ArtDatabanken SLU – förlag

Långhorningar ståtar ofta med vackra färger, imponerande kroppsstorlek och synnerligen långa antenner. Därför har de ibland kallats just skalbaggsvärldens aristokrater. Det första mötet med en långhorning kan vara en minnesvärd upplevelse - som när en lång smaragdgrön myskbock flyger förbi framför näsan och med en duns landar på stugans faluröda panel. En del arter kan man artbestämma direkt på plats i naturen och de gör dem perfekta att "skåda" precis som fåglar och dagfjärilar. Namnet långhorningar kommer sig av att de flesta av dessa arter har långa antenner, ibland till och med längre än själva kroppen. Störst chans att få syn på en långhorning har du om du tittar i blommor där de äter pollen, eller på levande och döda träd där de ofta ses krypande. Många långhorningar är beroende av gamla och döda träd eftersom deras larver lever i ved och under bark, i vissa fall ända upp till tio år. Långhorningarna visar tydligt hur viktigt det är att bevara gammal skog. Bilderna i boken är gjorda med en speciell teknik där serier av fotografier med förflyttat skärpeplan monteras samman digitalt. Resultatet blir bilder med imponerande skärpedjup och tydliga detaljer.

En särpräglad livsform med rik mångfald i Sverige

I svenska skogar och myrmarker kan man inte undgå att lägga märke till vår rika mångfald av mossor. Här kan vi för en gångs skull tävla med tropikerna i artrikedom och det är förstås därför som intresset för mossor är så stort just här. Av jordens cirka 20 000 kända arter av mossor finns ungefär 1 000 i Sverige.

Mossor är en del av vår fotosyntetiserande, gröna växtvärld. En särpräglad livsform, som på flera sätt skiljer sig från till exempel blomväxter och ormbunkar. De saknar bland annat rötter, och kan ta upp fukt och näring via hela skottet. Mossorna trivs mycket bra på våra breddgrader och utgör en stor del av mångfalden i tempererade och arktiska klimat. Eftersom mossorna funnits under lång tid på jorden har de hunnit sprida sig över hela klotet, från Antarktis över tropikerna till Arktis.

Fyra volymer om bladmossor

Den här boken är en av fyra volymer om Sveriges totalt cirka 800 arter i gruppen bladmossor. Det är också den bok som fungerar som bas för alla. Här finns en förteckning med sidhänvisningar och en övergripande bestämningsnyckel till de släkten som behandlas i de övriga tre volymerna. I en längre introduktion finns tydliga beskrivningar av mossans olika delar och hur man genom att studera dem kan lära sig skilja mellan olika arter. Läsaren får praktiska råd om hur man samlar in mossor och artbestämmer dem. Boken vänder sig både till den som redan känner till mycket om mossor och till den nyfikna nybörjaren.

Arter i denna volym

Vitmossor och björnmossor är välkända för de flesta som promenerar i skogar och myrmarker. I boken presenteras också de mindre kända fyrtandsmossorna och de nästan svarta sotmossorna.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna

I Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna presenteras svenska djur, växter och svampar. Nationalnyckeln är ett pedagogiskt praktverk av mycket hög kvalitet, både till innehåll och utförande. Böckerna är systematiskt uppbyggda, rikt illustrerade och innehåller utförliga artbeskrivningar, utbredningskartor och nycklar för artbestämning. Bokverket är en rik källa till kunskap, oavsett läsarens nivå av förkunskaper, och kan bidra till ett ökat intresse och engagemang för biologisk mångfald och vår svenska natur. Läs mer på www.nationalnyckeln.se.

Dyk ner under ytan

Häpnadsväckande bytesjakt, fantastiska förvandlingskonsteroch giftiga stiletter allt finns med i vår första volym om arter som lever ihavet. De två djurgrupperna stjärnmaskar och slemmaskar är inte särskilt närabesläktade men de innehåller båda maskformiga djur som lever i havet. 

Snäckskal som hus

Stjärnmaskar Sipuncula lever på havets botten, där de gärnagräver ner sig eller bosätter sig i gamla snäckskal. Kroppen är oftajordnötsformig med en lång indragbar snabel. Längst ut på snabeln sitter enliten tentakelkrans som påminner om en stjärna, därav namnet. Med tentaklernafångar stjärnmasken föda direkt ur vattnet eller från bottenmaterialet. 

Världens längsta djur

Slemmaskar, eller nemertiner som de också kan kallas, har enextrem förmåga att sträcka ut och dra ihop sig. Faktum är att världens längstadjur, långsnöre Lineus longissimus, finns utanför den svenska västkusten och ären slemmask som helt utsträckt kan bli närmare 50 meter lång. 

Giftiga djur

Slemmaskar Nemertea har kanske inte det mest tilltalandenamnet man kan tänka sig, men det har sin förklaring. På kroppsytan finns ettillasmakande och giftigt slem, som gör att de inte behöver gömma sig förrovdjur utan kan ligga utsträckta fullt synliga på havsbottnen. Giftet är intedirekt farligt för människan, men det kan bedöva huden och ge stickningar ochsvullna fingrar. Karaktäristiskt för slemmaskar är snabeln som ligger i en egenhålighet i kroppen, och som kastas ut för att fånga in och hålla fast föda.Många slemmaskar är aktiva jägare som tar levande byten som mindre kräftdjuroch snäckor, och snabeln kan vara försedd med stiletter som punkterar bytet,eller klibbiga strukturer som håller fast det. 

