Stefan Gurt – författare

”Det är inte omöjligt att 'Minnen av framtiden' är hans mästerverk. Hittills. Det är faktiskt så pass ovanligt med en roman som vågar ta stora grepp i den svenska normalprosans lite gråaktigt ängsliga atmosfär att bara anslaget är värt all respekt. Sedan är faktiskt genomförandet också konsekvent. Och konsekvent överraskande.” Jan Arnald, Dagens Nyheter

Beijing 2017. Li börjar minnas saker, märkliga saker – det verkar som om de inträffat i framtiden. Det bekymrar henne inte särskilt. Jorden är gammal och på väg att dö. Själv är hon ung och lever i en flytande tillvaro som modell och värdinna på en krog i nöjesdistriktet. Nätterna har blivit allt längre på sista tiden, pillren hon tar för att hålla sig vaken allt fler. Det hör till att det blir lite förvirrat ibland.

En natt möter hon Steven Newhouse, en rockmusiker som antas ha dött för elva år sedan, och som nu har blivit en mytomspunnen kultfigur. Han påstår att han känt henne i framtiden och hon följer med honom på en resa som tar dem till New York, Melbourne, Paris, Stockholm och åter till Beijing och sen betydligt längre än så. Till slut når de framtiden.

Stefan Gurts tolfte roman är på samma gång science fiction och kärlekshistoria, en resa mellan olika tidsplan och existenser, mellan planeter, världsdelar och medier.

På väg hem från tandläkaren drabbas Erik av ett slaganfall och dör. Men vad har gått fel? På sjukhuset hör han tydligt läkarens röst som säger att han är död, och på begravningsbyrån blir han nästan tokig när hans hustru Anna bestämmer sig för att köpa den dyraste kistan. Han färdas i likbil genom stan, hör släktingar och vänner häva ur sig floskler där de samlats i begravningskapellet. Han blir ursinnig och skriker åt dem att det blivit ett misstag. Men ingen verkar höra honom. I stället beger sig släktingarna iväg till ett gravöl som kommer att dra ut flera år i tiden. Själv ligger han förlamad i en sjuksäng omgiven av sina döda förfäder. Och alla berättar de historier för varandra om svunna generationer. 49 dagar i bardo (2005) är en underfundig, burdus men också djupsinnig roman om livet, döden och däremellan.

Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.wwd.se/pod

Beijing 2017. Li börjar minnas saker, märkliga saker – det verkar som om de inträffat i framtiden. Det bekymrar henne inte särskilt. Jorden är gammal och på väg att dö. Själv är hon ung och lever i en flytande tillvaro som modell och värdinna på en krog i nöjesdistriktet. Nätterna har blivit allt längre på sista tiden, pillren hon tar för att hålla sig vaken allt fler. Det hör till att det blir lite förvirrat ibland.

En natt möter hon Steven Newhouse, en rockmusiker som antas ha dött för elva år sedan, och som nu har blivit en mytomspunnen kultfigur. Han påstår att han känt henne i framtiden och hon följer med honom på en resa som tar dem till New York, Melbourne, Paris, Stockholm och åter till Beijing och sen betydligt längre än så. Till slut når de framtiden.

Minnen av framtiden (2009) är på samma gång science fiction och kärlekshistoria, en resa mellan olika tidsplan och existenser, mellan planeter, världsdelar och medier.

Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på wwd.se/pod

Sina sista månader i livet tillbringade Stefan Gurts pappa Sven på ett demensboende i Solna. På kort tid förvandlades han från en rundmagad och lätt förvirrad äldre herre, som kunde föra timslånga samtal om allt från litteratur till fotboll, till en skelettmager åldring som somnade mitt under lunchen och inte brydde sig om någonting. Han valde själv att påskynda döden genom att vägra äta och till slut även att dricka.

Det här är boken om den tiden. Om en vårdavdelning där gamla människor hålls inlåsta, där de bara tillåts vistas utomhus en enda timme i veckan och medicineras för att sova sig igenom dagarna. Och där de anhöriga förvägras se medicinlistan med motiveringen att de ändå inte skulle begripa den.

Så dödar vi en människa är en uppgörelse inte bara med äldrevården utan också med synen på gamla i det ålderssegregerade Sverige. I boken ställs detta mot Kina, där Gurts svärmor De-Lan möts av en helt annan respekt och lever i uppfattningen att hon är den viktigaste människan i släkten. Ur den individuella upplevelsen väcks här frågor som rör oss alla: Hur ska vi ta hand om de våra? Vad gör vi med våra föräldrar? Hur vill vi själva åldras och dö?

Men mest av allt är detta en skildring av hur det är att mista någon som en gång stått en nära. Det är en berättelse om sorgen i att se en människa gradvis brytas ner och gå från att vara verbal och humoristisk till en som kissar på sig och blir tagen av polisen i tunnelbanan. Och till slut, efter en knapp månad på äldreboendet, helt förlorar lusten att leva. Den är skriven med lika delar förtvivlan och kärlek.

