Valentin Sevéus - Böcker

En bok för re?ektion.En bok för kvällen, före den goda sömnen. En bok för förberedelse. En bok vid ny dags början, inför de nya möjligheterna. En mötesbok. En bok där du möter författaren och dig själv.En gåvobok.En bok till någon som du vill samtala med.Valentin Sevéus skriver om mening, sökande, livsrum, perspektiv, civiliserande och visioner med en ständig inbjudan till läsarens inre monolog att ta vid där skrivarens ord slutar.seveus

I sin senaste bok skriver Valentin Sevéus om den speciella ödesfråga för mänskligheten som kärnvapenhotet utgör. På senare tid har frågan särskilt uppmärksammats i medier och politisk debatt på grund av två farhågor: att Iran och Nordkorea utvecklar kärnvapen och att terroristgrupper hittar ett sätt att komma över kärnvapen. Sevéus, ordförande sedan våren 2005 i det 1946 bildade Sveriges Fredsråd, gör en översiktlig genomgång av kärnvapenhistorien från 1945 och framåt. Han belyser försöken i FN att med hjälp av det mellanstatliga ickespridningsavtalet få såväl de ursprungliga kärnvapenmakterna att avrusta som andra länder att följa bl a Sveriges exempel att avstå från att skaffa kärnvapen. Det berömda manifest som Albert Einstein och Bertrand Russel tog initiativ till och andra historiska antikärnvapendokument återges. Ett flertal viktiga initiativ som tagits på senare decennier av lobbyister för kärnvapennedrustning i olika ideella sammanslutningar uppmärksammas, bland annat det globala nätverk som Hiroshimas och Nagasakis borgmästare leder. Genom axplock ur Sveriges Fredsråds historia skildras en rad enskilda personers samarbete för fred och nedrustning. Särskild uppmärksamhet ges den fem decennier långa fredsfrämjande gärning som utförts av Bo Wirmark, Sveriges Fredsråds ordförande 1994-2005, skribent, aktiv som socialdemokratisk lokalpolitiker i Uppsala och i Broderskapsrörelsen, och även verksam på ledande poster i ett flertal internationella fredsorganisationer. Författaren konkluderar: Kommande generationers idéhistoriker som vill se tillbaka på vår tidsskärva i evigheten kan förhoppningsvis konstatera att det sena nittonhundratalets och det tidiga tjugohundratalets fredsfrämjare var med och lade en grund till den fredens och medmänsklighetens kultur som äntligen kunde förpassa massförstörelsevapnen till historiens skräpkammare. Deras bidrag hade varit högst väsentligt.Ur innehållsförteckningen: Medmänsklighet och kärnvapenKärnvapnen - en del av en global våldskultur Atomforskarnas bulletin De fem segrarmakterna skaffar sig alla kärnvapen INESAP-bulletinen Joseph Rotblat Russel-Einsteinmanifestet 1955 Sverige 1968 nej tack till svenska atomvapenIckespridningsavtalet (NPT) 1968The Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons Spelet om nedrustningen Nedrustningskonferensen i Genève Ickespridningsavtalets förlängning Nätverket Abolition 2000 Internationella Domstolens utslag om kärnvapen The Middle Powers InitiativeFredsprogram för 2000-taletHibakusha och Borgmästare för fred 2020 Vision Campaign New Agenda Coalition Översynskonferensen 2000 Tretton praktiska steg Uppföljning av de tretton stegen Kommissionen mot massförstörelsevapenReaching Nuclear DisarmamentVilka är hoten mot global säkerhet? Terrorism och massförstörelsevapen Intressen, uppfattningar och tänkesätt Varför skaffar sig fler länder kärnvapen? Kvinnor, fred och säkerhet Kärnvapen och demokrati Folkbildning mot kärnvapen Varför sig engagerar sig människor mot krig? Varför är det kris för Ickespridningsavtalet? Sverige, EU och kärnvapnenÖversynskonferensen 2005Artiklar av Bo Wirmark Efter Översynskonferensen 2005 Inga fler Hiroshima Kärnvapen, mänsklig moral och global etiSveriges FredsrådCentralkommittén för fredsarbete Viljan till fred är uppriktig men splittrad Man träffar bra människor i Fredsrådet Sveriges Fredsråd och opinionen mot svenska atomvapen Analys av fredsrörelsens sympatisörer En rätt livlig diskussion om funktion och verksamhetsformer Projekt HiroshimaBo Wirmark - uthållig fredsaktivistBo Wirmark, Sveriges Fredsråd och fredsrörelsen Det är människor som engagerar mig Rapport från konferens om religioner och konflikter Samverkan över alla gränserseveus

