Vladimir Oravsky – författare

For ikke så længe siden (ja faktisk lever han vist endnu) var der en vagthund som hed Bjørn. Bjørn havde været vagthund i mange år og vidste derfor alt hvad der var at vide om at passe på og se efter, om alt nu også var som det skulle være. 

Once more, Vladimir Oravsky and Kurt Peter Larsen, the authors of Beatrice Takes A Trip and many more, let us enjoy the humor in a fabulistic story with lots of depth.These are the opening lines:One of the first winters that Joel the poisonous snake lived in the big tree in the big park in the middle of the big city he woke up one morning to find everything covered with cold white stuff.“Hmf! What’s this?” Joel sneered. If anything could make Joel grumpy it was cold things. “Hmf!”Joel put out his tongue to sniff the white stuff more closely. Nothing. No smell or taste at all. Only cold, cold, cold.“Hmf!” Joel repeated.Even being of the cold-blooded persuasion Joel preferred heat to cold, the hotter the better for him. And now this instead? This white stuff, this...SNOW! Yes, that’s what the cold white stuff was called if Joel remembered correctly.

BICYCLE DRIVER is a fantasy of how a seemingly trivial incident triggers an increasingly bitter conflict between ’us’ and ’them’, the ’old’ and the ’new’, whereby the balance of power threatens to shift with potentially devastating repercussions for not only the individuals directly involved but for the entire community.BICYCLE DRIVER speculates on how, in a quiet neighbourhood, an on the surface absurd controversy between a long-time resident and the ’night manager’ of a newly established immigrant-owned semi-all-night convenience store, might eerily reveal the knife’s edge we all walk in a changing, volatile society. 

VAD BETYDER FOREX BANK OCH ANNAT SKÄMT

en typisk Vladimir Oravsky-bok om 39 kapitel med illustrationer

”Vad är brottet att råna en bank mot brottet att grunda en bank?” är ett citat lånat ur Bertolt Brechts ”Tolvskillingsoperan”, premiärvisad år 1928. Denna är i sin tur en bearbetning av John Gays ”Tiggaroperan” som Gay, skrev tvåhundra år tidigare, det vill säga år 1728.

Det har passerat mer än tre århundranden sedan Gays sjuttonhundratal, men bankerna och bankmän och bankkvinnor förlitar sig fortfarande på samma bankspecifika (o)moral, som om denna var inkodad i bankväsendets DNA. Bara metoderna att skinna folk och statsfinanserna ändras för att passa dagens globaliserande dato.

Finansinspektionen och radioprogrammet Plånboken och även en rad andra aktörer i rådgivningsbusinessen, uppmanar oss konsumenter att ”rösta med fötterna”, det vill säga, vi rådes att överge en bank till förmån för en annan.

”Det finns 100 anledningar att byta bank”, anmanar oss en representant för Sveriges konsumenter.

Vilken bank menar Finansinspektionen att konsumenterna skall ”rösta på” och satsa på? Har Finansinspektionen vetskap om någon obefläckad, optimal bank? Kan Finansinspektionen anbefalla mig en i alla avseenden pålitlig bank, en bank som FI med rent samvete skulle kunna rekommendera mig eller någon annan Svensson att flytta sina affärer till?

Kan det möjligen vara den i mångt och mycket omdiskuterade Nordea, vars verksamhet inte bara inskränker sig till de nordiska länderna Danmark, Norge och Finland, utan även har förgrenade kontakter med den beryktade panamanska advokatbyrån Mossack Fonseca & Co.? Eller kan det vara SEB, som inte heller alltid tyckt att Mossack Fonseca & Co. inte är en alldeles lämplig finansiell rådgivare? Eller kan det vara Carnegie Bank? Eller kan det möjligen vara Swedbank? Kan det vara Marginalen Bank? Kan det vara den FOREX Bank som Finansinspektionen skulle vilja rekommendera en sparande Svensson?