På väg hem från tandläkaren drabbas Erik av ett slaganfall och dör. Men vad har gått fel? På sjukhuset hör han tydligt läkarens röst som säger att han är död, och på begravningsbyrån blir han nästan tokig när hans hustru Anna bestämmer sig för att köpa den dyraste kistan. Han färdas i likbil genom stan, hör släktingar och vänner häva ur sig fl oskler där de samlats i begravningskapellet. Han blir ursinnig och skriker åt dem att det blivit ett misstag. Men ingen verkar höra honom. I stället beger sig släktingarna iväg till ett gravöl som kommer att dra ut fl era år i tiden. Själv ligger han förlamad i en sjuksäng omgiven av sina döda förfäder. Och alla berättar de historier för varandra om svunna generationer. En underfundig, burdus men också djupsinnig roman om livet, döden och däremellan.

Efter en blöt kväll på krogen vaknar Thomas Wedholm upp tillsammans med en kvinna han känner igen. Det är Kim, den koreanska tjejen han hade ett förhållande med för länge sedan. Men hur har hon kommit in i lägenheten? Varför minns han ingenting?      Mysteriet tätnar när han i egenskap av journalist kallas ut för att bevaka en mordbrand i ett nedslitet sommarstugeområde utanför Stockholm. Spåren leder honom in i en krets av människor mer hänsynslösa än han trott var möjligt. Nynazister, smugglare, mördare. Och mitt i allt befinner sig - Kim. I fara? Eller själv en fara?   Kvällarna på San Siro är en mörk och tät roman om följderna av ett brott, berättad med psykologisk skärpa och en känsla för det slumpartade i tillvaron.

Från den gamla bombplansfabriken i Evansville till en modern nattklubb. Från New Yorks konstnärskretsar och hemliga polisens hotell vid det heliga berget Tai-Shan till en snöig Smålandsväg. Resan tar tio år och går över fyra kontinenter. Men mer än om platser handlar det om människor och levnadsöden, om mötet med kinesiskan Li, om en amerikansk truckförare, om Hongkonggangstrar och en synsk svärmor.   Stefan Gurt har sedan debuten 1979 med romanen Sara skrivit ett flertal romaner. På natten korsar båten floden är en självbiografisk bok om vänskap och kärlek över nationsgränserna.

Det var en sorts kärlek börjar i den relativa oskulden vid sjuttiotalets mitt, med vietnamdemonstrationer, fotbollsmatcher, hasch och psykedelisk rock och tar oss i en strid, böljande berättelse fram till desillusionen vid åttiotalets slut. I centrum befinner sig Lars Berg, bohemen, tillfällighetsarbetaren, den misslyckade studenten, hans mer hårdföre kompis Palle, muskelbyggare, dörrvakt, roadie m m och inte minst Lars äldre bror Erik, juristen som hela tiden framstått som moraliskt föredöme i en värld stadd i upplösning. Omkring dem möter vi ett stort persongalleri: brevbärare, servitriser, fabriksarbetare, kriminella, militärer, journalister och konstnärer, statstjänstemän, ministrar och vapenhandlare - ett brett panorama över Stockholm, Sverige och världen.

Det var en sorts kärlek är Lars eget försök att förklara sitt liv och sin tid. Han berättar från ett tredjeklasshotell i Manila. Ute på gatorna rullar stridsvagnar i ännu en militärkupp. Han sitter i baren tillsammans med några andra strandsatta utlänningar och dricker och pratar. Det omgivande kaoset, deras tilltagande berusning, hettan och rädslan färgar hans berättelse om det avlägsna hemlandet Sverige.

Stefan Gurt har skrivit en rik och underhållande roman som ställer frågor om vad det innebär att vara svensk idag. Satiriska avsnitt samsas med lyriska, grovkornig humor med ömsint medkänsla. Det offentliga svenska hyckleriet gisslas, men bortom det ligger en vemodig undran över hur något som började så pass hyggligt kunde bli så förljuget.

Hur ser vi här i Sverige på senare tids explosion av romska tiggare? Vilka är de bakomliggande faktorerna? Vilka är dessa människors öden? Och vilka är idealisterna som engagerar sig i de här frågorna, för att efter förmåga försöka hjälpa dessa utsatta grupper? Vilka står upp, i stället för att rygga undan? Vad kan göras, hur bör det utföras?

Författaren Stefan Gurt har under en tid på nära håll följt aktivisterna i Föreningen HEM, i deras verksamhet för tiggarna på våra gator och utifrån intervjuer och Gurts egna etiska reflektioner på temat, ställs i denna sakliga betraktelse över solidariteten som sådan den kanske viktigaste av frågor: hur tar vi hand om varandra, egentligen?