Baran international and media produktion AB – förlag

Författaren gör inga anspråk på psykologi. Hon lägger fram sin egen erfarenhet i ett kristallklart kärl, synligt för läsaren, och låter insikterna växa där – inte för att lära ut, utan för att förstå. Genom sina veckovisa terapisamtal med psykoanalytikern Gabriela möter berättaren inga färdiga svar, utan nya frågor. Den inbjuder läsaren att tänka om och ger inga snabba lösningar, men visar att även det svåra kan få mening – Denna bok är skriven för den som vill stanna upp inför sina inre frågor i stället för att gå förbi dem.

En internationellt hyllad roman som spårar de sammanvävda ödena för fem kvinnor – inklusive en förmögen medelålders hemmafru, en sexarbetare och en skollärare – när de anländer via olika vägar för att leva tillsammans i en frodig trädgård i utkanten av Teheran. Med inspiration från islamisk mysticism och iransk historia skildrar romanen kvinnor som flyr från familjens och samhällets snäva ramar och föreställer sig sin framtid i en värld utan män.

Inom sociologin kallas dessa händelser för "nyckelhändelser" eller avgörande händelser. I motsats till den vardagliga användningen av ordet incident, som betyder något som händer av en slump, har dessa nyckelhändelser, som är resultatet av nödvändiga individuella, grupp-, sociala rörelser och normativa, ekonomiska, politiska eller kulturella handlingar, en avgörande inverkan på formandet av individers, gruppers, det samhälle vi lever i och även större historiska utvecklingar.

Kvar finns de förtvivlade föräldrarna som inte förstår vad som har hänt eller vad de ska ta sig till. De är båda beredda att göra allt för att hjälpa Stella, men frågan är bara om de egentligen känner sin dotter. Eller varandra. I tre olika delar får vi följa fadern, modern och dottern, och bit för bit avslöjas sanningen om vad som egentligen hände.

I denna essä har vissa antaganden gjorts för att undvika meningslösa diskussioner: att den välvillige prinsen har stöd av den absoluta majoriteten av folket och är den obestridda vinnaren av en förmodad folkomröstning som kommer att återställa monarkin. Om så är fallet måste vi fråga oss idag: vilka blir konsekvenserna av denna seger? Kan monarkin läka det sår som väpnad rättspraxis har tillfogat Iran? Eller kommer den själv att vara ett nytt sår som kommer att hålla framtiden som gisslan? Detta antagande görs inte av optimism, utan för att stänga vägen ut. För så länge monarkin förblir "ett av alternativen" kan den undvika svaret. Men när den blir den "säkra segraren" kommer den att tvingas svara. Här är frågan inte en fråga om möjlighet, utan om konsekvens; inte om avsikt, utan om struktur.