Tomas Fransson – författare

Från Jerusalem var det som det skulle utgå Guds rike av fred och rättvisa som många tänkte sig snart skulle bli verklighet på jorden. När staden år 70 i stället gick under ska somliga ha tolkat det som en följd av vad som skedde kring Jakob åtta år tidigare. I trettiotalet år var Jakob verksam som en judisk ledargestalt i Jerusalem. När han till slut liksom sin bror långt före honom blev avrättad utbröt stora protester. Men trots att det var han som ledde den judiska rörelse som med tiden kom att mynna ut i en ny religion kallad kristendom (en utveckling Jakob själv inte hade någon delaktighet i) är han i hög grad en bortglömd gestalt i historieskrivningen. I den här boken ges olika vinklingar på vem Jakob från Nasaret kan ha varit och vad han kan ha stått för i relation till sin samtid och till det mer allmängiltiga.

Som kanske ingen annan i historien har Jesus från Nasaret tol- kats på de mest varierande sätt och förknippats med de mest skif- tande ideologiska uppfattningar. I konsten har Jesus framställts som både svart man och vit kvinna, politiskt har han förknippats med både höger och vänster och i religionens namn har han åbe- ropats för att legitimera såväl strävanden för fred som för krig. Den här boken handlar om de stora variationer i tolkningen av vem Jesus var och vad han stod för som funnits i Sverige från mitten av 1800-talet till början av 2000-talet. När den lutherskt kristna enhetskulturen började lösas upp kring 1800-talets mitt och ersättas av en pluralistisk kultur inne- bar det inte bara att Svenska kyrkan förlorade sin roll som det ideologiska fundamentet i samhället. Det innebar också att det uppstod en mångfald av konkurrerande tolkningar och föreställ- ningar om vem Jesus var och vad han ville kristna såväl som icke traditionellt kristna. Bokens tyngdpunkt utgörs av tre studier som belyser hur Jesus tolkades och användes av tidiga svenska socialister, av författaren Dan Andersson och av den så kallade ungkyrkorörelsen i Svenska kyrkan. I bokens senare del diskuteras den senare utvecklingen under 1900-talet och de debatter som förts om hur Jesus får tol- kas och användas med anledning av bland annat de omdiskute- rade utställningarna Ecce Homo i Uppsala domkyrka 1998 och Uppenbar(a)t i Stockholms kulturhus 2006. Tomas Fransson är teologie doktor i kyrkovetenskap.

Ragnar Thoursie (1919 2010), med litterära rötter i 1940-talets modernism, var en osedvanligt originell och inflytelserik svensk poet och författare. Till hans litterära mästerverk hörde bland andra diktsamlingarna Emaljögat 1945, Nya sidor och dagsljus 1952 och prosaboken Elefantsjukan 2003. Thoursie var också en viktig aktör i kulturdebatten och en energisk ämbetsman i staten, verksam på Arbetsmarknadsstyrelsen, en av det framväxande välfärdssamhällets viktigaste institutioner. En central drivkraft hos Thoursie, både som författare, kulturdebattör och ämbetsman, var förhoppningarna om en ny slags människa, präglad av oegennytta, och ett nytt slags samhälle, präglat av social jämlikhet. Till sina idéer om den nya människan och det nya samhället hämtade Thoursie impulser från sin väckelsekristet präglade uppväxtmiljö, från kulturradikala strömningar i mellankrigstiden, från nära erfarenheter av världskrigets och nazismens tragedi och från den socialdemokratiska folkhemstanken. Under senare delen av sitt liv såg Thoursie hur de grundläggande idéer han trodde på i kulturen och samhället fick träda tillbaka för en marknadsrationell syn på människan och hur arbetslöshet, social ojämlikhet och främlingsfientlighet på nytt ökade i Europa. Samtidigt som denna biografi belyser en unik aktör i det svenska välfärdsprojektet är den en bok som berör tidlösa frågor om människan och det gemensamt mänskliga speglade genom en av 1900-talets stora svenska språkkonstnärer. Tomas Fransson är teologie doktor. Hans förra bok Inte bara kyrkans: Jesus i kulturen utkom 2012 på Artos förlag.