Det är nämligen rådet om den lämpliga banken som jag som konsument är mest intresserad av…

Musen Josef hade det bra hos Rasmus. Varje dag fick han färskt vatten, vitaminer och en bit ost, något som han verkade tycka mycket om. 

Men Josef var ändå inte lycklig. 

Inte så att han var otacksam, men han – så som de flesta levande varelser – ville så att säga kunna stå på egna ben och drömde om att sköta och klara sig själv. Det var därför Josef rymde från sin bekväma fristad. 

Att Josef har sin förebild hos den Bibliska hjälten med samma namn, gör berättelsen LYCKANS OST ännu mera allmängiltig.

Det är tre år sedan som den senaste boken om den eviga överlevaren, gatukatten Beatrice gavs ut. Den hette BEATRICE TAKES A TRIP, och många, riktigt många läsare bland Beatrices stora beundrarskara undrade, när nästa volym med Beatrices tankar och äventyr äntligen kommer att berika deras liv?

Beatrice var ute i världen, den engelsk- och danskspråkiga, och hennes skapare Vladimir Oravsky, hade också andra starka personligheter att lyssna på och ta hand om. Yes, även djurvärlden är begåvad med starka personligheter.

Nu är dock Beatrice tillbaka, med nya äventyr och minnen, och villig att dela dessa med dig.De är samlade i volymen BEATRICES PRANK, ERINDRINGER OG EVENTYR : ENDNU EN BOG OM OG MED KATTEN BEATRICE / BEATRICES UPPTÅG, ERINRINGAR OCH ÄVENTYR : ÄNNU EN BOK OM OCH MED KATTEN BEATRICE.

Beatrice verkar kunna det mesta, skriva kan hon dock inte, åtminstone inte än, säger hon, och Vladimir hade mycket roligt att lyssna på och anteckna hennes berättelser. Både han och Beatrice är övertygade om att du som skall bekanta dig med Beatrices spännande och överraskande berättarsessioner, kommer ha riktigt kul inte bara under tiden som du läser dessa, utan även långt efteråt. Liksom du hade det när du kom i kontakt med Beatrices tidigare volymer.

Även BEATRICES PRANK, ERINDRINGER OG EVENTYR lämpar sig för både barn och vuxna.

Det är Beatrice som är på omslaget, fångad av ingen mindre än Ole Schwander. Så såg Beatrice ut när hon var kattunge och konfronterades med natten. Då visste hon fortfarande inte att hon hade minst nio liv, och en sällsam förmåga att vända varje mörker till ljus och hopp. 

BERGMAN ME, JANE YOU : A necro comic ghost sonata in one act.

BERGMAN LIVES and gives the desire to live. Vladimir Oravsky raises Ingmar Bergman to life and allows him to meet up with a wannabe actress, who imagined that the road to success is not necessarily dependent on the hard work and talent ... BERGMAN ME, JANE YOU is Dinner for One also known as The 90th Birthday, is August Strindberg and his The Ghost Sonata, is Shakespeare’s Hamlet, is Lars Norén, is Tarzan and Jane ... 

But I had a bit of fun too: Like when I read with what seriousness they discussed all my lies and obvious fantasies. I could make them believe anything. They ate it all. Like the most primitive population who can believe in a Lord of the Flies. And how they then drew grotesque conclusions about my plays and films… Totally based on my invented revenge on them. That was a little funny actually…  But after a while my laughing developed into horror: All those dissertations, analyses, etcetera… None of them ever discovered the bluff. From beginning to end everything was nothing but an entertaining revenge over these free lunch eaters. Because by then I was God and no one dared to rewrite my Sinai-tablets. For whom are these so called analyses written and why were they written at all? The cultural hacks don’t give a damn about art or the artists behind it. They only work for these charlatans’ own sake, for their own careers’ sake. To be allowed to parade on some paper or TV station and there sit behind some door with their name on it and with some fancy titles. The world apparently WANTS to be fooled, why else since it lets itself be fooled so easily.

