand på Drottningholms slott den 28 oktober 1941.

I ”Mein Lieber Reichskanzler” berättar Expressens förre chefredaktör Staffan Thorsell om kontakterna mellan Sverige och Hitlers Rikskansli. Han berättar om bröllopet mellan Gustaf Adolf, arvinge till Sveriges tron, och Sibylla, dotter till hertigen av Sachsen, Koburg och Gotha. SA-män i bruna uniformer kantade bröllopskortegens väg och Hitler gratulerade brudens far, som var morfar till vår nuvarande kung, och som en gång i tiden banade väg för Hitler till Rikskansliet i Berlin.   Staffan Thorsell skriver om svenska biskopar, akademiledamöter, officerare och direktörer som slog sig ned i soffan hos Hitler och om Sveriges förhållande till det Tredje riket. Nya dokument berättar om den svenske ärkebiskopen Erling Eidem, som i oktober 1942 via en tysk präst och en SS-man, fick veta precis hur det gick till när judar från hela Europa gasades ihjäl i de förintelseläger som Hitler byggt upp i Polen. De hoppades att den svenske biskopen skulle slå larm och berätta för världen vad som pågick. Han valde att tiga.

”Mein Lieber Reichskanzler!” är resultatet av en djupdykning i svenska, tyska och amerikanska arkiv och bibliotek. Boken är ett viktigt nutidshistoriskt dokument som ger en uppseendeväckande bild av kontakterna mellan Sverige och Tyskland. En bild som många idag inte känner till och som andra gärna vill blunda för.

Relationerna mellan Sverige och USA är alltid högintressant politiskt stoff. I Sverige i Vita Huset har Expressens förre chefredaktör Staffan Thorsell grävt i amerikanska arkiv och intervjuat politiker och diplomater på båda sidor av Atlanten för att ta reda på vad som verkligen händer när svenska statsministrar träffar amerikanska presidenter och när nyheter från lilla Sverige tränger ända in i The Oval Office. Särskilt hettar det till när Olof Palme kommer till Washington som nybliven statsminister 1970. Han får ett mottagande han sent ska glömma.

Fyra höga chefer på L.M. Ericsson och Tändsticksbolagets företag i Polen greps av Gestapo sommaren 1942 och dömdes till döden av Hitlers mest ökände domare. Den ledande gestalten, ASEA:s man i Polen Sven Norrman, råkade vara i Sverige när Gestapo slog till. När han flugit hem till Stockholm i maj 1942 hade han haft med sig en detaljerad berättelse om hur 700 000 judar redan hade mördats och om hur tyskarna nu börjat experimentera med gas för att snabbt kunna döda många fler. Auschwitz var redan igång. I Treblinka några mil bort byggde man nya gaskammare som skulle ta emot judarna från Warszawas getto. Med hjälp av de dokument Norrman smugglade ut började engelska BBC berätta för världen om vad som pågick i Polen. Nazisterna planerade att förinta en halv miljon judar från Warszawa men det måste ske i hemlighet. Det var därför Gestapo slog till mot de svenska affärsmännen. Det var inte lätt att sprida sanningen om vad som pågick. Sommaren 1942 trycktes boken Polens martyrium som byggde på de dokument om tyska övergrepp som Sven Norrman tidigare smugglat ut. När den kom från tryckeriet förbjöd statsminister Per Albin Hansson personligen utgivningen i Sverige. Tidningar som skrev om boken drogs in. Det här är berättelsen om Warszawa-svenskarna och om hur några nyckelpersoner i några av Sveriges största företag med tusentals anställda i Polen uppträdde när Tyskland ockuperade landet och svenska ingenjörer och direktörer plötsligt stod öga mot öga med officerare från Hitlers krigsmakt och från SS.

Överste Curt Juhlin Dannfelt var inte bara beläst, språkkunnig, intelligent och vacker. Han var också den viktigaste svensken i Berlin under hela andra världskriget. I tolv år, från det att Hitler kom till makten tills kriget tog slut, var han som militärattaché ögonvittne till vad som hände. Han gick på visit hos Hitler i Rikskansliet. Han gjorde vapenaffärer med Göring på Karinhall och diskuterade rasfrågor med Himmler, som beundrade svenskens rena ariska utseende. Två månader innan kriget tog slut drack han te med Joakim von Ribbentrop i det sönderbombade Rikskansliet och fick höra utrikesministern förklara hur Tyskland trots allt skulle vinna kriget. Några år senare blev han Sveriges man i Stalins Moskva.       I tusentals rapporter, meddelanden och handbrev hem till cheferna i Stockholm berättade han om sina upplevelser i Berlin och Moskva. Efter kriget dikterade han sina ”Hågkomster” för en kvinnlig släkting. Han var noga med att de bara var avsedda för familjen. Han skrev inte för historien utan för att hans barn skulle få veta vad han varit med om. Under kriget skrev han också hundratals privata brev hem till familjen i Stockholm. De ger en unik bild av vardagslivet i Berlin under andra världskriget och där kunde han också berätta sådant som kanske inte lämpade sig för chefernas ögon.      Expressens förre chefredaktör Staffan Thorsell har intervjuat de efterlevande och läst breven. Han har även gått igenom tusentals dokument i svenska, tyska och amerikanska arkiv. Resultatet är en bok om krig, politik och diplomatiskt vardagsliv i skuggan av andra världskriget. De ömsinta breven till hustrun gör att det också är en berättelse om kärlek.