Ulla B. Ericsson – författare

Detta är historien om Anna Albertina berättad genom den tid hon levde i vid förra sekelskiftet. En tid då det hände mycket i svensk historia. Allt från hungerkravaller till första världskriget. På sitt sätt dagsaktuell eftersom den berör kvinnokampen liksom politiken. Landtmannapartiet som är föregångare till nuvarande Moderaterna där Anna Albertinas far var ordförande i distriktet runt Falköping låter oss få veta vilka idéer de står för. Socialdemokratins trevande början får vi också ta del av. Dessutom lite om första världskrigets effekter på svensk vardag samt om mekaniseringen i lantbruket. Anna Albertina är en storbondedotter. Det är många händelser och människor kring henne som för berättelsen vidare genom åren 1896 till 1918. Hon gifter sig med en banvaktarson som gör att SJ också kommer in i bilden. Det mesta bygger på dokumentärt material där det är lätt att känna empati med allt som Anna Albertina går igenom.

Detta är berättelsen om tre år i en barndom. Vi får följa med Britta när hon med sin mamma flyttar till Stockholm år 1939 till att hon återvänder till Göteborg 1942. Handlingen beskriver vardagen och de människor Britta kommer i kontakt med i en turbulent tid. Andra världskriget sätter sina spår i människors handlande. Den kvinnorörelse som startade vid sekelskiftet kommer liksom av sig under kriget. Patriarkatet ser till att ta för sig. Berättelsen bygger på dokumentärt material vilket gör att den tidens livsstil blir tydlig. Det är inte så vanligt med skilsmässobarn så Britta har mycket att anpassa sig till. Skilsmässobarn var i vuxenvärlden inte som andra barn eftersom de inte hade någon auktoritär fadersgestalt. Men bland kamraterna är Britta en av dem på deras villkor. Britta trivs med ensamheten. Hon tror att det finns en våg med två vågskålar inom varje människa. I den ena lägger man glädje och i den andra sorg. När den ena vågskålen blir för tung måste den vägas upp av något i den andra. Hon börjar tro att det blivit något fel på hennes våg. Att själva glädjeskålen är tyngre än sorgskålen så det behövs bara lite gladbubblor för att skålen ska väga över. Ja, hur är det egentligen?

Ada som skrivit ett filmmanus får det refuserat av producenten, som hon också har ett förhållande med trots att han är gift. Adas manus handlar om sådant som händer och som man dagligen läser om i tidningen som t ex våldtäkter, pedofiler, tonårsgraviditeter med barn som adopteras bort, barn med funktionshinder, eller att få en hjärtinfarkt just när man gått i pension och ska börja ett nytt roligt liv och så vidare. Men det gillar alltså inte producenten. Han tycker att filmen ska handla om en helt vanlig familj.Huvudkonflikten är om Ada ska få till ett nytt manus om en helt vanlig familj, där det bara händer trevliga saker. När allt det som stod i det refuserade manuset ändå händer får varje konflikt/händelse sin egen upptrappning, peripeti och förlösning som skapar framåtrörelse i berättelsen.Det förekommer en plats dit karaktärerna ofta kommer. Ett eftertankens rum, en symbolisk ruin för det som har varit eller kan bli. Ett ställe där många sammanträffanden sker. En ruin.Manuset visar sig vara högaktuellt vad beträffar olika former av moderskap och relationer. Det var inget som var planerat från början men allt eftersom Adas karaktärer tar över i berättelsen så blir det så. Hon sätter fingret på upptäckten att karaktärerna representerar olika slags moderskap och låter därför en karaktär ordna en konstutställning som bygger på temat moderskap. De olika kvinnorollerna i berättelsen ger också olika infallsvinklar på genusfrågorna. Allt sker i metafilmen som smyger sig in där Ada och Cilla genom sin närvaro skapar nerven i berättelsen.