När jag började engagera mig i fredsfrågan under början av 1980-talet hade jag i bagaget med mig en del erfarenheter från politik och frivilligorganisationer. Enskilda människors fredsvilja hade jag nära till, mina barns mor hade beskjutits av en rysk stridspilot och mina egna tankar i ämnet hade upptagit mig en tid så intensivt att jag valde att överge andra möjligheter för att engagera mig på heltid i kunskapssökande för fred. Här fanns således, tänkte jag, tre enheter i samspel 1: staten, företrädd av politiken, 2: fredsrörelsen och 3: enskilda människor, ibland sammantaget kallade för folket.Så småningom började jag fundera allt mer på vad som kunde tänkas karaktärisera relationerna mellan de tre. Det var ju uppenbart att staters ledare ansåg sig ha rätten att sända folk i krig och under historiens lopp ibland dödade den som inte ville följa inställelseordern. Fungerade detta i princip på samma sätt under olika tider och i olika kulturer? 1992 träffade jag Anders Forsse som då utredde frågan om den svenska statens ekonomiska stöd till fredsorganisationer. Hur hade detta statsanslag kommit till och varför? Hur resonerade olika utredare, utrikespolitiker och fredsrörelseaktiva om värdet av ett sådant stöd? Vilka regler för det borde gälla? Sådana tankar och frågor fanns med i bakgrunden när jag för några år sedan började skriva en bok som fått titeln Upplysning för freden. Av skäl som läsare väl kan förstå tillägnas den riksdagsledamoten och fredstänkaren Johan Nilsson.Politiker, forskare, journalister, debattörer, aktiva i olika fredsorganisationer och andra som tänker kring fredsfrågan kan inte förväntas ha tid eller leta fram denne hedersmans riksdagsmotion 1929 om ett nytt anslag i statsbudgeten till Upplysningsarbete för freden av en debattmotståndare sedd som den mest undermåliga och missriktade motion som skådats i Sveriges riksdag. Inte heller UDs senaste utredare 2002 hade någon kunskap om detta anslags ursprung. Det kan du få som tar dig tid att ta del av 238 sidor om inlägg i livliga riksdagsdebatter, om utrikesdepartementets fredsrörelseutredningar och om försök till strategiskt tänkande inom fredsrörelsen. Det finns nog samband mellan styrkan i den enskildes fredsvilja, fredsorganisationers effektivitetsgrad och staters konflikthanteringsförmåga som kan finnas anledning att tänka kring när kriget i och kring Afghanistan nu ser ut att trappas upp. Kommentarer välkomnas!Valentin Sevéusordförande i Sveriges Fredsråd 2005-2008seveus

Medan jag håller på att avsluta En gränslös framtidsvärld överraskar den norska Nobelkommittén världen med att ge 2009 års fredspris till Barack Obama. Jag har just gått igenom en mängd uppgifter om fredspristagarna 1901-2008 och vet således att Obama långt ifrån är den förste USA-presidenten som får detta åtråvärda och prestigefyllda pris. I samband med mitt skrivande har jag också läst Nobels testamente och Bertha von Suttners berömda antimilitaristiska roman Ned med vapnen! och jag har funderat på vilken betydelse den österrikiska baronessan Bertha kan ha haft för Nobels beslut att också dela ut ett fredspris. Detta tror jag inte var någon självklarhet för honom innan Bertha fick ett ord med i laget. Under årens lopp har jag träffat många fredsfrämjare av skilda slag. En av mina absoluta favoriter är Fataneh från Teheran och Stockholm. Man måste möta denna viljestarka person för att riktigt känna den livslust hon utstrålar. Fataneh har i denna text fått bli en representant för de tusentals människor i mindre och större fredsgrupper som inte bara drömmer om en gränslös framtidsvärld utan som också efter tid och förmåga engagerar sig för en sådan. Fatanehs karriär i fredsrörelsen har just börjat. Hon är verksam i föreningen PeaceQuest International, i Sveriges Fredsråd och i den sjungande fredsgruppen Vox Pacis. Passa på och bekanta dig med Fataneh, kanske blir det hon som får Nobels fredspris en vacker decemberdag i framtiden! I vart fall vet jag att hon skulle fundera noga på hur prispengarna skulle kunna göra bäst strategisk nytta i det livsnödvändiga arbetet med att omvandla den våldskultur som präglar vår tid till en framtidens fredskultur. Jag hoppas att Barack Obama noga tänker över just den saken, både när det gäller hans privata prispengar och fördelningen av anslag ur den amerikanska statsbudgeten under de närmaste åren. Valentin Sevéusseveus

