Viveka Adelswärd – författare

År 1923, i sitt vackra hus på Capri, löser den franske författaren Jacques dAdelswärd Fersen upp 5 gram kokain i ett glas champagne. Han tömmer glaset och avslutar därmed sitt liv. endast 43 år gammal. Tjugo år tidigare hade han varit omtalad i Paris salonger – för sin skönhet, sin begåvning och sin förmögenhet. Men efter att ha dömts för förförelse av minderåriga var han inte längre välkommen i Paris. Han slog sig ner på Capri där inställningen till homosexualitet var mindre fördömande. Han träffade sin livskamrat Nino och han fortsatte sitt skrivande.

Men vem var han? Och varifrån kom den förmögenhet som gjorde det möjligt för honom att göra långresor och att bygga Villa Lysis med sina terasser, sina utsikter och sin opiumhåla? Och varför bar han ett efternamn som klingar svenskt? Viveka Adelswärd har letat efter svar i släktens familjearkiv och bland artiklar i samtida press.

"I den här boken försöker jag lyssna till vad hus har att säga för jag vet att husen har röster. De är ibland mycket svaga och därför svåra att uppfatta. Men jag har ansträngt mig och lyssnat uppmärksamt. Inte bara på vad jag själv kan uppfatta att husen säger utan också på andra som berättar vad de hört." Så inleder Viveka Adelswärd sin bok om husens röster.

Hur förstår vi hus, hur talar de till oss, hur samspelar vi med dem och hur påverkar de oss? Vad berättar de? Lever vi som bor i hus också i deras berättelser? Adelswärd går här igenom alla sorters hus med start i Elsa Beskows Sagan om den lilla, lilla gumman, hon talar om Nalle Puhs och I-orshus, och om Celesteville den stad Babar grundlade när han blev kung. Och vidare om författarens egna hus, om celebriteters boställen, om ett hus som ser ut som en sko, om egnahemsrörelsen, om övergivna hus och om kvinnan och huset. Tankarna i de olika texterna lyfts fram av fotografier och konstverk, av till exempel Lars Lerin, Louise Bourgeois, Jennifer Forsberg och Chen Shun-Chu.

Viveka Adelswärd är professor emerita i kommunikation vid Linköpings universitet. Hon medverkade under många år i Språkspalten i Svenska Dagbladet och skrev krönikor i Östgöta Correspondenten. Förutom vetenskapliga publikationer har hon skrivit era populärvetenskapliga böcker, bl.a. Prat, skratt, skvaller och gräl, Kvinnospråk och fruntimmersprat och Ord på glid. På Carlsson Bokförlag medverkade hon i Människans ansikten: känslor, karaktärer och karikatyrer och kom senast ut med Alltför adlig, alltför rik, alltför lättjefull - Jacques d'Adelswärd Fersen. 

En dag när Viveka Adelswärd tittar närmare på ett fotografi av sin farfarsfar, den vackre värmländske prästen Oscar Lindegren, påbörjas en forskningsresa i hans liv. Ett ungdomsporträtt, hustruns sorgsmycke och den yngste sonens hyllningsdikt blir betydelsefulla i hennes sökande, men hon hittar också oväntade kopplingar mellan sin farfarsfar, kyrkan i Östra Ämtervik och Selma Lagerlöf. De olika trådarna vävs samman till en möjlig skildring av Oscars liv. Och av hans död.

Vad hände och vem var han? En fattig präst som tog livet av sig? Eller en framgångsrik kyrkoherde i ett rikt pastorat i Dalsland som omkom av ett vådaskott? Genom polisförhör, skrivelser till domkapitlet och samtida tidningsartiklar nystas en känslosam historia upp.

Det här är en berättelse om Oscar Lindegrens liv och död, men också om det sena 1800-talets stränga moral och synen på dem som i samtiden stämplades som antingen självspillingar eller nervsvaga.

Om författaren

Viveka Adelswärd är professor emerita vid Linköpings universitet och författare till en rad böcker om bland annat språk. Hon är bosatt i Åtvidaberg och Stockholm.