Damn, devil, cock, shit, hell, prick, cunt, Satan, fuck, bitch, balls, piss, asshole, murran…

I may be past all that now, but sometimes, still sometimes, I’m reminded of the bitter taste from the time when I had to lick these types’ asses, then I’m reminded… I’ll never get rid of that taste. Even when the worms swallow the last bits on my legs’ flesh, then the taste of ass will live on. I hope, I really hope, that at least a bit of what I’ve done will smell better than those peoples’ stench.

Posiphone förlag har gett ut verk av bland andra Selma Lagerlöf, August Strindberg med flera, och dessutom cirka 20 boktitlar av undertecknad, Vladimir Oravsky. 

Posiphones senaste utgivning är en klassiker, den underbara, humoristiska berättelsen The Specialist av Chick Sale. The Specialist var först en mycket succéfull teaterpjäs, spelad på flera ställen samtidigt. Sale bestämde sig då att omarbeta den till boknovell och denna gladdes och fortfarande gläds åt en stor och tacksam publik. 

Förordet och efterordet till både den engelska som den svenska editionen är skriven av Vladimir Oravsky. Oravsky har även regisserat Specialisten för Sveriges Radio P1. 

Varför skall man läsa Chic Sales berättelse The Specialist, frågar Vladimir Oravsky i bokutgåvans förord?

Oravsky svarar: eftersom den är vitsigt underhållande, tänkvärd och dagsaktuell. Och sedan ger Oravsky några belägg:  

Charles ”Chic” Sales Specialisten är, till trots vad den vid första anblicken verkar vara, lika djup som de latriner som dassbyggarspecialisten Lem Putt själv bygger och lika näringsrik som den osande materia dessa fylls med. Novellen är skriven i USA åren 1929 - 30 och är starkt präglad av sin tidsanda.   

Det dassbygge och dess öde som gubben Clark och hans söner bygger, trots att de inte har några som helst erfarenheter i det, är en allegorisk omskrivning av det tillstånd som rådde i USA på den tiden och som efter en högkonjunktur som förebådade en mycket ljus framtid slutade i den katastrof som är allmänt känd under begreppet ”börskraschen”. Det hönshus som Lem Putt nämner i början av sin berättelse och den bil som densamme färdas i, i slutet av denna, är en påminnelse om det falska motto som USA:s dåvarande republikanske president Herbert Clark Hoover förförde de röstande massorna med under denna tid, ”en bil i vart garage, en kyckling i var mans gryta”. Och när Putt på slutet av sin berättelse proklamerar att ”Nu vet jag att ja gjorde rätt när ja specialisera mej. Ja har mitt på de torra, å ja hoppas att pojken min som växer så det knakar fortsätter mitt arbete när ja har gått bort”, gör han mot bättre vetande. Chic Sale visste nämligen, att utedasset var på väg att förpassas till museer bland andra av tidens framgångar omsprungna föremål. Den Londonverksamme urmakaren Alexander Cummings toalettstol med vattensifon som Cummings byggde redan år 1775, höll nämligen definitivt på att erövra den civiliserade världen och dess matsmältningsavfall. I dag är dock inte ens vattenklosetten den modernaste, utan ett småländskt mulldass som i sann Mullsjöanda håller på att skapa en massa arbetstillfällen. Och liksom Sigmund Freud kommenterar människans utveckling i sin under den tiden utkomna avhandling Vi vantrivs i kulturen, kommenterar Chic Sale denna med sitt arbeteThe Specialist. 

Men det finns mer, mycket mer än så i Specialisten: Lem Putts kvinnosyn är befriande ironisk och Ibsens pjäs Ett dockhem från 1879 som just på slutet av 20-talet gjorde ett segertåg i Amerika, återfinns i Chic Sales berättelse. Sales dockhem heter dock utedass och Lems kvinna heter liksom Ibsens huvudperson Nora. Advokat Helmer döper Sale om till det lättigenkännliga Elmer. 

