Kungliga Vetenskapssamhället – förlag

Lars-Gunnar Larsson och Håkan Rydving: Inledning. Inger Zachrisson: Aktuell samisk arkeologi i syd. En översikt Maria Björck och Inga Blennå: Lappatäkten i Järvsö. Den första arkeologiska undersökningen av ett sockenlappboställe Sverre Fjellheim: Ei morketid i samisk historie. Konflikter mellom reindrift og jordbruk i Rorostraktene Gunilla Larsson: Spår av samer i södra Hälsingland Lars-Gunnar Larsson: Vilket språk talade sockenlapparna? Jonas Monie Nordin: Samer i maktens närhet. Nedslag i den samiska historien i Stockholm med omnejd Gudrun Norstedt: Det förlorade landet. Om skogsrenskötseln på de uppdelade markerna nedanför odlingsgränsen Håkan Rydving: Sydsamisk religion i ett jämförande perspektiv Anne Severinsen: Den relative samiske sedvaneretten. Om forholdet mellom rettigheter og politisk praksis Ingvar Svanberg: De sydliga samerna och deras försörjning Jouni Tervalampi: Då samer for på Mälarens is

Anders Celsius (1701-1744) kan sägas vara en tämligen okänd man med ett välkänt namn. Det senare beror på uttrycket grader Celsius, dvs. termometerskalan som han skapade på 1700-talet. Skriften Anders Celsius och skådetornet behandlar valda delar av hans korta liv, hans vetenskapliga karriär i Uppsala och i utlandet samt hans vetenskapliga samarbeten. Anders Celsius ansträngningar att förmå Uppsala universitets konsistorium att uppföra ett skådetorn för astronomiska observationer på det nuvarande Celsiushusets tak och tornets fortsatta öde hör till skriftens centrala delar.

De gångna hundra åren ändrade synen på möjligheten att förena demokrati och kapitalism. Före 1914 tog både vänster och höger för givet att ettdera av dessa båda rättesnören skulle behöva överges. De bägge världskrigen ledde till att inte bara vänstern utan också högern lät sig övertygas om det slags kompromiss, som blandekonomi, välfärdsstat och demokratisk kapitalism kan sägas utgöra. Motsvarande hände med motsättningen mellan medgörlighet och motspänstighet i fråga om internationella överenskommelser. De enskilda ländernas nationella självbestämmande ansågs med tiden – tvärtemot en äldre uppfattning – gå att förena med överstatligt bindande regler. En tredje grundläggande konflikt gäller förhållandet mellan yrkesutövares eget programansvar å ena sidan och demokratisk makt och kommersiellt ägarskap å den andra. Strävan till kunskapssamhälle och professionalism går inte utan vidare att kombinera med utkrävande av politiskt och ekonomiskt ansvar. Det visar de senaste trettio årens debatt om ledandet av företag, myndigheter, vårdinrättningar, skolor och universitet med hjälp av ”new public management”. Demokrati, ägarskap och självförvaltat yrkeskunnande konkurrerar om att vara den bästa och huvudsakliga ledstjärnan inom alla slags organisationer. Hanteringen av dessa tre olika motsättningar reser frågan om liberalismen som huvudsakligt tolkningsschema. Hur går självstyrande yrkesgemenskaper att förena med idén om att kapitalistiska ägare, parlamentariska majoriteter och internationellt överenskomna rättsgemenskaper skall ha sista ordet i fråga om samhällsutvecklingen? Boken består av ett tjugotal statsvetenskapliga uppsatser, som från olika infallsvinklar belyser vikten av att skilja mellan politisk och ekonomisk liberalism samt att inte låta styrningen av yrkesarbete reduceras till en fråga om avprofessionalisering utan tvärtom låta principen om eget programansvar vara avgörande. Författaren är professor i statskunskap vid Uppsala universitet.

Tredjedag påsk 1677 höll den värmländska studenten Erland Hofsten (1651-1717) en svensk versoration om Kristi lidanden. Talet hölls för hans landsmän i Uppsala, och är ett tidigt exempel på svenskspråkig diktning i akademiska sammanhang. "Ett Rimm" ger också inblick i hur 1600-talets studentnationer fann sin form och blev lärda och litterära miljöer där studenterna själva organiserade sin verksamhet. I utgåvans inledning presenteras författaren, och dikten beskrivs som en del i stormaktstidens uppblomstrande litterära kultur. Litteratur skapades inte bara av estetiska skäl, utan också av politiska och religiösa. Och då som nu ville författaren visa sin konstfärdighet och få en stund på scenen. Genom Hofstens dikt möter läsaren den trevande vältalighetskultur där den svenska diktningen upplevde sina tonår. Diktarens litterära förmåga var kanhända måttlig, men över århundrandena kan man fortfarande uppfatta hans unga ambition att imponera på kamraterna och samtidigt bidra till en svenskspråkig litteratur.