Sven-Erik Pernler - Böcker

Band 2, Hög- och senmedeltid.

Skildrar tiden från Skänninge möte 1248 fram till Gustav Eriksson Vasas trontillträde 1523, en tid som präglades av maktkamp mellan kungar och biskopar.

Om serien: Sveriges kyrkohistoria är ett tvärvetenskapligt verk. Varje band är skrivet av ledande experter på respektive tidsperiod. Framställningen kompletteras med ett antal fördjupningsartiklar, skrivna av specialister inom några utvalda ämnen. Huvudredaktör för hela verket är docent Lennart Tegborg, Svenska kyrkans forskningsråd.

Sveriges kyrkohistoria - 1200 år av svensk kultur, samhälle och religion Från vikingarnas angrepp mot engelska kloster på 800-talet, till vår tids religionsfrihet - den svenska kyrkohistorien är en del av det svenska samhällets historia. Genom tolvhundra år finns ett mönster av ömsesidig påverkan mellan kyrkoliv, kulturliv och samhällsliv. I Sveriges kyrkohistoria skildras kyrkans utveckling som organisation och förhållandet mellan samhällsförändring och kyrkopolitik. Vi får möta mängder av människor: kvinnor och män, präster och lekfolk. De har alla påverkats av sin tids andliga klimat - och själva påverkat och förändrat det.

 

Inte många vet var Lagga ligger. Än färre har hört talas om dess medeltida benämning Laggahärad. Ändå hölls där flera kungaval en gång i tiden. Fast de medeltida källorna förknippar aldrig valen med sockennamnet utan endast med en äng i socknen: Mora, med dess nu försvunna valsten. En kung, Valdemar Birgersson, hade som patronus skänkt kyrkan i Laggahärad med omgivande mark till Uppsala domkyrka för inrättande av ett nytt kanonikat. Därigenom kom socknens kyrkoherdar samtidigt att vara kaniker, huvudsakligen på plats i Uppsala. Det dagliga kyrkolivet fick i stället skötas av en vikarie. Gårdarna i socknen ägdes i hög grad av kyrkliga organ och personer, men också av representanter för hög- och lågfrälset. Få av dessa var bosatta eller engagerade i socknen. Självägande bönder var i klar minoritet. I stället möter många landbor, arrendatorer, bland sockenmännen. Det är alltså en förhållandevis okänd socken som framträder i denna bok, där tonvikten är lagd på perioden ca 1050 1527. Boken har inte primärt tillkommit för att sätta Lagga(härad) på kartan, men väl för att erinra om hur hierarki och aristokrati i samverkan lika väl som i inbördes maktkamp på alla plan förmådde styra och genomsyra det agrara Sverige.

Under den senare delen av 1500-talet förändrades kyrko- och fromhetslivet i norra delar av Europa i enlighet med den nya tidens reformatoriska anda. Bekännelser formulerades, kyrkobyggnader omdanades, gudstjänstlivet reformerades och den folkliga moralen blev föremål för en disciplineringsprocess. Så var även fallet i Skara stift. Under denna tid hade stiftet fyra stiftschefer som hette Erik. De fyra Erikarnas samlade ämbetstid (1545-1570) inföll mellan två ofta omtalade perioder. Den inföll efter den tidiga reformationsgasen då kyrkan i Sverige underordnades den världsliga makten och gudstjänstlivet började omvandlas. Den inföll före den katolicerande kyrkopolitiska utvecklingen under Johan III:s regim, som skarastiftet blev delaktigt i genom den kungatrogne biskopen Jacobus Johannis. Samtidigt utgjorde denna mellanperiod knappast något mellanspel. Tvärtom var denna på flera sätt teologiskt kreativa period avgörande för den fortsatta utvecklingen av en nationell luthersk landskyrka. Under påverkan av den framväxande konfessionalismen på kontinenten utvecklades kyrkolagstiftning, ordningar, dogmatik och undervisning vilka lade grunden för den lutherska ortodoxin på svensk mark. I denna antologi ges olika bilder av de fyra Erikarnas och Jacobus Johannis´ ämbetsperioder. En viktigt utgångspunkt är att händelseutvecklingen i varje enskilt stift måste förstås utifrån den samtida nationella och europeiska utvecklingen i kyrka och samhälle.

Serie: Bibliotheca historico-ecclesiastica Lundensis ; 47