För att få ut alla betydelser, referenser och allusioner ur Chic Sales The Specialist måste man själv va' en specialist. Eller är det tvärtom? Är det just allmänbildning som gäller? Människans gynnsamma framtid står och faller med den handräckning som specialisterna och lekmännen måste ge varandra. Därför tillägnar jag dessa rader till alla politiker som obehindrat kan förflytta sig från departement till departement.  

Både The Specialist och Specialisten är illustrerade av australiensaren William Kermode. Översättningen till svenska Sven A. Hansson. Översättning till engelska av för- och efterordet Kevin Benn.    

Posiphone förlag har gett ut verk av bland andra Selma Lagerlöf, August Strindberg med flera, och dessutom cirka 20 boktitlar av undertecknad, Vladimir Oravsky. 

Posiphones senaste utgivning är en klassiker, den underbara, humoristiska berättelsen The Specialist av Chick Sale. The Specialist var först en mycket succéfull teaterpjäs, spelad på flera ställen samtidigt. Sale bestämde sig då att omarbeta den till boknovell och denna gladdes och fortfarande gläds åt en stor och tacksam publik. 

Förordet och efterordet till både den engelska som den svenska editionen är skriven av Vladimir Oravsky. Oravsky har även regisserat Specialisten för Sveriges Radio P1. 

Varför skall man läsa Chic Sales berättelse The Specialist, frågar Vladimir Oravsky i bokutgåvans förord?

Oravsky svarar: eftersom den är vitsigt underhållande, tänkvärd och dagsaktuell. Och sedan ger Oravsky några belägg:  

Charles ”Chic” Sales Specialisten är, till trots vad den vid första anblicken verkar vara, lika djup som de latriner som dassbyggarspecialisten Lem Putt själv bygger och lika näringsrik som den osande materia dessa fylls med. Novellen är skriven i USA åren 1929 - 30 och är starkt präglad av sin tidsanda.   

Det dassbygge och dess öde som gubben Clark och hans söner bygger, trots att de inte har några som helst erfarenheter i det, är en allegorisk omskrivning av det tillstånd som rådde i USA på den tiden och som efter en högkonjunktur som förebådade en mycket ljus framtid slutade i den katastrof som är allmänt känd under begreppet ”börskraschen”. Det hönshus som Lem Putt nämner i början av sin berättelse och den bil som densamme färdas i, i slutet av denna, är en påminnelse om det falska motto som USA:s dåvarande republikanske president Herbert Clark Hoover förförde de röstande massorna med under denna tid, ”en bil i vart garage, en kyckling i var mans gryta”. Och när Putt på slutet av sin berättelse proklamerar att ”Nu vet jag att ja gjorde rätt när ja specialisera mej. Ja har mitt på de torra, å ja hoppas att pojken min som växer så det knakar fortsätter mitt arbete när ja har gått bort”, gör han mot bättre vetande. Chic Sale visste nämligen, att utedasset var på väg att förpassas till museer bland andra av tidens framgångar omsprungna föremål. Den Londonverksamme urmakaren Alexander Cummings toalettstol med vattensifon som Cummings byggde redan år 1775, höll nämligen definitivt på att erövra den civiliserade världen och dess matsmältningsavfall. I dag är dock inte ens vattenklosetten den modernaste, utan ett småländskt mulldass som i sann Mullsjöanda håller på att skapa en massa arbetstillfällen. Och liksom Sigmund Freud kommenterar människans utveckling i sin under den tiden utkomna avhandling Vi vantrivs i kulturen, kommenterar Chic Sale denna med sitt arbeteThe Specialist. 

Men det finns mer, mycket mer än så i Specialisten: Lem Putts kvinnosyn är befriande ironisk och Ibsens pjäs Ett dockhem från 1879 som just på slutet av 20-talet gjorde ett segertåg i Amerika, återfinns i Chic Sales berättelse. Sales dockhem heter dock utedass och Lems kvinna heter liksom Ibsens huvudperson Nora. Advokat Helmer döper Sale om till det lättigenkännliga Elmer. 

