Karnstedts förlag – förlag

När man bryter upp från sin boplats ställs man inför nya perspektiv. Vad ska man bära med sig och vad är försumbart? Jag har skrivit dagbok en stor del av mitt liv och haft en omfattande korrespondens. Insåg att jag inte kunde spara allt. Läste på måfå några sidor från 1970-talet. Först för min fru. När vi fick besök tyckte hon jag skulle läsa för några vänner. Det blev tyst runt bordet när jag var klar. ”Du måste göra en bok av det där”, sa de. Nu har jag gjort det. Men det blev inte en bok, utan flera. Upptakten är den första. Från ett gryende 1950-tal, via rekordåren på 60-talet till det upproriska 70-talet. Personligt, kulturellt, politiskt varvas med arbetsrelaterat från fabriker och verkstäder. Förhoppningsvis säger det något om vår tid. Vilka är vi? Vilken påverkan utsätts vi för? Vilka val gör vi och vilka gör vi inte? Hur ser vårt arv ut och vad är det vi lämnar vidare till nya generationer? Vad kan vi lära av historien? ”Torgny är en av ordets och litteraturens främsta apostlar i Sverige” Björn Ranelid ”Han stil är livfull, otålig, okonstlat självmedveten … en mycket imponerande författare” Lars Andersson

Underifrån skulle också kunna ha titeln inifrån. Den skildrar livet under ett intensivt år på Karlstad Mekaniska Werkstad. Här framträder ett brokigt kollektiv då Sverige skulle ta ställning i en folkomröstning om kärnkraftens vara eller icke vara och då landets genom tiderna största konflikt på arbetsmarknaden ägde rum. Underifrån handlar också om fackliga motsättningar, kamratskap och solidaritet. Hotet om neddragningar och försäljning av verksamheten skapar osäkerhet och understryker känslan av underläge. ”Skriv om oss, skriv om hur underutvecklade vi är”, sa en av mina arbetskamrater. Det tog tid, men nu har jag gjort det. Och det när frågan om kärnkraften åter är aktuell. ”… en av bokens stora förtjänster, illustrationen av hur litteraturmarknad, samhällsdebatt och politiskt engagemang har förändrats.” Jimmy Vulovic, Helsingborgs Dagblad om Upptakten ”Torgny är en av ordets och litteraturens främsta apostlar i Sverige” Björn Ranelid ”Han stil är livfull, otålig, okonstlat självmedveten … en mycket imponerande författare” Lars Andersson

Min farfar, Edvard, var fattig statare. Drog på sig godsägarnas vrede när han kämpade för föreningsrätten och organiserade sina kamrater i Lantarbetareförbundet. I slutet av sitt liv fick han se ett mer rättvist samhälle ta form.Min pappa, Uno, fick bara gå sex år i skolan. Blev metallarbetare men kunde som vuxen, via Brunnsviks folkhögskola och Socialinstitutet, utbilda sig. Han gjorde en klassresa och var med om att bygga ett nytt, solidariskt Sverige.Jag föddes i början av femtiotalet. Semestrarna blev längre, arbetstiden kortare, trygghetsförsäkringarna fler. För oss barn låg vägen öppen, men jag studerade inte. Jag blev svetsare. Likväl kom jag att göra en klassresa då jag började skriva om arbetets villkor. Jag blev författare. Synliggör världar som sällan uppmärksammas. Att skriva är ett sätt att ta ställning för människan och livet. Litteraturen hjälper oss att få perspektiv på tillvaron.Livet är en berättelse, språket vår vägvisare, orden våra verktyg. Världen rör sig och vi med den.