Hur kan skolan stödja barns och ungdomars uppväxt till friska, trygga och solidariska samhällsmedborgare? Hur kan skolan stärka elevernas utveckling till aktiva, kompetenta och ansvarskännande individer? Hur kan skolan samtidigt förebygga de många svårigheter som kan hota: otrygghet, mobbning, vantrivsel, utanförskap, ohälsa, våld, kriminalitet?I debatten om skolans emotionellt och socialt uppväxtstödjande verksamhet har under senare år tillkommit en ny idé: Låt oss göra Livskunskap till ett obligatoriskt skolämne. Trots avsaknad av stöd från riksdag, regering och nationella skolmyndigheter har ett stort antal skolor runt om i landet börjat undervisa i Livskunskap. Samtidigt har enskilda riksdagsledamöter från olika partier väckt motioner i riksdagen med krav på att ämnet ska bli obligatoriskt. Debatten i Livskunskapsfrågan kommer att intensifieras. Elever, föräldrar, skolans personal och utbildningspolitiker lokalt och nationellt är alla intresserade av att våra skolor lyckas väl med både sitt kunskapsgivande och sitt uppväxtstödjande uppdrag. Denna bok ger bakgrundskunskap om debatten och forskningen om Livskunskap - ett underifrån växande skolämne som på vetenskaplig grund kan tillgodose viktiga behov.seveus

Under större delen av 1900-talet fanns fem svenska rikspartier att välja mellan, och en rad småpartier som inte lyckades nå riksdagen.Sedan Aktionsgruppen för ett Framtids- och Miljöparti i juli 1981presenterat sitt första program blev domen hård från många ledarskribenter och krönikörer: Gahrtons diversehandel. Enmanspartiet? Bara ett ogräs. Parti utan framtid. I denna bok berättas om de tolv intensiva månader från oktober 1980 till september 1981 då grunden steg för steg lades till det nu tredje största svenska politiska partiet.seveus

Valentin Sevéus har tidigare utgivit ett tjugotal böcker, varav ett halvdussin om och för fred på jorden, senast Att söka freden. Han har också producerat flera böcker om värdegrundsarbete och livskunskap.

Den svenska debatten i dödshjälpsfrågan återkommer år efter år i dagstidningar, radio- och TV-program och i facktidskrifter som Läkartidningen. Opinionsundersökningar visar att de flesta i Sverige är för dödshjälp. I ett växande antal länder och delstater har läkare fått lagskyddad rätt att på olika sätt ge dödshjälp till svårt och obotligt sjuka. Nederländerna och Belgien har valt en väg som ger patienter större rätt till självbestämmande än vad som gäller i Oregon och Kalifornien. Vilken ordning är den bästa? Boken ger inblick i detaljerna i de olika lagmodellerna. Vilka krav ställs på patienten och på berörda läkare? Hur kontrolleras att lagarna följs? Hur har enskilda människor tänkt om sin rätt till dödshjälp? ”Den känns så omsorgsfullt skriven. Eftertänksam och pedagogisk och med en fin ton.” —Birgitta von Otter Valentin Sevéus har tidigare utgivit ett tjugotal böcker, varav ett halvdussin om och för fred på jorden, senast Att söka freden. Han har också producerat flera böcker om värdegrundsarbete och livskunskap.

Miljöpartiet hävdar att det har sitt ursprung i bland annat det tidiga 1980-talets svenska fredsrörelse. På senare år har flera av partiets riksdagsledamöter fört fram förslag som överensstämmer med fredsorganisationers idéer: Fredsdepartement, alliansfrihet utan närmande till Nato, mer kraft i arbetet med att förebygga våld, krig och terrorism. Partiledningen med vice statsminister Isabella Lövin i spetsen har motsatt sig dessa krav från några av partiets utrikes- och fredspolitiskt engagerade riksdagsledamöter och många medlemmar. I den här boken redovisas fredspolitiska programskrivningar samt riksdags- och kongressmotioner som belyser olika miljöpartistiska fredsinitiativ. Inför partikongressen 2017 får en motion om fredsminister rekordstort stöd.