För att få ut alla betydelser, referenser och allusioner ur Chic Sales The Specialist måste man själv va' en specialist. Eller är det tvärtom? Är det just allmänbildning som gäller? Människans gynnsamma framtid står och faller med den handräckning som specialisterna och lekmännen måste ge varandra. Därför tillägnar jag dessa rader till alla politiker som obehindrat kan förflytta sig från departement till departement.  

Både The Specialist och Specialisten är illustrerade av australiensaren William Kermode. Översättningen till svenska Sven A. Hansson. Översättning till engelska av för- och efterordet Kevin Benn.    

Delstaten Sverige i den stora Gemenskapen:

I en nära framtid söker den unga kvinnan Amelia sin frånvarande fader, en i samhällsapparaten högt uppsatt och inflytelserik herre. Amelia får veta att hon kommer att träffa honom i Slutvårdsanstalten, där alla som fyller 60 år tas in för eutanasi. Under överseende av en slutvårdspräst hålls en överdådig avskedsfest där man firar livets slut med sina nära och kära. Amelia lyckas få anställning som en sådan präst.

När slutvårdsceremonin hålls kidnappar hon sin fader – som under flykten blir svårt skadad. Amelia tvingas därmed att bli sin fars mor: Hon matar honom, lär honom att prata och gå...

En vindlande, infallsrik, djupt experimentell roman där förvillning, hyckleri och moraliskt förfall till slut upplöser själva språket och berättarstrukturen. Med oförliknelig styrka visar Vladimir Oravsky att han är en av Sveriges främsta, mest kompromisslösa och intressanta författare. En poetisk provokatör och mycket lärd kritiker av allt mänskligt – historia, kultur, etik, religion och samhälle.

En fantasieggande och stundtals skrämmande lek med tanken på hur ett framtida svenskt samhälle kan se ut. Vi bjuds på en fastställd åldersgräns för när livet är slut, nya ritualer kring döden och minerade landsgränser som gör det omöjligt att leva sitt liv någon annanstans. Samtidigt är det en berättelse om en svårt sargad far/dotter-relation. Som vanligt när Oravsky lyfter pennan är det dramatiskt, överraskande, underhållande, intressant och en smula galet. – Sarah Bernshed, journalist och recensent

Först måste alla grenar fyllas med knoppar och blommor, därefter skulle trädets goda vänner bina, fjärilarna och andra insekter lockas att komma och pollinera så många blommor som möjligt, för att slutligen alla dess grenar skulle bågna av fruktens tyngd. Och frukterna skulle vara fullproppade med potenta frökärnor. 

Det sistnämnda var det yttersta syftet med denna sista ansträngning, nämligen att göra allt för att säkra ättlingar, nya apelsinträd. 

När den trettonåriga Nina och hennes familj äntligen anländer till Sverige, då tror hon att från och med nu kommer hon kunna själv forma sitt liv. Men hon misstar sig. Det är först nu som hennes kamp om ett värdigt liv börjar. Hur försörjer man sig i ett nytt land? Hur skaffar man permanent uppehållstillstånd? Hur värjer man sig mot skrupellösa människor? Vågar hon kämpa emot och vad leder det till?

”Vi ska åka snart.”

Sällan har en kulturchef blivit så diskuterad och ifrågasatt som Oravsky under sin tid vid Umeå kommun. I denna bok presenterar han sin syn på det maktpolitiska intrigspel som resulterade i att kommunens toppsittare omvandlade kulturpengar till kommunens troligen största offentliggjorda avgångsvederlag genom tiderna.

Varför skedde det, vad hände bakom kulisserna? År 1968 rullade pansarvagnarna in i Tjeckoslovakien för att kuva det fria ordet och demonstrera toppsittarnas makt. Det gick att fly det synliga kriget, och Oravsky flydde... Nu uppmanar han läsarna att göra motstånd.