En särpräglad livsform med rik mångfald i Sverige

I svenska skogar och myrmarker kan man inte undgå att lägga märke till vår rika mångfald av mossor. Här kan vi för en gångs skull tävla med tropikerna i artrikedom och det är förstås därför som intresset för mossor är så stort just här. Av jordens cirka 20 000 kända arter av mossor finns ungefär 1 000 i Sverige.

Mossor är en del av vår fotosyntetiserande, gröna växtvärld. En särpräglad livsform, som på flera sätt skiljer sig från till exempel blomväxter och ormbunkar. De saknar bland annat rötter, och kan ta upp fukt och näring via hela skottet. Mossorna trivs mycket bra på våra breddgrader och utgör en stor del av mångfalden i tempererade och arktiska klimat. Eftersom mossorna funnits under lång tid på jorden har de hunnit sprida sig över hela klotet, från Antarktis över tropikerna till Arktis.

Fyra volymer om bladmossor

Den här boken är en av fyra volymer om Sveriges totalt cirka 800 arter i gruppen bladmossor. Det är också den bok som fungerar som bas för alla. Här finns en förteckning med sidhänvisningar och en övergripande bestämningsnyckel till de släkten som behandlas i de övriga tre volymerna. I en längre introduktion finns tydliga beskrivningar av mossans olika delar och hur man genom att studera dem kan lära sig skilja mellan olika arter. Läsaren får praktiska råd om hur man samlar in mossor och artbestämmer dem. Boken vänder sig både till den som redan känner till mycket om mossor och till den nyfikna nybörjaren.

Arter i denna volym

Vitmossor och björnmossor är välkända för de flesta som promenerar i skogar och myrmarker. I boken presenteras också de mindre kända fyrtandsmossorna och de nästan svarta sotmossorna.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna

I Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna presenteras svenska djur, växter och svampar. Nationalnyckeln är ett pedagogiskt praktverk av mycket hög kvalitet, både till innehåll och utförande. Böckerna är systematiskt uppbyggda, rikt illustrerade och innehåller utförliga artbeskrivningar, utbredningskartor och nycklar för artbestämning. Bokverket är en rik källa till kunskap, oavsett läsarens nivå av förkunskaper, och kan bidra till ett ökat intresse och engagemang för biologisk mångfald och vår svenska natur. Läs mer på www.nationalnyckeln.se.

Jämfört med andra flugor är blomflugor lätta att känna igen. Startsnabba manövrerar och landar de kvickt och exakt. Dessutom kan de hovra sväva på ett och samma ställe som helikoptrar, därav deras engelska namn hoverflies. Svenska namnet kommer av att de ofta besöker blommor och är viktiga pollinerare. Blomflugor finns i hela Sverige, från norr till söder. Antalet arter ökar stadigt, vilket troligen beror på ökande intresse. Det är inte säkert att vi har fått fler arter, men vi lägger märke till dem i ökad utsträckning och har bättre verktyg för att dokumentera och rapportera fynden.

Kan alla fjärilar flyga? Nej, faktiskt inte. De flesta fullvuxna säckspinnarhonor saknar vingar och kan alltså inte flyga. Fjärilsfamiljerna som presenteras här är mycket olika med specifika levnadssätt! Här finns allt från Sveriges minsta fjäril till forna dagars tålamodsprövande klädesmal. De här små fjärilsfamiljerna räknas som de evolutionärt mest ursprungliga. Det betyder att de har behållit många drag från fjärilarnas tidigaste utvecklingshistoria. En del ser ut som metallglänsande smycken i naturen. Eller har färgsprakande vingar och ett härligt rufsigt hår . Andra är mera alldagliga. Käkmalarna har som namnet antyder käkar och istället för att suga i sig nektar skrapar de pollen från växter. De är aktiva under dagen och ofta kan man se många fjärilar söka föda i samma blomma. Säckspinnarna däremot kan flyga under hela dygnet, hanarna vill säga, honorna hos de flesta arter har inga vingar! De vinglösa honorna lever sitt liv i en säck tillverkad bland annat av inspunna växtdelar och flyger alltså aldrig. Flera av arternas larver lever inuti blad. De kan ofta artbestämmas med hjälp av de spår de lämnar, så kallade bladminor. Att på hösten samla blad med bladminor är ett bra sätt för den som vill lära sig mer om de här fjärilarna.

Jämfört med andra flugor är blomflugor lätta att studera. En varm vårdag flyger årets första blomfluga på jakt efter nektar och pollen bland markens blommor eller högt i trädens kronor, och så fortsätter det ända in på hösten. Ändå har blomflugorna länge svävat omkring oräknade och namnlösa. Inför arbetet med de två volymerna av Nationalnyckeln har många blomflugor fått nya svenska namn, kanske kan det vara till hjälp för blivande entusiaster.