Det råder stor obalans mellan ekonomiska investeringar i krig respektive fred. Miljarder och åter miljarder används till utveckling av vapen, krigsplanering och krigföring. I jämförelse med dessa enorma kostnader är vad som satsas på diplomati, dialog och andra civila specifikt fredsfrämjande åtgärder blott en droppe i havet. Sedan länge finns tankar om att det behövs fredsdepartement i världens regeringskanslier. Jeremy Corbyn har lovat att utse en fredminister om han får makten i Storbritannien. I USA:s kongress finns en färdig lagtext som noga specificerar vad en fredsminister bör göra. I Sverige har denna fråga diskuterats intensivt inom Miljöpartiet sedan Valter Mutt i riksdagen 2013 föreslog att frågan om fredsdepartement borde utredas. Nu har den diskussionen också tagit fart inom Socialdemokraterna och andra partier sedan ett nytt nätverk för FredsKultur bildats 2017. En svensk regering borde bli en fredsregering som arbetar fram en långsiktig strategi i samarbete med global expertis för ett kommande globalt paradigmskifte från våldskultur till fredskultur. Palmekommissionens ”Gemensam säkerhet” var ett steg i den riktningen. Inrättandet av fredsdepartement är det strategiskt viktigaste steg som nu kan tas för en framtid med fred för alla. Det Jeremy Corbyn kan borde en svensk statsminister också kunna!

Abiy Ahmed fick 2019 Nobels fredspris. Varför blev just han först med att utse en fredsminister? Finns det folkligt stöd i Sverige för FN:s kärnvapenförbud? Hur många står bakom förslag om svenskt och finskt medlemskap i Nato. Varför har fredsrörelsen misslyckats? S-kvinnor i Skåne pläderar för "fredspolitik i stället för krigsretorik". Vilket tankeskifte krävs för att åstadkomma detta? Varför anser statsvetaren Schuman att USA borde ha ett fredsdepartement? Vad kom utrikesministrarna Lavrov och Linde överens om i februari 2020? Vad är fredskultur? Detta är exempel på frågor som behandlas i denna bok. Den innehåller också tips om litteratur för den som vill fördjupa sina kunskaper om fredsfrågan och fredsdebatten. Författaren Valentin Sevéus har tidigare utgivit en rad fredsböcker, inklusive Sverige och Freden (1996) samt Att söka freden (2015).

I denna bok beskrivs initiativ i Sverige, USA och andra länder för att ett fredsdepartement ska inrättas vid sidan av utrikes- och försvarsdepartementen. Bakom denna idé ställde sig en av Sveriges Fredsråd och Svenska FN-förbundet 1982 arrangerad fredsriksdag. Den önskade "att Sverige inrättar ett fredsdepartement med övergripande ansvar för freds- och nedrustningsfrågor och i FN verkar för att motsvarande fredsdepartement inrättas i andra länder". Vad skulle ett sådant departement göra? Fredsriksdagen ville se att detta departement skulle arbeta med frågor som rör "nedrustning/omrustning, kontroll av nationell och internationell vapenhandel, omställning från militär till civil produktion, utbildning med inriktning på fredsfostran, fredsforskning, global omfördelning av ekonomiska resurser och arbete för ökad förståelse mellan folken". Bokförfattaren Valentin Sevéus, även ordförande i Sveriges Fredsråd, menar att det med andra prioriteringar än de nuvarande skulle bli möjligt "att tänka och göra om så radikalt att vi skulle kunna bli av med krigsdéerna och det ständiga vapentillverkandet". Sevéus har tidigare utgivit "Att söka freden", "Var är fredsministrarna?" och andra böcker om fredsfrågan.

Vid andra världskrigets slut drog många en suck av lättnad, och andra jublade. Äntligen var en mardröm till ända. Men tyvärr. Snart visade det sig att inte heller erfarenheterna av detta krig hade kunnat råda bot på människors historiska oförmåga att hantera sina många konflikter med enbart fredliga medel. Nya krigsrisker uppstod, och nya krig utbröt. Nationalismen och militärismen levde vidare. Nu fanns dessutom ännu värre vapen än förut. Runt om i världen bildades återigen fredsgrupper, bland annat Sveriges Fredsråd 1946 i Stockholm. Året därpå hölls ett möte där Fredsrådets representant berättade om "en uppriktig men splittrad fredsvilja". Beskriver det talet en sanning som gäller än idag? Sveriges Fredsråd passerar under 2020-talet sina 75- och 80-årsdagar. Finns kanske rådet 2046 fortfarande i en form som liknar den nuvarande? Eller har något annorlunda åstadkommits? Vad kommer denna organisation att ha uträttat under sina första hundra år? Författaren Valentin Sevéus utsågs i september 2020 till ny ordförande i Sveriges Fredsråd. Han har tidigare utgivit en rad fredspolitiska böcker.

I denna bok påminns vi om de förslag om inrättande av nationella fredsdepartement som framförts sedan länge i olika länder. Kan en ny särskild fredsinstitution i regeringskanslier världen över som ser till hela mänsklighetens intressen göra skillnad? Det tror bland annat några av de fredspragmatiker som berättas om i denna bok.