Vladimir Oravsky har varit kulturchef vid Umeå kommun, regissör, reklamkonsult med mera och verkat inom många genrer. I dessa två systervolymer visar författaren att han är unik och ensam i sin genre, för här väntar oavbrutet det oväntade: om hur han fick sparken i Umeå, om livet som ensamvarg, om tillståndet i nationen, om skattemyndigheten, om Förintelsekonferensen, kritikers makt och omdömen, teveprogramidéer, politiker, filmer, sånger, dikter ... Slagen mot samhällsutvecklingen kommer hela tiden underifrån och författaren är en slugger, rabulist och satiriker som inte drar sig för att namnge folk och dra fram oförrätter. Det är ofta vasst och leder till eftertanke kring hur man bedömer folk och händelser, men eftersom Oravsky berättar extremt ingående om det som han just då retar sig på läser jag bara små avsnitt åt gången; det höga tonläget och fäktandet leder nämligen snabbt till mättnad.

Samlingsvolymen Njut! består av pjäserna: 

Tvåaktaren The New Beginning markerar början på en ny epok inom världsdramatiken. Där man tidigare talade om ”Den absurda teatern” tar Oravsky det konsekventa slutliga steget och förevisar ”Den subjektiva teatern”.

En vit tavla är mycket uttrycksfull, en tabula rasa, som avkräver åskådaren på ett subjektivt innehåll.

Att ingenting sägs alls är bara en naturlig, konsekvent utveckling av tidigare epokers framsteg, så att vi nu äntligen kan säga med övertygelse: ALLT är subtext, varje tolkning är befriad från det FÄNGELSE som orden normalt innebär.

Detta är med andra ord den ULTIMATIVA TEATERN.

Flera ORD är per definition överflödiga.

Pjäsen finns även på engelska och tjeckiska

Berättelsen om den unga tjejen Zlata och hennes familjs möte med det svenska samhället. En skildring om uppbrott och flykt och ett sökande efter trygghet och kärlek.

I prologen skriver Zlata: Så flyr vi igen. Den här gången till Svalbard i Norge. Jag har hört att det är ett bra land. Pappa har i alla fall sagt det. I Sverige skulle vi hitta fred. Men det blev krig. Krig med många skadade. Många med djupa sår.Svalbard. Mer norrut kan man inte komma. Då ramlar man nog över kanten. Rakt ner i intet. Här bor nästan inga människor. Så de blir nog glada när vi kommer dit. Det skulle jag bli. Tänk att få träffa nya vänner. Att fly är inte roligt. Det är ingen semester. Ingen kan säga: ”Jag avundas dig dina resor. Du får se och uppleva så mycket.” Åtminstone ingen som vet något om flyendet.

Jag har alltid skrivit dagbok. Den hjälper mig att överleva. Men den bevarar även mina sår öppna. Är det bra? Är det dåligt? Och för vem är det bra och för vem är det dåligt? Jag vet inte. Mitt svar skiftar från dag till dag. Därför skriver jag även små berättelser. I dem beskriver jag mitt liv i andra varelsers skepnad. Och då är jag ett med hela naturen, inberäknat alla människor och förtiden och framtiden och hela alltet. Det känns bra. Alltid.

I denna bok följer vi den intensiva kärlekshistorien mellan drottning Marie Antoinette och greve Axel von Fersen - från sin passionerade början till sitt oundvikliga slut i det skymmande 1700-talets Frankrike.

I maktspelet som intrikat rullas upp runt de bägge älskande möter läsaren också figurer som den skandalöse markis de Sade, den efter män trånande Gustav III, den uppstudsige författaren till Figaros bröllop-trilogin, Beaumarchais, den hårdföre diktatorn Maximilien Robespierre och många fler, allt medan mullret från den franska revolutionen rycker allt närmare.

Detta är en mustig och erotiskt frisinnad fresk över två älskande och deras turbulenta tid.