Göteborgs förening för filosofi och psykoanalys – förlag

Denna volym presenterar ett urval av texter skrivna av föreläsare som Göteborgs förening för filosofi och psykoanalys engagerat i sin verksamhet. Ur inledningen: "Titeln har vi valt att låna från Fredrika Spindlers text om Spinoza, kanske för att titeln på ett poetiskt sätt också kan sägas beskriva psykoanalysen – som en filosofi på liv och död. Bland de medverkande skribenterna finns representanter från olika akademiska fält. De har antingen föreläst, lett seminarier eller medverkat i offentliga samtal mellan åren 2011 och 2015. Bland texterna finns de som utforskar psykoanalysens vetenskapliga hemvist, de som använder psykoanalysen som lins i förståelsen av konsten eller samhället, och de som presenterar andra tankegångar i relation till psykoanalysen. Bidragens uttrycksformer är sinsemellan olika; några är transkriberade föredrag eller bearbetningar av manuskript, andra är essäer och ytterligare några är akademiskt utformade artiklar. Boken kan i denna bemärkelse ses som ett dokument, ett minnesspår, över de senaste årens verksamhet där 24 föreläsningar, 27 seminarietillfällen och 23 publika samtal koncentrerats till de 12 texter som här lyfts fram"

Ett biografiskt samtal med psykoanalytikern Per Magnus Johansson. Parallelutgåva på svenska och franska. Ur Elisabeth Roudinescos förord: »På kvällen bjöd Jean-Jacques ut mig på krogen och meddelade att han hade förberett en överraskning åt mig vid morgondagens konferens på Institut français. Han hade bett, sade han, en exceptionell psykoanalytiker från Göteborg att ansluta sig. Det var inte utan att jag blev nyfiken: »Han är intresserad av historia och beundrar er mycket», sade han, »han är frankofil, den ende lacanianen i Sverige och han går i analys hos Pierre Legendre.» Det var så jag lärde känna Per Magnus Johansson... Läsaren kommer i denna bok, som jag känner mig hedrad över att få skriva förordet till, att finna vägen hos en man som vigt sitt liv åt lärda studier utan att drabbas av ett åldrande sinnelag, vilket ibland leder intellektuella till att enbart inrikta sig mot det förflutna, mot olika former av kritik och beklagan, utan att betänka att det bästa sättet att tänka över framtiden är att reflektera över det förflutna.»

Hur kan en person genom poesin och möjligheten att uttrycka sig med ord överskrida exilens prövningar? Vad är det att ha språket som sitt hem? Många människor världen över måste lämna de länder där de har fötts och vuxit upp, ibland utan hopp om att kunna återvända. En övermäktig upplevelse av brist kan ta sig uttryck i förödande tomhet eller bindande nostalgi. På vilket sätt kan erfarenheten av ett slags förlust utan objekt, genom språket omsättas till en förnyad möjlighet att leva och ta plats i en annan kultur? I texter som spänner över filosofi, litteraturvetenskap, psykoanalys och poesi diskuteras i denna bok exilfrågan utifrån perspektiv som bottnar i historien och pekar mot framtiden.