Thomas Pynchon – författare

Den då tjugosexårige Tomas Pynchons nu femtio år gamla debutroman V. för första gången på svenska. V. är en civilisationskritisk romanberättelse med nedslag i olika tider och rum: Kairo 1898, Florens 1899, Paris 1913, tyska Syd-väst Afrika 1922, Malta på 40-talet och under kriget samt New York medan V. skrivs och låter sig väl sammanfattas som svaret på omslagets bildgåta: Vad är det som saknas och vad har vi fått istället?

I juni 1761 kunde man om vädret tillät det iaktta Venus passera framför solen, som en svart plump mot den ljusa skivan, vilket sker två gånger med några års mellanrum vart hundrade år. De dåtida astronomernas observationer av det sällsynta fenomenet bidrog till att utveckla bl a lantmäterikonsten. Venuspassagen bildar utgångspunkten för Thomas Pynchons nya roman i 1700-talsdräkt, Mason & Dixon (1997), som berättar den vidlyftiga men sanna historien om hur två britter, astronomen Charles Mason och lantmätaren Jeremiah Dixon, med stjärnornas hjälp drog den spikraka gränsen mellan de amerikanska staterna Pennsylvania och Maryland. Genom skogar, över vatten och berg får vi följa denna expedition med svenska skogshuggare i spetsen som banade väg för vetenskapssamhället, vars framfart gick ut över den indianska ursprungsbefolkningen och förutsatte importerade svarta slavar. Den sköna nya värld som Mason och Dixon mäter upp tar vid där den gamla europeiska slutade, just vid den förutvarande svenska kolonin vid Delawareflodens fjordlika mynning, vecklar sedan ut sig över en kontinent, varifrån den så småningom, som en kolonialistisk trestegsraket, kommer att lyfta mot rymden. Denna parabel om upplysningens mörka sidor flödar över som en Pandoras ask: med en hamparökande blivande president, konspirerande jesuiter, geniala kockar, mekaniska ankor och allsköns gengångare; dessutom bjuder Mason & Dixon på några ännu oförbrukade platser, som de försvunna 11 dagarna från kalenderskiftet 1562, eller den ouppmätta och okarterade Delaware-triangeln, som i stil med bokomslagets ö-liknande &-tecken påminner om att det alltid finns något att tillägga – & som ett extra tecken i alfabetet, bonustecknet, tegelstensromanens kännemärke, läsandets paradisö.

UNDER GATSTENARNA - STRANDEN! - Inherent vice, jur. ung. medfödd last, dold skada, dold last, inneboende brist, arvsynd, är Thomas Pynchons högst personliga variation på noir-deckaren. Den utspelar sig som sig bör i Los Angeles, fast inte inte så mycket i asfaltsdjungeln, utan mer på 70-talets surfstränder, och inordnar sig i en informell romantrilogi i övrigt bestående av Buden på nummer 49 och Vineland. Därmed också sagt att det är en Pynchon av fin årgång, VP, vintage Pynchon: 350 sidor fulla av popmusik, påtända hippies, paranoida snutar, post-Manson-syndrom och en riktigt ful fisk till president.

Bleeding Edge är Thomas Pynchons romanversion av händelserna den 11 september. Dessutom handlar den om den digitala världens födslovåndor i de centrala kvarter på Manhattan kring Flatiron Building (med en vacker variation på romantiteln) som då det begav sig kallades Silicon Alley, med alleys med tiden allt mera tänkvärda bibetydelse av återvändsgränd. Hur pass i teknisk framkant IKEA är i sammanhaget är svårt att säga, barstolen Sven spelar dock en viss roll. Bleeding Edge är på många sätt en fortsättning på Pynchons genombrottsroman från 60-talet, Buden på nummer 49; Vineland och Inneboende brist kan i så fall sägas vara stationer på vägen.

Thomas Pynchon, kosmopoliten bland amerikanska författare, låter sin drygt tusensidiga roman Mot dagen utspela sig i skuggan av första världskriget mellan 1893 och 1923 bland barnsliga ballongfarare, amerikanska anarkister, korrupta kapitalister, märkliga matematiker, fala äventyrerskor och läskunniga hundar på så pass skilda platser som Colorado och Chicago i Nordamerika, Wien och Venedig i Europa och i tajgan och öde öknar i det fjärran Asien. Gåtfulla händelser som den störtade Kampanilen i Venedig 1902 och Tunguskaexplosionen i Sibirien 1908 och föreställningen om fri, gratis elektricitet för alla genom serbern Nikola Teslas försorg spelar avgörande roll medan man navigerar bland skuggor på spaning efter tiden med hjälp av solsten av islandskristall.

"This work may well stand as one of the very best works of the century." —Atlantic Review

Acclaimed writer Thomas Pynchon's wild, macabre tale of the twentieth century and of two men—one looking for something he has lost, the other with nothing much to lose—and "V.," the unknown woman of the title.

Pynchon's debut novel follows discharged Navy sailor Benny Profane as he reconnects with an eclectic collection of artists in New York known as the "Whole Sick Crew" along with his sidekick Pig Bodine, and the plot of Herbert Stencil, looking to find the woman he knows only as she is described in his father's diary: "V."

Brimming with madcap characters, the novel meanders from New York to Alexandria, Cairo, Paris, Florence, and Africa, and traverses generations. Time magazine raves, "Few books haunt the waking or the sleeping mind, but this is one."

Milwaukee 1932, the Great Depression going full blast, repeal of Prohibition just around the corner, Al Capone in the federal pen, the private investigation business shifting from labor-management relations to the more domestic kind. Hicks McTaggart, a onetime strikebreaker turned private eye, thinks he’s found job security until he gets sent out on what should be a routine case, locating and bringing back the heiress of a Wisconsin cheese fortune who’s taken a mind to go wandering. Before he knows it, he’s been shanghaied onto a transoceanic liner, ending up eventually in Hungary where there’s no shoreline, a language from some other planet, and enough pastry to see any cop well into retirement—and of course no sign of the runaway heiress he’s supposed to be chasing. By the time Hicks catches up with her he will find himself also entangled with Nazis, Soviet agents, British counterspies, swing musicians, practitioners of the paranormal, outlaw motorcyclists, and the troubles that come with each of them, none of which Hicks is qualified, forget about being paid, to deal with. Surrounded by history he has no grasp on and can’t see his way around in or out of, the only bright side for Hicks is it’s the dawn of the Big Band Era and as it happens he’s a pretty good dancer. Whether this will be enough to allow him somehow to Lindy-hop his way back again to Milwaukee and the normal world, which may no longer exist, is another question.